Efter en imponerande insats lyckades ett svenskt lag med fyra allsvenska spelare i startelven kryssa borta mot Portugal och vi kan kanske drömma om ännu ett svenskt deltagande i ett mästerskap. Efter två ärorika 0-0 matcher mot Portugal och en mindre ärorik 0-0 match mot Albanien har vi goda chanser att återigen vara med i det största idrottsammanhanget som finns.
För att hålla ångan uppe så här 15 månader före det drar igång tänkte jag rangordna mina fem bästa VM. Det vill säga VM jag själv haft ynnesten att uppleva.
V) 2002 Skrällarnas turnering
Sydkorea med dess fanatiska publik och spökspelare nådde Semifinal.
Senegal slog ut Frankrike i gruppen sedan Sverige i åttondelen för att sedan åka ut mot Turkarna i kvarten. Turkarna kom trea.
Till slut blev det ändå Brasilien - Tyskland i final.
Det var en rolig turnering med många överaskningar där lag utanför Europa och Sydamerika kom långt men det blev aldrig en stor turnering. De tidiga matcherna under arbetsid förstörde också upplevelsen. Hur kan man ladda inför en åttondel som börjar klockan sju på morgonen?
IV) 1986 Maradonas turnering
Det var mitt första VM med mitt första VM samlaralbum men framförallt var det Maradonnas VM. Maradonna som efter Falklandskriget (1982) krävde och fick revansch mot England; dels genom fusk (guds hand) och dels genom ett av vm historiens vackraste mål (slalomåkning från mittplan). Jag minns fortfarande den magiska stämningen på ett turisthotell i Cypern när jag (sju och ett halvt år) och farsan gick till TV-rummet för att uppleva den magiska 3-2 finalen mot Västtyskland.
söndag 29 mars 2009
fredag 27 mars 2009
Helg VI
Stat sua cuique dies, breve et irreparablile tempus omnibus est vitae
Envar har sin faställda dag. Kort och oersättlig för alla är livets tid.
Ha en trevlig helg...
Envar har sin faställda dag. Kort och oersättlig för alla är livets tid.
Ha en trevlig helg...
onsdag 25 mars 2009
Jag minns...
Jag minns en tid då jag kunde sitta och njuta av en god bok när eleverna skrev prov. Nu sitter ja och letar/rättar elevarbeten och publicerar dem på schoolsoft. Var det meningen att det skulle vara så här?
Jag minns en tid när Stefan och jag inte alltid grälade med varandra. Då Stefan inte hela tiden påpekade att jag börjar bli gammal....
Jag minns en tid då jag inte hade en massa uriasposter; kaffekassaansvarig, fackligt ombud, förste dammsugare därhemma osv...
Jag minns en tid då jag inte var en gnällspik...
Jag minns en tid när Stefan och jag inte alltid grälade med varandra. Då Stefan inte hela tiden påpekade att jag börjar bli gammal....
Jag minns en tid då jag inte hade en massa uriasposter; kaffekassaansvarig, fackligt ombud, förste dammsugare därhemma osv...
Jag minns en tid då jag inte var en gnällspik...
måndag 23 mars 2009
Dags igen....
Timme läggs på timme, dagar på dagar och så var det måndag igen...
Förutom att förlora pengar och spelat golf har helgen ägnats åt gamla filmer och böcker. Jag har så att säga reparerat en del kulturella luckor.
Följande litteratur och film avhandlades eller slutfördes åtminstone under helgen:
Cloverfield (2008)
I am Legend (2007)
Seutonius: Kejsarbiografier (121)
Machiavelli: Fursten (1513)
Om vi börjar med filmerna var mina förväntningar högst på Cloverfield som utan att jag satt mig in i marknadsföringen verkade vara en höjdare. Hela filmen är sedd utifrån en videokamera som en av personerna använder från början för att göra en avskedsfilm åt in kompis som ska flytta till Japan i ett halvår, filmen utspelar sig på Manhattan (var annars?). Detta är ett nygammalt grepp men känns i början positivt och filmen verka kunna bli en upplevelse. Efter ett tag kommer dock känslan har jag inte sett det här hundra gånger förut? En Godzillaliknande varelse i Manhattan… Ett försök att mot alla odds rädda tjejen han är förälskad i… osv… osv…Förutom den autentiska (och således ibland också tråkiga) känslan av att det är en verklig ögonvittnesskildring finns det ingenting som lockar med denna film.
I am Legend hade jag inga förhoppningar på alls. Jag var först intresserad av att gå och se den men avskräcktes av min yngre broders hånfulla ”Hela filmbudgeten går åt Will Smiths lön” kommentar. Därför blev jag positivt överraskad av de stämningsfulla miljöerna i ett öde New York där alla utom Smith antingen är döda eller zombieliknande varelser. Den kärleksfulla relationen mellan Smith och dennes hund Sam får mig att direkt vilja gå och köpa hund. Det är en vacker film även om specialeffekterna lämnar en del att önska men för mig är handlingen viktigast. Sen är väl slutet ingen höjdare....
När det gäller Seutonius kejsarbiografier är väl den stora frågan varför har jag inte läst den för flera år sedan. Jag är nu äldre än Caligula var när han rycktes ifrån oss och nästan lika gammal som Nero när han nedsteg till Hades. Jag har ingen bortförklaring…
Kejsarbiografier är en något bristfällig översatt titel då den första porträtterade personen Julius Ceasar ju aldrig var en kejsare. Boken avhandlar likväl denne plus de efterkommande elva potentater fram till den olycksalige Domitianus (inte att förväxla med den likaledes olycksalige Commodus som vi kan se i ”Gladiator” eller dess överlägsna förlaga ”The fall of the Roman Empire”)
Förutom att Kejsarbiografier är en huvudkälla till den tid boken avhandlar (ca 60 f. Kr till 96 e. Kr) så är den extremt rolig att läsa. Förutom de mer famösa kejsarna ur den julisk-caudiska ätten (exempelvis den Gudomliga Augustus, Caligula och Nero) får läsaren lära känna Vespasianus och dennes söner. De vita Ceasarum innehåller flera minnesvärda citat och handlingar som när Vespasianus känner att döden närmar sig, menar att en kejsare måste dö stående och kämpar sig upp för att dö i armarna på dem som stödde honom. Hans son den gode Titus som när han låg till bords kom på att han under dagen inte hjälpt en enda medmänniska utropade ”Mina vänner jag har förlorat en dag!”. I övrigt gläds mitt störda ekonomsinne av att så otroligt mycket som handlade om ekonomi även under Romarrikets glansdagar.
Någon som definitivt har läst sin Seutonius är Machiavelli. Dennes bok fursten är en slags handbok i ledarskap främst riktad mot furstar i renässansens Italien och är även ett frihetsapell till det ockuperade Italien. Boken är emellertid en god grundkurs även för dem som aspirerar på att vara goda ledare idag. Även om det självklart är så att allting som var sant på 1500-talet inte gäller idag. Det som är extra intressant för den historiskt intresserade är att Machiavelli använder exempel både från antiken och från 1400-1500-talen. Machiavellis bok har ibland beskrivits som cynisk och rå. Ordet Machiavellisk används oftast i betydelsen cynisk och känslokall. I själva verket är boken väldigt modern. Det handlar om realismens intåg på arenan. Det är den realistiske fursten som ställs mot den idealiske som i princip alltid hamnar i problem.
Till slut; Då Kill Bill Vol. 1 (2003) och Star Wars: Episode III - Revenge of the Sith (2005) visades samtidigt på tv i lördagskväll slogs jag återigen av hur bra Kill Bill är och hur exceptionellt dålig Star Wars är.
Förutom att förlora pengar och spelat golf har helgen ägnats åt gamla filmer och böcker. Jag har så att säga reparerat en del kulturella luckor.
Följande litteratur och film avhandlades eller slutfördes åtminstone under helgen:
Cloverfield (2008)
I am Legend (2007)
Seutonius: Kejsarbiografier (121)
Machiavelli: Fursten (1513)
Om vi börjar med filmerna var mina förväntningar högst på Cloverfield som utan att jag satt mig in i marknadsföringen verkade vara en höjdare. Hela filmen är sedd utifrån en videokamera som en av personerna använder från början för att göra en avskedsfilm åt in kompis som ska flytta till Japan i ett halvår, filmen utspelar sig på Manhattan (var annars?). Detta är ett nygammalt grepp men känns i början positivt och filmen verka kunna bli en upplevelse. Efter ett tag kommer dock känslan har jag inte sett det här hundra gånger förut? En Godzillaliknande varelse i Manhattan… Ett försök att mot alla odds rädda tjejen han är förälskad i… osv… osv…Förutom den autentiska (och således ibland också tråkiga) känslan av att det är en verklig ögonvittnesskildring finns det ingenting som lockar med denna film.
I am Legend hade jag inga förhoppningar på alls. Jag var först intresserad av att gå och se den men avskräcktes av min yngre broders hånfulla ”Hela filmbudgeten går åt Will Smiths lön” kommentar. Därför blev jag positivt överraskad av de stämningsfulla miljöerna i ett öde New York där alla utom Smith antingen är döda eller zombieliknande varelser. Den kärleksfulla relationen mellan Smith och dennes hund Sam får mig att direkt vilja gå och köpa hund. Det är en vacker film även om specialeffekterna lämnar en del att önska men för mig är handlingen viktigast. Sen är väl slutet ingen höjdare....
När det gäller Seutonius kejsarbiografier är väl den stora frågan varför har jag inte läst den för flera år sedan. Jag är nu äldre än Caligula var när han rycktes ifrån oss och nästan lika gammal som Nero när han nedsteg till Hades. Jag har ingen bortförklaring…
Kejsarbiografier är en något bristfällig översatt titel då den första porträtterade personen Julius Ceasar ju aldrig var en kejsare. Boken avhandlar likväl denne plus de efterkommande elva potentater fram till den olycksalige Domitianus (inte att förväxla med den likaledes olycksalige Commodus som vi kan se i ”Gladiator” eller dess överlägsna förlaga ”The fall of the Roman Empire”)
Förutom att Kejsarbiografier är en huvudkälla till den tid boken avhandlar (ca 60 f. Kr till 96 e. Kr) så är den extremt rolig att läsa. Förutom de mer famösa kejsarna ur den julisk-caudiska ätten (exempelvis den Gudomliga Augustus, Caligula och Nero) får läsaren lära känna Vespasianus och dennes söner. De vita Ceasarum innehåller flera minnesvärda citat och handlingar som när Vespasianus känner att döden närmar sig, menar att en kejsare måste dö stående och kämpar sig upp för att dö i armarna på dem som stödde honom. Hans son den gode Titus som när han låg till bords kom på att han under dagen inte hjälpt en enda medmänniska utropade ”Mina vänner jag har förlorat en dag!”. I övrigt gläds mitt störda ekonomsinne av att så otroligt mycket som handlade om ekonomi även under Romarrikets glansdagar.
Någon som definitivt har läst sin Seutonius är Machiavelli. Dennes bok fursten är en slags handbok i ledarskap främst riktad mot furstar i renässansens Italien och är även ett frihetsapell till det ockuperade Italien. Boken är emellertid en god grundkurs även för dem som aspirerar på att vara goda ledare idag. Även om det självklart är så att allting som var sant på 1500-talet inte gäller idag. Det som är extra intressant för den historiskt intresserade är att Machiavelli använder exempel både från antiken och från 1400-1500-talen. Machiavellis bok har ibland beskrivits som cynisk och rå. Ordet Machiavellisk används oftast i betydelsen cynisk och känslokall. I själva verket är boken väldigt modern. Det handlar om realismens intåg på arenan. Det är den realistiske fursten som ställs mot den idealiske som i princip alltid hamnar i problem.
Till slut; Då Kill Bill Vol. 1 (2003) och Star Wars: Episode III - Revenge of the Sith (2005) visades samtidigt på tv i lördagskväll slogs jag återigen av hur bra Kill Bill är och hur exceptionellt dålig Star Wars är.
fredag 20 mars 2009
Helg V
Så är det återigen fredag efter en hård arbetsvecka kan vi alla pusta ut. Själv befinner jag mig i efterdyningarna av en mycket hård arbeit, arbeit, arbeit fas som tyvärr ser ut att ersättas med ännu en ny arbeit, arbeit, arbeit fas. Jag vet inte varför undertecknad drabbats så hårt av ödets lott.
Detta betyder att jag har en hel drös av opublicerade bloggar som jag har dagdrömt fram under mina canossavandringar fram och tillbaka till skolan. Tyvärr är tanke och handling inte samma sak vilket innebär att jag ånyo publicerar en blogg om ingenting. ”It´s a blog about nothing!”
På arbetsrummet där jag tillbringar en stor del av min vakna tid går intrigerna vidare. Johan och Mira är uppe oftare och oftare och försöker styra upp vår verksamhet, Mira sitter nästan varje dag på min stol vilket är ett oroväckande tecken för min framtid. Tobbes korståg mot en svensk litteraturkanon blir mer och mer apokalyptiskt och jag har fortfarande inte förstått vad en annons för jackor och en miniräknare har med vare sig kanon eller ugglor att göra. Uppenbarligen befinner sig Tobbe fortfarande i en högre kunskapssfär än mig.
Patrik fortsätter att blanda resonemang om valutaspekulationer, finkultur och buskishumor medan Andreas undviker oss mer och mer. Vi vill ha tillbaka Andreas! Här är en påminnelse till Tobbe och Andreas på sin plats. VAB och lediga dagar ursäktar er frånvaro när det gäller lektioner och dylikt men inte de heliga kaffestunderna. Skärpning ta mig….
Om den nye Stefan finns det inget gott att säga förutom att den gamle Stefan ibland träder fram från sitt själsliga Tullianum, de få men ovärderliga ögonblick då han spiller kaffe eller kommer med djupa inlägg på andra folks bloggar. Vi har alltid minnena. Istället är det Kenta som bär oss på sina unga men trygga axlar. Han går från stordåd till stordåd. Denne Herakles har dessutom sparat sina största bragder till nästkommande vecka. Är det en gudason som går ibland oss eller kommer Kenta som så många före honom inte klara av trycket? Något som inaktiviteten på hans blogg är ett oroväckande järtecken på. Jag har ännu inte sett en örn från Malmö komma flygande så det är för tidigt att dra några slutsatser just nu.
Slutligen påminde Sebastian mig om Champions League lottningen så efter en utsökt måltid på Godset med gott sällskap kastade jag mig på datorn där jag såg att ont ställs mot ont och gott ställs mot gott (mer eller mindre).
Total ondska: Liverpool – Chelsea
Enbart godhet: Barca – Bayern München
Svag ondska mot svag godhet: Arsenal – Villareal (grattis Sebastian)
Stark ondska mot svag godhet: Man U – Porto
Åtminstone slipper vi fyra engelska lag i semifinalerna….
Detta betyder att jag har en hel drös av opublicerade bloggar som jag har dagdrömt fram under mina canossavandringar fram och tillbaka till skolan. Tyvärr är tanke och handling inte samma sak vilket innebär att jag ånyo publicerar en blogg om ingenting. ”It´s a blog about nothing!”
På arbetsrummet där jag tillbringar en stor del av min vakna tid går intrigerna vidare. Johan och Mira är uppe oftare och oftare och försöker styra upp vår verksamhet, Mira sitter nästan varje dag på min stol vilket är ett oroväckande tecken för min framtid. Tobbes korståg mot en svensk litteraturkanon blir mer och mer apokalyptiskt och jag har fortfarande inte förstått vad en annons för jackor och en miniräknare har med vare sig kanon eller ugglor att göra. Uppenbarligen befinner sig Tobbe fortfarande i en högre kunskapssfär än mig.
Patrik fortsätter att blanda resonemang om valutaspekulationer, finkultur och buskishumor medan Andreas undviker oss mer och mer. Vi vill ha tillbaka Andreas! Här är en påminnelse till Tobbe och Andreas på sin plats. VAB och lediga dagar ursäktar er frånvaro när det gäller lektioner och dylikt men inte de heliga kaffestunderna. Skärpning ta mig….
Om den nye Stefan finns det inget gott att säga förutom att den gamle Stefan ibland träder fram från sitt själsliga Tullianum, de få men ovärderliga ögonblick då han spiller kaffe eller kommer med djupa inlägg på andra folks bloggar. Vi har alltid minnena. Istället är det Kenta som bär oss på sina unga men trygga axlar. Han går från stordåd till stordåd. Denne Herakles har dessutom sparat sina största bragder till nästkommande vecka. Är det en gudason som går ibland oss eller kommer Kenta som så många före honom inte klara av trycket? Något som inaktiviteten på hans blogg är ett oroväckande järtecken på. Jag har ännu inte sett en örn från Malmö komma flygande så det är för tidigt att dra några slutsatser just nu.
Slutligen påminde Sebastian mig om Champions League lottningen så efter en utsökt måltid på Godset med gott sällskap kastade jag mig på datorn där jag såg att ont ställs mot ont och gott ställs mot gott (mer eller mindre).
Total ondska: Liverpool – Chelsea
Enbart godhet: Barca – Bayern München
Svag ondska mot svag godhet: Arsenal – Villareal (grattis Sebastian)
Stark ondska mot svag godhet: Man U – Porto
Åtminstone slipper vi fyra engelska lag i semifinalerna….
tisdag 17 mars 2009
Den nygamle Mikael
Vad hände med den gamle och den nye Mikael? Är frågor som ständigt hörs i lärarrum och korridorer. Den gängse uppfattningen har varit att varken elever eller lärare har haft så mycket till övers för den nuvarande Mikael som många sett som en urvattnad version av antingen den nye eller gamle Mikael.
Sanningen är att den nye Mikael som skulle komma ifrån Norrland visade sig vara en lappuggla
Det är förvisso inget problem med en uggla som den nye Mikael när det gäller undervisningen och ifall det skulle vara ett problem får Andreas, Kenta, Stefan, Patrik eller Johan gå in och styra upp de lektioner som av någon anledning skulle lida av en uggla som undervisande lärare.
Däremot är der ett problem hemmavid då min katt gillar fåglar och inte hyser några större samvetskval för att just denna uggla skulle vara den nya Mikael. Således blir det svårt för den nye Mikael att bosätta sig i den gamle Mikaels lägenhet.
Därför får jag befria den förmodade gudasonen som visade sig vara en uggla och fortsätta mitt liv och lärargärning som den gamle Mikael; den nygamle Mikael. I fortsättningen får jag hantera ålders och identitetskriser utan att hoppas på deux ex machina lösningar från det förlovade landet i norr.
Fri
Post Scriptum:Jag har mycket vettigt att skriva på bloggen det är bara det att jag ånyo befinner mig i en arbeit, arbeit, arbeit fas. All work and no play....
Men det kommer det kommer.
Sanningen är att den nye Mikael som skulle komma ifrån Norrland visade sig vara en lappuggla
Det är förvisso inget problem med en uggla som den nye Mikael när det gäller undervisningen och ifall det skulle vara ett problem får Andreas, Kenta, Stefan, Patrik eller Johan gå in och styra upp de lektioner som av någon anledning skulle lida av en uggla som undervisande lärare.
Däremot är der ett problem hemmavid då min katt gillar fåglar och inte hyser några större samvetskval för att just denna uggla skulle vara den nya Mikael. Således blir det svårt för den nye Mikael att bosätta sig i den gamle Mikaels lägenhet.
Därför får jag befria den förmodade gudasonen som visade sig vara en uggla och fortsätta mitt liv och lärargärning som den gamle Mikael; den nygamle Mikael. I fortsättningen får jag hantera ålders och identitetskriser utan att hoppas på deux ex machina lösningar från det förlovade landet i norr.
Fri
Post Scriptum:Jag har mycket vettigt att skriva på bloggen det är bara det att jag ånyo befinner mig i en arbeit, arbeit, arbeit fas. All work and no play....
Men det kommer det kommer.
fredag 13 mars 2009
All work and no play make Mikael a dull boy
Redan i helgen bevisade jag devisen "Att vara lärare är ett kall och inte ett yrke".
I fredags bevistade jag treornas 100 dagars fest och i söndags var jag med i FC Pungsparks historiska triumf. Då anade jag inte att denna devis skulle genomsyra hela kommande vecka...
Måndagen var visserligen okej med trevliga möten både på Polhem och Humanus men sedan öppnades Pandoras ask.
I tisdags var arbetstiderna 8-18, i onsdags 8-20 och torsdags 8-19.
All work and no play makes Mikael a dull boy
Visst första halvan av tisdagen gick lite på halvfart men jag hade egentligen inget val. Harry (Kentas son) visade sig verkligen brinna för internationell ekonomi och politik, då vi har en världskarta på arbetsrummet kände jag en pedagogisk plikt att lära ut. Sedan fångades jag in i ett långt och fruktbart mattemöte.
Onsdagen förlöpte under mantrat "Arbeit, Arbeit, Arbeit" som endast bröts då min kära dator gick sönder, detta gjorde inte så mycket då jag hade en massa Fek B prov att rätta (Ja det var de berömda mastodontproven). Elever beklagar sig ofta över att behöva skriva prov men få om någon ägnar den stackars sate som måste rätta alla prov någon tanke... Jag blir klar vid åttasnåret.
All work and no play makes Mikael a dull boy
Det var under dessa dagar allt det onda hände. Fyra engelska lag i Champions League kvartsfinalerna gör att min tro på fotbollen minskat. Kunde inte ens det klena Arsenal få åka ut på straffar mot ett Roma som slog betydligt säkrare straffar...
Vucinic vad sysslade du med? Jag har inte sett en sådan arrogant och dålig straff sedan Maradonas miss i VM-90. Blir det en helengelsk final i Rom? Augustus måste gråta i sin himmel.
Four english teams in CL-quarterfinals makes Mikael a dull boy
Torsdagen fortsatte med inbokade aktiviteter fram till sjusnåret och jag lämnar sakteliga en av mina mest intensiva arbetsveckor bakom mig. Nu får det bli golf i helgen.
All work and no play makes Mikael a dull boy
Slutligen: Mars är ingen vårmånad ni kan slå bort de villfarelserna.
I fredags bevistade jag treornas 100 dagars fest och i söndags var jag med i FC Pungsparks historiska triumf. Då anade jag inte att denna devis skulle genomsyra hela kommande vecka...
Måndagen var visserligen okej med trevliga möten både på Polhem och Humanus men sedan öppnades Pandoras ask.
I tisdags var arbetstiderna 8-18, i onsdags 8-20 och torsdags 8-19.
All work and no play makes Mikael a dull boy
Visst första halvan av tisdagen gick lite på halvfart men jag hade egentligen inget val. Harry (Kentas son) visade sig verkligen brinna för internationell ekonomi och politik, då vi har en världskarta på arbetsrummet kände jag en pedagogisk plikt att lära ut. Sedan fångades jag in i ett långt och fruktbart mattemöte.
Onsdagen förlöpte under mantrat "Arbeit, Arbeit, Arbeit" som endast bröts då min kära dator gick sönder, detta gjorde inte så mycket då jag hade en massa Fek B prov att rätta (Ja det var de berömda mastodontproven). Elever beklagar sig ofta över att behöva skriva prov men få om någon ägnar den stackars sate som måste rätta alla prov någon tanke... Jag blir klar vid åttasnåret.
All work and no play makes Mikael a dull boy
Det var under dessa dagar allt det onda hände. Fyra engelska lag i Champions League kvartsfinalerna gör att min tro på fotbollen minskat. Kunde inte ens det klena Arsenal få åka ut på straffar mot ett Roma som slog betydligt säkrare straffar...
Vucinic vad sysslade du med? Jag har inte sett en sådan arrogant och dålig straff sedan Maradonas miss i VM-90. Blir det en helengelsk final i Rom? Augustus måste gråta i sin himmel.
Four english teams in CL-quarterfinals makes Mikael a dull boy
Torsdagen fortsatte med inbokade aktiviteter fram till sjusnåret och jag lämnar sakteliga en av mina mest intensiva arbetsveckor bakom mig. Nu får det bli golf i helgen.
All work and no play makes Mikael a dull boy
Slutligen: Mars är ingen vårmånad ni kan slå bort de villfarelserna.
torsdag 5 mars 2009
Det är mycket nu...
Vi har kommit in i ett intensivt skedde av läsåret.
Det är många prov, läxor och inlämningar för er elever och mycket att rätta, betygsätta och planera för oss lärare. Nyss pratade någon elev om utbrändhet medan många av oss lärare bokstavligt talat är nedsjunkna i arbete.
Emellertid finns det ljusglimtar, det är snart sommar och nu är det faktiskt en fem dagars helg som väntar många elever. Dessutom händer det alltid roliga saker i vardagen som när Stefan spiller kaffe på morgonen eller gömmer han sig för någon?
Quo vadis?
Det är många prov, läxor och inlämningar för er elever och mycket att rätta, betygsätta och planera för oss lärare. Nyss pratade någon elev om utbrändhet medan många av oss lärare bokstavligt talat är nedsjunkna i arbete.
Emellertid finns det ljusglimtar, det är snart sommar och nu är det faktiskt en fem dagars helg som väntar många elever. Dessutom händer det alltid roliga saker i vardagen som när Stefan spiller kaffe på morgonen eller gömmer han sig för någon?
Quo vadis?
tisdag 3 mars 2009
Hej Hopp
Servus,
Den trägne lärarbloggsläsaren har kanske märkt att bloggandet varit skralt på sistone. Detta beror till stor del att vi har mycket annat för oss. Ni vet lektioner, resurstider, pilar och dylikt. Det beror även på att det förts en del diskussion om lärarbloggens vara eller icke vara på skolan.
Jag hade tänkt skriva en slags förklaring till min bloggs existens. Ett bloggens svar på "You have been granted the greatest gift of all the gift of life. Justify yourself"
Sedan tänkte jag...shiiit pallla...
och nöjer mig med att skriva detta. Min blogg är inte alltid akademisk saklig och följer inte alltidslaviskt diverse kursmål. Det är i själva verket aldrig fallet. Jag skriver ner mina personliga betraktelser av världen, skolan och försöker då och då komma med något tänkvärt. Ibland kan man riskera att lära sig något och någon gång kanske man till och med roas av att läsa bloggen, ibland skriver jag bara oväsentlgheter som endast kan underhålla de närmast berörda om ens det.
Det övergripande syftet är att få läsaren att komma närmare mig som människan bakom den stränga lärarmasken. Ibland kan min blogg även vara sarkastisk...
Den trägne lärarbloggsläsaren har kanske märkt att bloggandet varit skralt på sistone. Detta beror till stor del att vi har mycket annat för oss. Ni vet lektioner, resurstider, pilar och dylikt. Det beror även på att det förts en del diskussion om lärarbloggens vara eller icke vara på skolan.
Jag hade tänkt skriva en slags förklaring till min bloggs existens. Ett bloggens svar på "You have been granted the greatest gift of all the gift of life. Justify yourself"
Sedan tänkte jag...shiiit pallla...
och nöjer mig med att skriva detta. Min blogg är inte alltid akademisk saklig och följer inte alltidslaviskt diverse kursmål. Det är i själva verket aldrig fallet. Jag skriver ner mina personliga betraktelser av världen, skolan och försöker då och då komma med något tänkvärt. Ibland kan man riskera att lära sig något och någon gång kanske man till och med roas av att läsa bloggen, ibland skriver jag bara oväsentlgheter som endast kan underhålla de närmast berörda om ens det.
Det övergripande syftet är att få läsaren att komma närmare mig som människan bakom den stränga lärarmasken. Ibland kan min blogg även vara sarkastisk...
söndag 1 mars 2009
Miljödiktator?
Miljön är av förklarliga själ alltid på tapeten nuförtiden. Det kan vara en rekordvarm sommar, skogsbränder i Australien, urvattnade klimatmål i diverse politiska församlingar osv, osv. Här på Humanus kan vi läsa en del tänkvärda inlägg på Andreas Blogg. Personligen är jag naturligtvis både intresserad och bekymrad över vår framtid även om jag inte är fullt så nedstämd och berörd som jag kanske borde vara. Jag tror i grund och botten att mänskligheten kommer att klara av även denna utmaning alternativet är helt enkelt helt ofattbart, även om Fermis paradox gör att vi torde vara nervösa.
Nåväl min fråga är egentligen klarar vårt politiska system av de påfrestningar som den globala uppvärmningen ställer oss inför? Vårt demokratiska system har hela tiden byggt på framsteg för medborgarna. Vem röstar på en politiker som istället erbjuder drakoniska åtgärder för att rädda miljön.
I fredags la Mads Mikkelsen (den danske skådespelaren) fram idén om en diktator för att rädda miljön. En miljödiktator. Denne skulle fungera ungefär som i det republikanska Rom, den får mer eller mindre obegränsad makt under en begränsad tid. Då kan denne genomföra de åtgärder som behövs utan att ta hänsyn till vare sig opinion eller lobyister. Eftersom maktinnehavet är tidsbegränsad ska inte heller diktatorn ha något egetintresse, åtminstone inte i teorin.
Ideén är varken ny eller Mads Mikkelsens egen utan har florerat under en lång period. Frågan är behövs det en sådan lösning? Eller är demokrati heligt?
Den 15 Mars för 2053 år sedan mördades för övrigt den störste diktatorn av dem alla Julius Ceasar.. Anledningen? Han strävade efter för stor makt...
Efter följde ett inbördeskrig som efterträddes av över 400 års kejsarstyre.
Nåväl min fråga är egentligen klarar vårt politiska system av de påfrestningar som den globala uppvärmningen ställer oss inför? Vårt demokratiska system har hela tiden byggt på framsteg för medborgarna. Vem röstar på en politiker som istället erbjuder drakoniska åtgärder för att rädda miljön.
I fredags la Mads Mikkelsen (den danske skådespelaren) fram idén om en diktator för att rädda miljön. En miljödiktator. Denne skulle fungera ungefär som i det republikanska Rom, den får mer eller mindre obegränsad makt under en begränsad tid. Då kan denne genomföra de åtgärder som behövs utan att ta hänsyn till vare sig opinion eller lobyister. Eftersom maktinnehavet är tidsbegränsad ska inte heller diktatorn ha något egetintresse, åtminstone inte i teorin.
Ideén är varken ny eller Mads Mikkelsens egen utan har florerat under en lång period. Frågan är behövs det en sådan lösning? Eller är demokrati heligt?
Den 15 Mars för 2053 år sedan mördades för övrigt den störste diktatorn av dem alla Julius Ceasar.. Anledningen? Han strävade efter för stor makt...
Efter följde ett inbördeskrig som efterträddes av över 400 års kejsarstyre.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
