Svensk stormaktshistoria

Befinner mig mitt inne i tisdagsdimman. Lektion läggs på lektion läggs på lektion.
Stefans vackra blogginlägg och Patriks kaffekonst håller mig uppe. Däremot hinner jag inte göra någon djupare betraktelse annat än att vi bör kalla Bombay vid dess riktiga namn Mumbai. För att inte göra den intresserade eleven besviken lägger jag ut en kort sammanfattning av svensk historia som jag plitade ihop på min *snyft* lediga tid *snyft*

Svensk historia 1319-1718


1300-talet (Ett avlägset och fattigt rike)

Vid trettonhundratalets början var Sverige ett land med svag centralmakt och väldigt underutvecklat jämfört med andra konungariken i Europa.

Magnus Eriksson valdes som treåring till kung 1319 och försökte när han blev äldre att liksom i princip alla kungar att utöka sin makt. När han var som mäktigast kunde han kalla sig för Sverige, Norge och Skånes konung. Han var också den förste kungen att införa en landslag (Magnus Erikssons landslag), det vill säga en lag som gällde för hela Sverige. Tidigare hade olika landskap haft olika lagar.

Tiden var emellertid inte redo för en stark kung, kyrkan och stormännen var för starka. 1361 fängslades Magnus av sin egen son Håkan Magnusson.

1350 drabbades Sverige dessutom av pesten som tog livet av en stor del av Sveriges befolkning (kanske upp emot en fjärdedel av befolkningen dog, det är svårt att uppskatta se sidan 115 i boken för mer info.)

En av Sveriges största kändisar genom tiderna Birgitta Birgersdotter även kallad Heliga Birgitta (1303-1373) levde under trettonhundratalet. Birgitta hävdade att hon fått uppenbarelser (gudomliga råd) och blandade sig in i både den svenska och internationella politiken. Hon var liksom många andra fiender till den stackars Magnus Eriksson som hon kallade för Magnus Smek.

1400-talet (En nordisk union)

1397 bildades Kalmarunionen. En union mellan Danmark, Sverige och Norge. Kalmarunionen kan man säga var ett direkt svar på det ökade tyska inflytandet i Norden. Tyska handelsstäder såsom Lübeck och Danzig (nuvarande Gdansk) var medlemmar i ett handelsförbund (Hansan) som var otroligt mäktigt.

Gemensam kung var den danske kungen Erik av Pommern. Danmark var fram till 1600-talet det mäktigaste landet i Norden. Däremot hade hans adoptivmamma Drottning Margareta den riktiga makten fram till hennes död 1412.

I början fungerade unionen bra framförallt medan Margareta levde. Emellertid började det bli en del klagomål då Erik av Pommern lät sina män ta över som fogdar i många svenska städer. Fogdarna hade rätt att ta ut skatt från de som levde i hans område. Att danska fogdar kunde göra detta tyckte varken svenska bönder (som fick betala mycket skatt) eller svenska adelsmän (som ville ha böndernas skatt själva) om. Att pengarna dessutom gick till att bekosta krig långt borta i södra Danmark/norra Tyskland gjorde inte saken bättre.
1434 gjorde svenskarna gjorde uppror (Engelbrektupproret). Upproret lyckades mycket på grund av att adeln och bönderna samarbetade. Rena bondeuppror slogs annars oftast ned rätt lätt under denna tid, tänk på de stackarna som blev av med huvudena 1525 i Lund.

Sverige började således slå sig fri från det danska styret även om det ända fram till 1523 nästan alltid var krig mellan de som ville ha en dansk kung (både danskar och svenskar) och de som ville att Sverige skulle vara självständigt.

Två kända svenskar från denna tid är Karl Knutsson Bonde som var svensk kung tre gånger och Sten Sture den äldre som slog den danske kungen Kristian I i slaget om Brunkeberg (i dagens Stockholm) 1471.

1500-talet (En riktig stat börjar växa fram)

Man brukar säga att den svenska medeltiden tar slut i och med att Gustav Vasa blir kung 1523. Detta beror på framförallt på att Gustav Vasa stärker den svenska centralmakten och kastar ut påven och katolicismen. Men även teknologin började mer och mer lämna medeltiden. Som exempel på den framväxande teknologin kan vi nämna att Sten Sture dy dog efter att ha fått benet avskjutet av en kanonkula i slaget på Åsundens is 1520 mot den siste danske kung som försökte bevara Kalmarunionen Christian II (även kallad tyrann och bondekär). Christian var en modern härskare som beundrade Machiavellis cyniska maktmetoder där det inte spelar så stor roll vad du gör så länge du behåller och stärker sin makt ”Om du inte kan bli älskad se till att bli fruktad”. Han beslutar sig därför att efter sin seger mot Sten Sture dy bjuda in sina gamla fiender till ett möte och sedan avrätta dem i vad som kom att kallas Stockholm blodbad.

Föga anade Christian att en person som var än mer cynisk och maktgalen än honom själv skulle besegra honom och sedan bli Sveriges kung. Gustav Eriksson hade varit för paranoid för att komma till Stockholm för att möta Christian. Istället började han ett uppror mot Christian och kunde med hjälpa ifrån Lübeck och svenska adelsmän och bönder besegra Christian. Gustav Eriksson blev Sveriges kung 1523 idag mer känd som Gustav Vasa.

Kung Gustav var ingen snäll kung. För att betala sina skulder till Lübeck och stärka sin makt avskaffade han katolicismen i Sverige och samlade in mycket av kyrkans pengar till den svenska skattekistan vilket var samma sak som sin egen skattekista. Detta var någonting som hade varit helt otänkbart på 1300-talet då kyrkans anseende var stort. Hade Magnus Eriksson försökt något liknande hade folk bara skrattat åt honom. Gustav lyckas och de som vänder sig emot honom avrättar han utan någon som helst ånger. Ett av Sveriges största bondeuppror där bönderna protesterar mot höga skatter och kungens behandling av kyrkan slås ner (det går nästan alltid dåligt för bönder som gör uppror) och ledaren Nils Dackes huvud sattes på en ekstubbe (se sid 167 i boken)

Emellertid gör Gustav Vasas hårda styre att den svenska kungamakten stärks och Sverige börjar kunna vända blickarna utåt. Bara ett år efter att Gustav Vasa dör (1560) och ersätts av sin äldste son Erik IVX så tar Sverige över en stor del av det dagens Estland. Erik IVX läste liksom Christian II Machiavelli men kunde inte göra så mycket då han blev sinnesjuk. Han ersattes av sin yngre broder Johan III. Denne var gift med en polsk prinsessa Katarina Jagellonica. Deras son Sigismund som är katolik blir kung över både Sverige och Polen. Detta kunde inte den svenska adeln acceptera utan det blir inbördeskrig mellan Sigismund och hans farbror Hertig Karl. Karls arme slår Sigismund vid slaget vid Stångebro och Sverige är nu verkligen bortkopplat från katolicismen.

1611-1718 (Stormaktstiden)

Då den tyska hansan började tappa mark var läget öppet för Sverige att försöka ta över delar av Baltikum. Den unge svenske kungen Gustav II Adolf fick här möjlighet att träna och modernisera sin armé. Samtidigt bröt det trettioåriga kriget ut i det Tysk-Romerska riket mellan de som stödde påven och katolicismen och de som stödde reformationen (det vill säga avskaffandet av påveväldet). Eftersom både Danmark och Sverige hade avskaffat katolicismen stödde de givetvis de tyska furstar som ville göra detsamma. Först gick Danmark in i det trettioåriga kriget men de blev slagna av den tyska kejsarens armé som var påvetrogna. Det var nu dags för Gustav II Adolfs elddop. 1630 gick han in i Tyskland för att hjälpa de tyska furstarna som ville frigöra sig ifrån kyrkan. Det har länge spekulerats över varför Sverige gick med i kriget. Tre huvudorsaker som lagts fram är:

 Preventiv attack (attackera den tyske kejsaren innan han attackerar oss)
 Religiösa (Protestanter mot Katoliker)
 Dominum maris Baltici (makt och pengar)

Det är antagligen en kombination av dessa. Sveriges mål att behärska hela Östersjön sammanföll bra med den religiösa sidan av det. Däremot har det alltid varit så att maktpolitik ofta är viktigare än religion. En av Sveriges absolut viktigaste allierade var Frankrike som ju är katolskt. Både Sverige och Frankrike allierade sig också gärna med det muslimska Turkiet.

Kriget börjar bra för Gustav II Adolf fram till dess att han blir skjuten till döds vid slaget i Lützen 1632. Kriget fortsatte fram till 1648 och Sverige vann både respekt och land vid krigsslutet. Sverige räknades numera som en stormakt.

Gustav II Adolfs efterträdare drottning Kristina (han hade inga söner) försökte göra Sverige till en stormakt även när det gällde kultur och vetenskap. Få Sverige att bli något annat än den inskränkta, fattiga, religiöst fundamentalistiska (du fick inte vara något annat en luthersk protestant), militärmakten det faktiskt var. Hon bjöd in många framstående vetenskapsmän varav den mest framstående fransmannen Rene Descartes oturligt nog fick lunginflammation i det kalla Sverige och dog.

Drottning Kristina passade inte riktigt in i den mansdominerande miljön vid hovet och abdikerade 1654. Antagligen spelade också religiösa skäl med i bilden då hon efter att ha flyttat utomlands övergick till katolicismen. Det och det faktum att hon var kvinna har gjort att hon fått ett dåligt rykte i historien.

Eftersom Kristina var barnlös gick kungamakten till hennes kusin Karl X Gustav. Alla visste vad det betydde. Krig! Karl X Gustav älskade inget annat än kriget och han ville kriga, inte för att Sverige behövde det utan för att han själv ville det. Den svenske kungen var född krigare och lyckades också besegra Danmark så totalt att de vid freden i Roskilde (1658) var tvungna att ge bort Skåne, Halland, Blekinge, Bornholm samt Bohuslän och Trondheim. Karl X Gustav var nu nära att kunna uppfylla den svenska drömmen om herravälde över Östersjön. Tyvärr för Karl X Gustavs del så var det inga andra länder som gillade tanken på ett väldigt mäktigt Sverige. Ett antal länder förklarade Sverige krig, bland dem det då väldigt mäktiga Holland. I och med att Karl X Gustav inte ville göra annat än att kriga var det kanske tur att han gick ur tiden redan 1660.

Sverige försökte nu framförallt stärka makten om de områden som Karl X Gustav och de förre honom hade erövrat. Dock är det ofta så att har man erövrat ett område från ett land vill det landet ofta ha tillbaka det. Så var även fallet med det rika Skåne. Den danske kungen Christian V såg 1676 sin chans att ta tillbaka Skåne och invaderade Sverige. Skånes framtid avgjordes i slaget vid Lund där den unge Karl XI:s armé till slut besegrade danskarna i Sveriges blodigaste slag. (se för detaljerad info) Det var till monumentet över detta slag som de högerextrema grupperna marscherade till den 30 december i år.

Eftersom de flesta skåningarna ställt sig på danskarnas sida (de var ju danskar) så följde en grym och hård ”försvenskningsprocess”. Därför är en hel del skåningar upprörda över att Karl XI finns på den svenska femhundralappen (ett problem som hade lösts om vi röstat ja till euron 2003). Att han finns där beror på att hans regim var tämligen fredlig (han älskade inte kriget som hans fader gjort) dessutom grundades riksbanken under hans regeringstid. För att få in pengar till staten som var fattig efter allt krigande stärkte Karl XI kungens makt genom att ta över en hel del av adelns mark. Gustav II Adolf hade samarbetat med adeln (framförallt Axel Oxenstierna) men nu blir Karl XI enväldig. Det blir även hans son Karl XII som tar över efter att Karl XI dör 1697.

Den unge Karl XII får ta över den enväldiga makten och ställs nästan omedelbart inför en allians av tre makter (den gamla ärkefienden Danmark, den nya stormakten Ryssland och Sachsen). Ganska lätt besegrar den av Karl XI uppbyggda armén Danmark och Karl XII vinner ett stort slag över Ryssland i Narva (nuvarande Estland) 1700. Carolus blir nu en levande legend han är inte bara ett militärt geni utan även otroligt duktig på mattematik och annat. Den franske filosofen Voltaire skriver till och med en bok om hjältekungen. Efter att ha försökt kuva Sachsen i Polen under en lång tid var Karl XII återigen tuvungen att möta Ryssland som under tsar Peter den store ständigt förbättrade och moderniserade sin här.
Karl XII invaderade Ryssland men hade problem med att ryssarna ständigt drog sig bakåt och brände gårdar i sitt stora land. Det viktigaste för ett lyckat krig var att kunna försörja sin armé.

När sedan den för att vinna slag viktiga Karl XII (både taktisk och som moralhöjare) var skadad och inte kunde delta i slaget vid Poltava (1709) förlorade den av hunger och köld försvagade svenska hären och Carolus fick fly till det Ottomanska riket (Turkiet). Då Sverige inte på något sätt hade samma resurser att bygga upp arméer som Ryssland såg läget mörkt ut. Carolus gav emellertid inte upp och när han inte lyckades få den hjälp han eftersträvade av det ottomanska riket återvände han till Sverige och invaderade slutligen Norge som ett sätt att knäcka danskarna som ånyo försökt sig på en invasion av Skåne.
I Norge dör han av ett kulskott den 30 november 1718. Med honom dör också den svenska krigsviljan och Sverige ger upp de flesta av sina erövrade områden.

Under 1700 och tidigt 1800 tal fanns det många som ville återuppväcka den svenska storheten men under de krig som utkämpades då visade sig den svenska armén alltför svag. Slutligen förlorar Sverige Finland till Ryssland 1809 en del av det svenska riket sedan 1200talet.

Vad var då orsakerna bakom Sveriges ”stormaktstid”? Några som kan nämnas är:


 Grannarnas svaghet
(Såväl den tyska hansan som det polska riket var på tillbakagång. När väl Ryssland växte fram var den svenska stormaktstiden mer eller mindre dömd att gå under.
 Bra resursutnyttjande (armén)
Skickliga kungar och generaler lyckades bygga upp en modern och slagkraftig armé. Den svenska kronan var också extremt duktig på att ta ut resurser från den svenska befolkningen. En av anledningen till att 1600-talet var en väldigt knaper tid för svensken i gemen.
 Allians kungamakt och adel
I många länder bland annat Polen så var det en ständig maktkamp mellan adeln och kungamakten. I Sverige samarbetade adeln med kungen för att sedan få en stor del av krigsbytet.
 Frankrike lånar ut pengar till Sverige
1600-talets riktiga stormakt Frankrik lånade ut pengar så att Sverige hade råd att bedriva sina krig. Man kan nästan säga att Frankrike betalade Sverige för att kriga. Ett faktum som inte nämns så ofta i historieböckerna dels för att det förminskar den svenska storheten och dels för att Frankrike var katolskt.

Så här en bit in på det nya millenniet och 290 år sedan Karl XII:s död kan historien om den svenska stormakten kännas avlägset. Speciellt med tanke på att vi gått in i en ny europeisk klubb (EU istället för den katolska kyrkan och Kalmarunionen) och att vi i informationsålderns globalisering med allt var det innebär blir mer och mer internationella.
Vi får emellertid aldrig glömma vår historia och framförallt inte missbruka den som vissa nationalistiska krafter gör. Vår nutid och ibland även vår framtid går att förklara med historia. Snart ska vi gå in på Globalisering 1.0 men innan dess ska vi njuta av ett jullov där vi inte bara firar den vite krist utan även att vi går mot ljusare tider så som vi nästan alltid har gjort.

Hoc opus, hic labor est.