söndag 14 november 2010

torsdag 11 november 2010

Obama och Israel del I

I sitt hyllade Kairotal 4 juni 2009. Lovade den amerikanska presidenten bland annat att USA inte skulle acceptera att Israel fortsatte bygga nya bosättningar i den ockuperade västbanken och östra Jerusalem.



Detta har inte skett. Efter hårda förhandlingar gick Israels premiärminister Netanyahu med på en paus i byggandet under 10-månader, något som USA:s utrikesminister utan ironi beskrev ett "unprecedented step" I september var pausen slut och Israel fortsatte obehindrat att bygga vidare.

Med tanke på att Netanyahu dessutom lyckas förödmjuka den amerikanske vicepresidenten Joe Biden två gånger kan man fråga sig. Hur är detta möjligt? För en utomstående observatör kan det nästan te sig som om det är den isrealiske premiärministern som sätter agendan och inte den förmodat mäktigaste mannen i den fria världen. Att Netanyahu dessutom har ett stort kontaktnät med det republikanska partiet i USA är ytterligare lök på laxen för Obama. Varför låter sig denne då hunsas av Netanyahu när han skulle kunna vinna en hel politisk kudos i arabvärlden med en hårdare stans gentemot Israel...

onsdag 10 november 2010

Reportage om Gazakriget januari 2009

Under återstoden av året kommer jag att blogga om Israel-Palestina konflikten, jag börjar med att damma av min reflektion rörande kriget i Gaza 2008-09


Pär Nuder beskriver i sin bok (Stolt men inte nöjd) Sveriges roll i fredsförhandlingarna mellan Israel och Palestina 2000 (innan den lika famösa som fruktlösa dito på Camp David samma år). Nuder var inte bara delaktig i dessa utan har ett särskilt förhållande till Israel då hans bäste vän är just Israel. Nuder beskiver den religiösa (och för många sekulariserade svenskar svårförklariga) dragningskraften i Jerusalem. Jag har själv känt den då jag besökte staden just samtidigt som ovan nämnda fredsförhandlingar i Camp David. Då dessutom staden blivit ännu mer religiöst präglad sedan dess (fler ultraortodoxa judar flyttar in medan de sekulariserade israelerna rör sig mot Tel Aviv) måste staden vara en väldig märkvärdig upplevelse just nu. Studiebesök där i vår?

2008 slutade och 2009 började just med den eviga konflikten mellan israeler och palestinier, denna gång främst mellan Hamas och Israel. Några israeler och många palestinier får sätta livet till i denna tragiska spiral. Vems är felet? Vilka är de goda och onda i denna konflikt? Det är faktiskt precis som Nuder skriver. Båda har rätt! Utifrån vems synvinkel du argumenterar kan du komma fram till att ”vi” har rätt. Det är just det som är problemet i hela denna konflikt. Sedan finns det naturligtvis en enorm mängd olika aktörer och förutsättningar som hela tiden komplicerar det hela. Båda har rätt (till viss del) även i denna senaste kraftmätning.


Gaza 2009

När Barak Obama besökte Israel i juni 2008 sade han ”If somebody was sending rockets into my house where my daughters sleep at night, I am going to do all in my power to stop that. And I would expect Israelis to do the same thing” Obama är för övrigt stark Israelanhängare även om denne inte nämnde Israel som en av de USA´s tre viktigaste allierade på en fråga (vilket han snart fick ångra i det extremt Israelvänliga USA). Just detta använder Israel som argument: Vad hade du gjort om någon skickade raketer mot dig och dessutom säger att du inte har något existensberättigande? Vilket i sig är ett bra argument vad hade en svensk regering gjort om Danmark började beskjuta Sverige med raketer och sa att Sverige borde förintas (liknelsen haltar Pehr Gahrton använder i dagens Sydsvenskan istället hade du bombat ett hus i Malmö bara för att ta ut en mördare, även denna jämförelse missar sitt mål men illustrerar hur lätt det är att misstolka varandra).





Nu är ju sanningen lite mer komplicerat än så. Israel har isolerat Gazaremsan från omvärlden vilket gör att befolkningen lider oerhört. Hamas kan således hävda att de är de som blir anfallna av Israel. Att sedan Israels attack har mer med valkampanj (val i februari regeringen med Kadima och arbetarpartiet i spetsen måste visa sig tuffa för att ha en chans mot högerpartiet Likud, anfallet mot Gaza har redan visat sig ge resultat) och att visa att de fortfarande trots debaclet i Libanonkriget 2006 är att räkna med är en annan sak.

Hur det hela slutar är svårt att sia om. Israel kan knappast ockupera hela Gazaremsan men kan kanske förhandla fram ett för Israel förmånligt fredsavtal med ett isolerat och kanske till slut stukat Hamas? Eller så blir det liksom 2006 en triumf för fienden (då Hizbollah nu Hamas), Hamas situation är dock något sämre än Hizbollah, hur mycket sämre är svårt att säga men den som lever får se. För att följa utvecklingen rekommenderar jag Nathan Schachars krönikor på Dn.se eller varför inte Al-Jazeera alternativt Jerusalem Post

lördag 26 juni 2010

Vackert

Vilken midsommardag för oss fotbollsälskare! Uruguay-Ghana i kvartsfinal är så vackert att bröstet värker. Senast ett afrikanskt lag var i kvartsfinal kunde man ju inte direkt njuta av karamellen. Senast Uruguay var i kvarten fanns jag inte ens...

fredag 4 juni 2010

En dag i början av juni i Jacob Zumas era

Lärarens ultimata mardröm; sitta och övervaka prov samtidigt som Internet försvinner och denne inte kan varken rätta arbeten som finn på servern eller följa Söderlings servrar på Roland Gaross.

Ärligt talat; vilken stress så här i slutet av läsåret. Denna vecka har varit den tyngsta arbetsveckan på mycket länge. Dessutom har kvällarna varit uppbokade för diverse aktiviteter. Det hela avslutades med en bakning till kollegerna sent igår kväll. Men men nu börjar stormen bedarra och jag har bara en stackars elev kvar som sitter och kämpar med ett prov.

Men jag missar söderling.

måndag 31 maj 2010

Det börjar närmar sig sommar

Tiden går alltid frammåt (hävdar jag åtminstone med min västerländska linjära tidsuppfattning). Det känns nästan som igår jag satt och rökte en kubansk segercigar för att fira den italienska triumfen över arvfienden Frankrike i VM 2006. Nu är det snart dags igen.

Innan kan det dock vara på sin plats att summera klubbsäsongen. I och med Inters vinst mot Bayern i finalen i årets champions league lyckades Mourinho föra tillbaka en oförtjänt Serie A till Europa toppen. England och Barcas dominans har brutits och vem vet vad som händer nästa år. Själv sörjer jag Barca men njuter av att inget engelskt lag nådde CL-semifinalerna.





Lite intressant är det att det de senaste decenniet (2001-10) vars sista hälft domineras av engelsk fotboll endast producerat två engelska CL-vinster (Liverpool 2005 och ManU 2008) medan Spanien och Italien tagit tre vardera (Real 2002, Barca 2006 och 2009, Milan 2003 och 2007, Inter 2010).


Det engelska pundet har kanske inte genererat alltför stort räntabiltet på kapitalet :)

Till sist får vi också gratulera Atletico till den historiska europatiteln.

tisdag 11 maj 2010

Helt plötsligt

Så plötsligt händer det...

Efter tretton år av New Labour står det en ny "compassionate conservative" politiker utanför ten downing street. Precis när man började tro på att Gordon skulle ha ännu ett magiskt ess i rockärmen att spela ut för att klara sig kvar så ser man Cameron som ny premiärminister.

I och för sig har Gordon inte haft så många magiska ess om man ska vara ärlig och New Labour satsade på fel hand redan 2002-03... Ändå har mitt hjärta alltid bultat för den något buttre föga bildsköne skotte som till skillnad från de flesta av sina kollegor (Obama är ett lysande undantag) faktiskt var beläst. Ännu ett steg mot det postlitterära samhället?

torsdag 25 mars 2010

Global Warming works!!

Konflikt mellan Indien och Pakistan löst....

Snacka om ödets ironi.

fredag 12 mars 2010

Patrik bakar? Moderna tider

Jag tror att Patrik slår ett slag för vår moderna jämställda postmodernistiska värld då han idag bakat en kaka till lärarnas fredagslunch/fika. Starkt jobbat!

Vi som tror att världen blir bättre och bättre (det är min övertygelse även om det naturligtvis finns fenomen och platser där saker och ting går åt motsatt håll), kan också glädja sig åt att det kanske ändå blir en sjukvårdsreform i USA.

Att svenska riksdagen, full av historiska experter med Turkiet och Armenien som specialområde får man förmoda, fastslår och kräver att Turkiet ska erkänna folkmordet på armenier 1915 går att se ur en positiv vinkel; Turkiet ska för att bli EU-medlem slutligen erkänna folkmordet för att kunna ingå i det demokratiska EU. Det går också att tolka det hela som översitteri och ett sätt att på sikt motarbeta Turkiets EU-ansökan. Själv är jag alltid känslig för när man gör politik av historien det blir ofta väldigt fel.

Som alltid rekommenderas Orhan Pamuks underbara bok snö för den som vill få insikt i Turkiets moderna historia.

onsdag 10 mars 2010

onsdag i mars

Vädret är fortfarande kallt, inte bitande utan mer grått och tråkigt halvkallt, och fotbollsresultaten går inte min väg :(

tisdag 9 mars 2010

allmänt filosoferande...



Livet på en pinne. Bilden är faktiskt tagen i lördags (6/3) men nu är det åter kallt.

Jag sitter och arbetar på något som kanske kommer att ge stort eko på skolan, det kan lika gärna visa sig att jag slösar bort min tid. Det är ju ofta så livet är. Nåväl efter två studiedagar är jag förhoppningsvis redo för att ånyo möta de kunskapstörstande eleverna. Ikväll drar för övrigt fotbollssäsongen igång på allvar med returmötena i CL-s åttondelsfinaler och på lördag är det verkligen vår för då börjar fotbollsallsvenskan.

Kan avsluta med frågan om 1=0,99999999 stämmer?

1/3+1/3+1/3 torde ju vara 1 eller?

fredag 5 mars 2010

Helg XI?

Ännu en vecka går mot sitt slut och jag måste säga att denna vecka har gått fort. Snart är det påsklov...

Två stora positiva nyheter basunerades dessutom ut under veckan.

I) Lagerbäck är med i VM!! Denna gång som coach för Nigeria
II) George Martins storslagna A song of Ice and Fire kommer att bli en tv-serie som produceras av HBO.



Den första nyheten har mycket arbete kvar innan det blir eller inte blir en succé. Den andra nyheten måste bli lysande.....

måndag 1 mars 2010

en måndag i mars

Så blev det ändå ett intervallpass idag trots att jag hela dagen känt mig seg och trött, har dessutom kört en del tunga pass förra veckan. Kombinationen för mycket mat och dryck samt för lite sömn innan första arbetsdagen efter lovet kändes som tillräckligt för att jag skulle stanna hemma ikväll, lägg därtill en (kanske) kommande förkylning och risig kista så fanns det tillräckligt med negativa parametrar för att stanna hemma.

Det som vägde upp förutom att det var ett tag sedan jag körde intervallträning var vädret. Det kalla blåsiga vädret gjorde sitt för att dämpa lusten till att springa. Således kan många av ovan nämnda skäl vara psykologiskt sprungen ur den ovälkomna marssnön. Hade jag känt mig seg, trött och ovillig att springa i strålande solsken och plusgrader hade jag vetat att kroppen inte är redo för ett tungt pass. Nu var det istället ett miserabelt väder och bara att knyta på sig skorna, dra på sig vinterstället och ge sig ut.

Oturligt nog så verkar inte krigsguden vara med mig även detta år utan det första som hände var att magen sa ifrån. Jag fick springa en och en halv timme då kroppen helst av allt ville lämna ifrån sig matrester (förhoppningsvis). Sprang ändå ett tempolopp i 3.50 fart i uppförsbacke något jag får vara relativt nöjd med under omständigheterna. Eller kanske inte.

22,9 mil

Den flitige Not blogg Just Thoughts läsaren har förmodligen noterat att det inte blivit så många blogginlägg den senaste tiden. Förklaringarna är legio, det bloggas inte så mycket på skolan längre (åtminstone inte på lärarhåll) och jag undervisar just nu varken i ekonomi, samhälle eller historia ämnen som jag brukar beröra i bloggen och som åtminstone i någon grad skulle kunna kopplas till skolan.

Min tid har dessutom varit relativ knapp den senaste tiden, två utomlandsresor till tre länder (Förenade Arabemiraten, Oman och Egypten) ger naturligtvis bloggstoff men tar också tid och i viss mån kraft. Dessutom har jag sprungit 22,9 mil och försöker alltjämt att öka på mitt pokerkonto. Alltid denna Luther!

Just de här 22,9 milen kan ju av icke-löpare upplevas som lite väl extremt för att inte säga absurt. Den naturliga frågan är varför? Varför springa 22,9 (egentligen 17,9 jag sprang fem mil i Egypten) mil i ett kallt, mörkt och snömoddigt februari?

Jag är egentligen en alldeles för enkel och världslig man för att svara på den frågan, även om jag naturligtvis liksom många andra har en hemsnickrad filosofi som fungerar som ett personligt rättsnöre. Tyvärr är den kanske mer fokuserad på mig själv än min omgivning. Jag har inte heller läst Running and Philosophy: A Marathon for the Mind även om den liksom ett antal andra böcker står på min vill läsa lista.



Svaret på ovan ställda fråga blir ändå. För att det är kul. Samspelet mellan kropp och själ höjs till nya nivåer, löpningen blir en sorts meditation som kryddas upp med genomsnittsfarter och pulsnivåer. Filosofen, idrottsmannen och ekonomen(statistikern) alla dessa delar av min personlighet får sitt lystmäte.
Jag mår mycket bättre av att löpa. Sedan får man väl också erkänna att det finns en vis fåfänga bakom det hela också (30-årskris, rädsla för ölmage osv...)
Den nyktre läsaren kan ju också ställa frågan, samspelet mellan kropp och själ är i sig gott men det behöver väl inte innebära drygt 20 timmars träning på en månad och jagandes kilometertider. Helt riktigt är det så men det är där den fåfängde idrottaren och ekonomen kommer in i bilden.

Visst tar all denna träning tid men jag tror att den faktiskt förbättrar min livskvalitet både på och utanför löpspåret. Kanske kan det såsmåningom till och med leda till goda blogginlägg....

onsdag 17 februari 2010

Historia gånger två

Nyhetsflödet har i år domineras av naturkatastrof i Haiti, Obama i Afghanistan, ekonomisk kris i Grekland, det faktum att vi för en gångs skull har vinter, Afrikanska mästerskapet, Australienska Öppna, OS och nu också Champions League där vi alla sörjer Milan.

Det vi inte får glömma är att Atletico Madrid trots en kass säsong äntligen tagit sig till final i Copa del Rey (tidigare Copa del generalissmo !

Dessutom roar oss Dick Harrison återigen med en debattartikel på expressen: Historia i skolan blir rena snurren

Mycket Nöje

måndag 25 januari 2010

Tungt

Det blev inget lyckat mästerskap för Angolas president José Eduardo dos Santos (vid makten sedan 1979). Först den katastrofala attacken på Togos landslag i Cabinda sedan förlusten mot det unga defensiva Ghana i kvartsfinalen gör att mästerskapet med dess otroligt dåliga fotbollsplaner måste lämna en fadd eftersmak i potentatens gom.


En tung start på året

Istället kan Bouteflika (vid makten sedan 1999) glädja sig åt att hans undervärderade lag inte bara är VM-klara utan även klara för semifinal efter en meriterande seger mot Elfenbenskusten, trots att Elfenbenskusten tog ledningen två gånger, sista gången i den 87:e minuten! Verkligen en magisk afton.

Klockan fem är det dags för ett rejält tungviktsmöte då Hosni Mubaraks (vid makten sedan 1981) Egypten (6 titlar varav de två senaste) möter Paul Biyas (vid makten sedan 1982) Kamerun (4 titlar). Mycket nöje!

fredag 22 januari 2010

Ett ljus i mörker

Vartannat år lyser ett evenemang upp januari mörkret. Ett ljus, starkare än tusen solar. Jag tänker naturligtvis på afrikanska mästerskapet. Vi har sett en del roliga matcher Angola-Mali 4-4 och härliga skrällar Malawi-Algeriet 3-0, Kamerun-Gabon 0-1. Dessutom en riktig skandal då Angola och Algeriet spelade bort Mali med ett 0-0 resultat då inget lag ville spela fotboll. Precis samma sak som drabbade just Algeriet, då i offerrollen, VM-1982 när Västtyskland-Österrike drog på sig en världs moraliska vrede.

Kvartsfinalerna ser dessutom mycket intressanta ut.

Angola-Ghana
Elfenbenskusten-Algeriet
Egypten-Kamerun
Zambia-Nigeria

Värdlandet Angola torde slå ett brandskattat Ghana. Elfenbenskusten ser starka ut och
det sega VM-klara Algeriet borde inte vara något problem. I tungviktsmötet tror jag att Egypten tar chansen att gå mot sin tredje raka seger mot det just nu svajiga Kamerun.Etoo har mycket kvar att göra om han vill slå målrekordet på nio mål, Etoo har just nu 3 med max tre matcher kvar.... Zambia-Nigeria känns som den mest öppna matchen här klappar hjärtat och just nu även hjärnan för Östafrika mao Zambia.


målkung?

Med även Australienska öppna på listan är januari verkligen Eurosports månad för er som inte har den hemma går det att köpa kanalen per månad via nätet. Mycket nöje.

onsdag 13 januari 2010

2010

För en gammal sjuttiotalist så låter 2010 som ett riktigt science-fiction årtal fyllt av koloniserade planeter och robotar med mänskliga känslor. Nu blir det ju inte riktigt så istället började året tragiskt med att en gerilla i Cabinda (del av Angola) anfaller och dödar en del av Togos landslagstrupp i fotboll och en jordbävning i Haiti. Föga futuristiskt.

2009 ska naturligtvis sammanfattas så småningom och jag hoppas även att kunna skriva några rader om den minst sagt intressanta resan jag började decenniumet med i Förenade Arabemiraten och Oman. Just nu gäller det emellertid att landa i den kalla och vardagliga januari med alla dess plikter och skyldigheter.

Det nya året har emellertid börjat bra såg Nadal-Söderling i Abu Dhabi en lysande match där svensken trots två setbollar inte kunde rå på urkraften från Mallorca. Sedan började ju trots allt det afrikanska mästerskapet med den helt sjuka matchen Angola-Mali. Där Mali hämtar upp ett 4-0 underläge med kvarten kvar. Helt enkelt underbart även om jag måste erkänna att jag såg matchen som förlorad och lämnade Mali åt sitt öde redan vid 2-0. Lägg till Malawis kross av VM-nationen Algeriet (3-0) den underbara matchen mellan Egypten och Nigeria (3-1) så inser man att det är en fest för oss fotbollsälskare. Jag har alltid haft en särskild plats i mitt hjärta för detta mästerskap som verkligen lyser upp januarimörkret vartannat år.



Årets största nyhet så här långt är ändå Burj Khalifa! Inte ens den mest cyniska västerlänning kan hålla tillbaka tårarna över Sheikh Mohammed bin Rasheed al-Maktoums fina gest att döpa världens högsta byggnad efter sin kusin Sheikh Khalifa bin Zayed al-Nayhan.