Efter en underbar höst utan hemmaförluster under sitt första år i allsvenskan skulle UFC (Umeå Fotball Club) avfärda bylaget Ljunskile SK i en kvalmatchhemma på Gammlia. Höjdpunkten under säsongen hade varit IFK Göteborgs besök med den förre UFC spelaren Jesper Blomqvist då det blev publikrekord (resultatet blev naturligtvis oavgjort 1-1) och det faktumet att träbenet Örjan dominerade sin kant mot Helsingbors landslagsman Rolle Nilsson.
Det var kval match. UFC hade vunnit borta mot Ljunskile med 1-0 och nu var det bara en match kvar sedan väntade allsvenskan anno 1997. Vi såg alla fram emot matchen med tillförsikt. Det snöade.
Så här i efterhand var det väntat att UFC spelarna skulle vika ner sig, bli nervösa och förlora med 3-2 och således åka ut på mer insläppta mål på hemmaplan. Till skillnad mot damlaget (UIK) så finns det en stor förlorarmentalitet i mitt kära UFC.
Ljunskile ledarna dansade barfota på den snötäckta planen och vi umeåbor hade åtminstone ett decennium av fotbollsmörker framför oss. Vissa sadlade om och började intressera sig för damlaget istället (UIK fick dessutom kommunens nybyggda arena i arv då UFC), vissa började intressera sig för innebandy medan andra till slut gav upp och lämnade staden.
Remember, remember the third of November.
Jag trodde jag hade lämnat detta trauma bakom mig men sedankom Ljungskile (till skillnad från UFC som harvar i norrettan) tillbaka till årets allsvenska och alla hemska minnen återkom. Det har varit ett jobbigt år i allsvenksan IFK blev bara trea och goda lag som Norrköping och Sundsvall åkte ut medan det onda Ljunskile fick kvala. Det är därför mitt gamla hjärta tog ett glädjeskutt igår då de tappra pojkarna från bromma (med viss hjälp från domaren) såg till att stoppa LSK från vidare allsvenskt spel. Det blev en dyster stämning på Starke Arvid igår. Ljunskile fick betala för orätten 3 november 1996!
SIC TRANSIT GLORIA MUNDI, Ljunskile SK!!!!!
P.S. Vi kan nu se fram emot Ljunskile-Norrköping i superettan!
