För alla oss som inte kan hålla oss ifrån matematiken i jul här kommer Pythagaros sats!
torsdag 17 december 2009
tisdag 15 december 2009
Julstämning
Jag och ettorna körde igång ett nationellt prov innan gryningen idag och på torsdag sjösätter jag och Johan vårt bejublade matte B prov (räta linjens ekvation) sista lektionen innan julavslutningen. Det börjar verkligen bli julstämning här på Humanus!
Annars handlar det mesta om Tiger Woods och Cop 15. Angående Tiger så hoppas jag innerligt att han är tillbaka på golfbanan så fort som möjligt annars riskerar min egen golf att bli lidande. Sedan kan man ju alltid förundras sig över stenheligheten hos visa av sponsorerna. Accenture har just meddelat att "Woods inte längre är representativ för oss". Det bör noteras att Accenture under sitt gamla namn Andersson Consulting var inblandad i en av finanshistoriens största skamfläck någonsin: Enronskandalen 2001. Där Anderson valde att ignorera de flagranta bokföringsbrott som ledningen gjorde vilket i förlängningen kostade de anställda jobben, alla som investerat i och lånat ut pengar till osv..osv... Nu har alltså detta företag valt att dumpa världens bästa idrottare som trots allt bett om ursäkt och försöker rätta till sina misstag.Något man får hoppas att Accenture själv har gjort/gör. Väldigt magstarkt!
När det gäller Cop 15 så har bilden hitintills präglats av sura, frysande delegater och rätt så glada demonstranter. Det återstår att se om Obama kan bli den deux ex machina lösning han och alla andra hoppas på nu på fredag. Sedan kan det ju bli en bitter eftersmak om allt Obama lyckas med är att få till ett urvattnat avtal som inte ger något eller ett avtal som ingen håller...Amerikanska presidenter har ju en tendens att lova saker de inte själva kan genomföra på hemmaplan, där de röstas ned av en trilskande kongress.
Detta kan man ju som cynisk europé småle åt. Tyvärr är det så att leendet kan förvandlats till ett stukat ansiktsuttryck då den globala uppvärmningen slår till på riktigt just på grund av människans oförmåga att sätta "the greater good" framför det ständiga revirtänkandet... Jag gillar själv Thomas L. Friedmans (Going Cheney on Climate)tanke om att applicera förre vicepresident Dick Cheneys “The One Percent Doctrine" även på miljön. Cheney menade att om det finns en procent chans att Pakistan eller något annat land samarbetar med terrorister måste USA göra något åt det (antagligen något som inbegriper militärer). Detta menar Friedman(och tanken är inte ny) borde ju också inbegripa miljön. Finns det en procent chans att miljön är på väg att gå åt skogen (vilket ju inte är bra för skogen) så borde man göra något åt det (antagligen något som inbegriper minskade koldioxid utsläpp).
Slutligen undrar jag om det någonsin blev någon golfrunda med Obama och Tiger?
FFFFIIIIIISSSSHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Annars handlar det mesta om Tiger Woods och Cop 15. Angående Tiger så hoppas jag innerligt att han är tillbaka på golfbanan så fort som möjligt annars riskerar min egen golf att bli lidande. Sedan kan man ju alltid förundras sig över stenheligheten hos visa av sponsorerna. Accenture har just meddelat att "Woods inte längre är representativ för oss". Det bör noteras att Accenture under sitt gamla namn Andersson Consulting var inblandad i en av finanshistoriens största skamfläck någonsin: Enronskandalen 2001. Där Anderson valde att ignorera de flagranta bokföringsbrott som ledningen gjorde vilket i förlängningen kostade de anställda jobben, alla som investerat i och lånat ut pengar till osv..osv... Nu har alltså detta företag valt att dumpa världens bästa idrottare som trots allt bett om ursäkt och försöker rätta till sina misstag.Något man får hoppas att Accenture själv har gjort/gör. Väldigt magstarkt!
När det gäller Cop 15 så har bilden hitintills präglats av sura, frysande delegater och rätt så glada demonstranter. Det återstår att se om Obama kan bli den deux ex machina lösning han och alla andra hoppas på nu på fredag. Sedan kan det ju bli en bitter eftersmak om allt Obama lyckas med är att få till ett urvattnat avtal som inte ger något eller ett avtal som ingen håller...Amerikanska presidenter har ju en tendens att lova saker de inte själva kan genomföra på hemmaplan, där de röstas ned av en trilskande kongress.
Detta kan man ju som cynisk europé småle åt. Tyvärr är det så att leendet kan förvandlats till ett stukat ansiktsuttryck då den globala uppvärmningen slår till på riktigt just på grund av människans oförmåga att sätta "the greater good" framför det ständiga revirtänkandet... Jag gillar själv Thomas L. Friedmans (Going Cheney on Climate)tanke om att applicera förre vicepresident Dick Cheneys “The One Percent Doctrine" även på miljön. Cheney menade att om det finns en procent chans att Pakistan eller något annat land samarbetar med terrorister måste USA göra något åt det (antagligen något som inbegriper militärer). Detta menar Friedman(och tanken är inte ny) borde ju också inbegripa miljön. Finns det en procent chans att miljön är på väg att gå åt skogen (vilket ju inte är bra för skogen) så borde man göra något åt det (antagligen något som inbegriper minskade koldioxid utsläpp).
Slutligen undrar jag om det någonsin blev någon golfrunda med Obama och Tiger?
FFFFIIIIIISSSSHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
tisdag 8 december 2009
Återigen en tisdag
Sitter på tisdagens resurstid och försöker återhämta mig från måndagens hektiska schema samt stärka mig inför onsdagen och torsdagens dito. Dessutom ska jag för första gången verkligen försöka köra en tung löppass vecka. Något som hotas av att Kenta blivit sjuk. Vi skulle ju ut och köra en runda innan fackmötet på onsdagskvällen. Nåväl lyckas jag köra mån, tis, to, lö får jag vara nöjd.
Världen utanför går sin gilla gång, det är återigen dags för ett klimatmöte och vi får se om USA, Kina och de övriga kan komma överens om en deal som fungerar såväl i teori som praktik. Tankarna som förs fram i Joseph Stiglitz bok Making Globalization Works borde vara ett bra underlag för detta. Annars är det väl Obamas mini-surge i Afganisthan och Natos ännu mindre surge i samma land. Återstår att se hur det går.
Detta var ett typiskt blogginlägg osammanhängande och egocentriskt.
Världen utanför går sin gilla gång, det är återigen dags för ett klimatmöte och vi får se om USA, Kina och de övriga kan komma överens om en deal som fungerar såväl i teori som praktik. Tankarna som förs fram i Joseph Stiglitz bok Making Globalization Works borde vara ett bra underlag för detta. Annars är det väl Obamas mini-surge i Afganisthan och Natos ännu mindre surge i samma land. Återstår att se hur det går.
Detta var ett typiskt blogginlägg osammanhängande och egocentriskt.
måndag 30 november 2009
fredag 27 november 2009
Polsk höst (eller vår)
EU och pojkarna som försöker fånga månen
- Polen 2004 och framåt
Den 1:a maj 2004 blev Polen tillsammans med nio andra länder medlemmar i EU vilket var ett stort steg för den polska nationen. EU kan ses som det sista steget (om man inte räknar med EMU-samarbetet) i Polens närmande Europa. EU är, eller bör åtminstone vara, ett skydd mot Ryssland och ett sätt att få en mer västlig identitet, det vill säga att lämna den gamla öststatsidentiteten bakom sig. De flesta polacker hoppas också att EU ska hjälpa till och öka det ekonomiska välståndet såsom det har gjort för Spanien och Irland. Detta främst genom att handeln blir lättare genom den gemensamma EU-marknaden, över två tredjedelar av Polens export och en nästan lika stor andel av importen sker inom EU. Tyskland är Polens i särklass största handelspartner (Dessutom försvann hindren för jordbruksexporten till EU genom EU-inträdet). Men också att rent konkret få EU-bidrag. Polens ekonomiska utveckling efter det kommunistiska sammanbrottet var redan innan EU-inträdet varit lysande. I genomsnitt har ekonomin vuxit med cirka fem procent per år. Stora delar av kommunisttidens tunga industri har idag avvecklats, medan konsumtionsvaruindustrin och tjänstesektorn har utvecklats. Det kvarstår naturligtvis fortfarande en hel del problem innan Polen utvecklat en helt modern ekonomi bland annat lider man av stor arbetslöshet och en stor del av befolkningen är fortfarande lantbrukare eller arbetar i olönsamma industrier. Dessutom har den finansiella krisen satt käppar i hjulet för den polska ekonomin även om man absolut inte är lika illa ute som Lettland och Ukraina.
En debatt i Sverige inför Polens EU-inträdde var ”den polske rörmokaren”. Det vill säga rädslan för att polska arbetare, som arbetar för lägre löner, skulle komma till Sverige och ta våra jobb (i framförallt bygg och reparationsbranschen) eller helt sonika leva på svenska bidrag. Till och med den tidigare så entusiastiska statsministern Göran Persson (som ju varit med och drivit igenom östutvidgningen av EU 2001) uttalade sina farhågor. Nu har det inte blivit någon större anstormning till Sverige. Föga förvånande föredrar de flesta polackerna att leva i Polen framför att gå på bidrag i Sverige. Emellertid har många byggnadsarbetare flyttat utomlands för att arbeta. Så många att Polen nu lider brist på byggnadsarbetare
Den politiska makten i Polen har efter kommunismens fall ständigt växlat. Inget parti har lyckats hålla regeringsmakten i mer än en mandatperiod. I och med att partierna är nya så finns det inga större organisationer bakom dem och väldigt få har någon större partiidentitet. Detta har lett till att partierna lovar mer än de kan hålla (populistisk politik) och då folket ser att de inte lyckats med sina vallöften väljer de något annat parti. Valet 2005 vanns något överraskande av partiet Lag och Rättvisa (Prawo i Sprawiedliwość PIS) med tvillingarna Lech och Jarosław Kaczyński i spetsen. Innan valvinsten var tvillingarna mest kända för deras skådespelarinsats i filmen ”de två som stal månen” (1962). Kort efter parlamentsvalet blev Lech vald till president och sommaren 2006 tillträde Jarosław som premiärminister (något han lovat att inte bli om brodern Lech blev vald till president) vilket cementerade tvillingarnas maktställning i Polen.
Kaczyńskitvillingarna
Lag och Rättvisa har rönt stor uppmärksamhet i Europa, tyvärr ingen positiv sådan. Före valet 2005 skrev bland annat den tyska tidningen Frankfurt Allgemeine att den för första gången någonsin föredrog ett postkommunistiskt parti då alternativen (bland annat Lag och Rättvisa) var så usla. Partiets traditionella värderingar (mer inflytande för kyrkan, hårdare lagar mot abort, en viss tendens till homofobi) har inte fallit det sekulära Europa på läppen. (Idag åker många polacker till Sverige för att göra abort medan det på 60-talet var tvärtom.) Inte heller Kaczyński brödernas tro på USA (Polen är ett av få länder som fortfarande har trupper i Irak) och dess fördömande av den planerade rysk-tyska pipelinen i Östersjön har övertygat deras europeiska grannländer. Ser man till historien så är egentligen inga av dessa åsikter särskilt förvånande. Dessutom blev Lag och Rättvisa liksom sina företrädare varse om att den polska väljarens dom är hård och de förlorade makten i det senaste valet till den nuvarande premiärministern Donald Tusks Medborgarplattformen (Platforma Obywatelska, PO). Även medborgarplattformen är ett kristdemokratiskt parti men betydligt mer inriktat på en liberal ekonomi än på strikta religiösa påbud och populistiska utspel mot andra länder. EU är med andra ord betydligt bekvämare med Tusk än Kaczyński.
Det viktiga för gemene man torde i vilket fall som helst, liksom i alla andra länder, vara att den polska ekonomin visar sig vara tillräckligt robust och flexibel att frodas i globaliseringens tidevarv. Det finns mycket som talar för det (ung och välutbildad befolkning, bra geografiskt läge mitt i Europa) men även en del hinder (hög arbetslöshet, gammal industri och jordbruk, rörig politik).
- Polen 2004 och framåt
Den 1:a maj 2004 blev Polen tillsammans med nio andra länder medlemmar i EU vilket var ett stort steg för den polska nationen. EU kan ses som det sista steget (om man inte räknar med EMU-samarbetet) i Polens närmande Europa. EU är, eller bör åtminstone vara, ett skydd mot Ryssland och ett sätt att få en mer västlig identitet, det vill säga att lämna den gamla öststatsidentiteten bakom sig. De flesta polacker hoppas också att EU ska hjälpa till och öka det ekonomiska välståndet såsom det har gjort för Spanien och Irland. Detta främst genom att handeln blir lättare genom den gemensamma EU-marknaden, över två tredjedelar av Polens export och en nästan lika stor andel av importen sker inom EU. Tyskland är Polens i särklass största handelspartner (Dessutom försvann hindren för jordbruksexporten till EU genom EU-inträdet). Men också att rent konkret få EU-bidrag. Polens ekonomiska utveckling efter det kommunistiska sammanbrottet var redan innan EU-inträdet varit lysande. I genomsnitt har ekonomin vuxit med cirka fem procent per år. Stora delar av kommunisttidens tunga industri har idag avvecklats, medan konsumtionsvaruindustrin och tjänstesektorn har utvecklats. Det kvarstår naturligtvis fortfarande en hel del problem innan Polen utvecklat en helt modern ekonomi bland annat lider man av stor arbetslöshet och en stor del av befolkningen är fortfarande lantbrukare eller arbetar i olönsamma industrier. Dessutom har den finansiella krisen satt käppar i hjulet för den polska ekonomin även om man absolut inte är lika illa ute som Lettland och Ukraina.
En debatt i Sverige inför Polens EU-inträdde var ”den polske rörmokaren”. Det vill säga rädslan för att polska arbetare, som arbetar för lägre löner, skulle komma till Sverige och ta våra jobb (i framförallt bygg och reparationsbranschen) eller helt sonika leva på svenska bidrag. Till och med den tidigare så entusiastiska statsministern Göran Persson (som ju varit med och drivit igenom östutvidgningen av EU 2001) uttalade sina farhågor. Nu har det inte blivit någon större anstormning till Sverige. Föga förvånande föredrar de flesta polackerna att leva i Polen framför att gå på bidrag i Sverige. Emellertid har många byggnadsarbetare flyttat utomlands för att arbeta. Så många att Polen nu lider brist på byggnadsarbetare
Den politiska makten i Polen har efter kommunismens fall ständigt växlat. Inget parti har lyckats hålla regeringsmakten i mer än en mandatperiod. I och med att partierna är nya så finns det inga större organisationer bakom dem och väldigt få har någon större partiidentitet. Detta har lett till att partierna lovar mer än de kan hålla (populistisk politik) och då folket ser att de inte lyckats med sina vallöften väljer de något annat parti. Valet 2005 vanns något överraskande av partiet Lag och Rättvisa (Prawo i Sprawiedliwość PIS) med tvillingarna Lech och Jarosław Kaczyński i spetsen. Innan valvinsten var tvillingarna mest kända för deras skådespelarinsats i filmen ”de två som stal månen” (1962). Kort efter parlamentsvalet blev Lech vald till president och sommaren 2006 tillträde Jarosław som premiärminister (något han lovat att inte bli om brodern Lech blev vald till president) vilket cementerade tvillingarnas maktställning i Polen.
Kaczyńskitvillingarna
Lag och Rättvisa har rönt stor uppmärksamhet i Europa, tyvärr ingen positiv sådan. Före valet 2005 skrev bland annat den tyska tidningen Frankfurt Allgemeine att den för första gången någonsin föredrog ett postkommunistiskt parti då alternativen (bland annat Lag och Rättvisa) var så usla. Partiets traditionella värderingar (mer inflytande för kyrkan, hårdare lagar mot abort, en viss tendens till homofobi) har inte fallit det sekulära Europa på läppen. (Idag åker många polacker till Sverige för att göra abort medan det på 60-talet var tvärtom.) Inte heller Kaczyński brödernas tro på USA (Polen är ett av få länder som fortfarande har trupper i Irak) och dess fördömande av den planerade rysk-tyska pipelinen i Östersjön har övertygat deras europeiska grannländer. Ser man till historien så är egentligen inga av dessa åsikter särskilt förvånande. Dessutom blev Lag och Rättvisa liksom sina företrädare varse om att den polska väljarens dom är hård och de förlorade makten i det senaste valet till den nuvarande premiärministern Donald Tusks Medborgarplattformen (Platforma Obywatelska, PO). Även medborgarplattformen är ett kristdemokratiskt parti men betydligt mer inriktat på en liberal ekonomi än på strikta religiösa påbud och populistiska utspel mot andra länder. EU är med andra ord betydligt bekvämare med Tusk än Kaczyński.
Det viktiga för gemene man torde i vilket fall som helst, liksom i alla andra länder, vara att den polska ekonomin visar sig vara tillräckligt robust och flexibel att frodas i globaliseringens tidevarv. Det finns mycket som talar för det (ung och välutbildad befolkning, bra geografiskt läge mitt i Europa) men även en del hinder (hög arbetslöshet, gammal industri och jordbruk, rörig politik).
fredag 20 november 2009
Helg XII
Säga vad man vill om
Hermann Van Rompuy (och ännu finns det inte så mycket att säga) men Tony Blair brände alla sina skepp i och med invasionen av Irak 2003...
Hermann Van Rompuy (och ännu finns det inte så mycket att säga) men Tony Blair brände alla sina skepp i och med invasionen av Irak 2003...
onsdag 18 november 2009
Polen
Efter att återigen blivit inspirerad av Polen och dess historia återger jag några av mina anteckningar kring detta nedan:
Polen under andra världskriget
1939 var det återigen dags för Polen att ofrivilligt dras in i det europeiska maktspelet. Tysklands ledare Adolf Hitler hade efter att införlivat Österrike och annekterat den tyskspråkiga delen av Tjeckoslovakien lagt ögonen på de delar av det polska riket som inhyste tyskspråkiga folk. För underlätta invasionen gjorde han gemensam sak med Sovjetunionens ledare Josef Stalin där de kom överens att dela på Polen. Sagt och gjort nazityskland och kommunistsovjet delade på Polen (som naturligtvis var chanslösa mot de två stormakterna även om försvaret var hårdare och mer framgångsrikt än vad vi får lära oss i skolböckerna. Det tog exempelvis mer tid för tyskarna att invadera Warszawa än Paris). Då Polen fallit firade de bägge staterna med en gemensam segerparad i Brest-Litvosk. Hela företaget faller sig rätt osannolikt då nazisterna och kommunisterna var varandras främsta fiender. Polen stod emellertid inte ensamma utan hade gått i allians med England och Frankrike. Dessa förklarade Tyskland krig och därmed hade andra världskriget börjat. Fransmännen visade sig dock inte vara till någon större hjälp då Tyskland snabbt och lätt invaderade Frankrike. Kvar stod Storbritannien. Lyckligtvis kom sedermera supermakten USA med i kriget och tillsammans kunde de med Sovjetunionen (!), som 1941 blev anfallna av Tyskland, vända kriget till de allierades fördel.
Den tyska ockupationen av Polen var oerhört hård mot den polska befolkningen. Som vanligt var det judar, zigenare, förståndshandikappade, politiska oliktänkande som led mest. Ett av nazisttysklands största koncentrationsläger Auswitz (idag ***) låg i det ockuperade Polen. Dessutom bildades ett judiskt getto i Warszawa där judarna tvingades bo under stora umbäranden. De blev senare efter hand deporterade till koncentrationslägren. Efter ett heroiskt men futilt uppror 1943 likviderades i princip alla kvarvarande judar i gettot. Ett närmast bortglömt kapitel är likväl den polska motståndsrörelsens oblida öde. Under krigets gång hade både den brittiske premiärministern Winston Churchill och den amerikanske presidenten Franklin Roosevelt lovat polackerna att deras land skulle få frihet efter krigets slut. När den polske exilpremiärministern mötte Roosevelt kungjorda denne att ”Your country shall emerge undiminished”. Det polackerna främst var rädda för var att Polen skulle hamna under Stalins obarmhärtiga styre. Därför iscensatte den polska motståndsrörelsen Warszawaupproret 1944 när de sovjetiska trupperna närmade sig. Tanken var att liksom den franska motståndsrörelsen med hjälp av de allierade befria sin huvudstad och därmed själva göra en insats samt få ett större inflytande efter kriget. Skillnaden mellan Paris och Warszawa var emellertid att Stalin inte hade några planer att hjälpa polackerna såsom amerikanarna hjälpt fransmännen. Inte heller ville amerikanarna göra några påtryckningar för att övertyga Stalin om att hjälpa den polska motståndsarmén. Stalin och Roosevelt hade redan delat upp Europa sinsemellan. Följden blev att den polska motståndsarmén som bara hade vapen för en vecka fick se sig stå helt ensamma mot den tyska armén.
En hjärtskärande staty som hedrar de hundratals barn som stupade under upproret..
Trots detta höll polackerna stånd i över två månader medan tyskarna totalförstörde Warszawa. Gamla stan i Warszawa är inte så gammal utan nyuppbyggd efter kriget.
Gammal stad byggd under 1950-tal
Återigen hade Polen hamnat i rävsaxen när de stora länderna spelade sina maktspel. Denna gång slutade det med att Polen trots alla försäkringar från den i slutändan ointresserade Roosevelt och den välmenande men maktlöse Churchill återigen fick finna sig under utländskt ok, nu under en av historiens mest brutala diktatorer Josef Stalin. Polen förblev ockuperat trots att det var just det Storbritannien och Frankrike gått i krig för att förhindra. Stalin passade även på att rita om Polens gränser. Han flyttade Polen västerut. Det östra Polen införlivades helt i Sovjetunionen (idag tillhör det Ukraina, Vitryssland och Litauen) medan Polen fick vissa delar av det tyska riket. Se kartan.
Polen under andra världskriget
1939 var det återigen dags för Polen att ofrivilligt dras in i det europeiska maktspelet. Tysklands ledare Adolf Hitler hade efter att införlivat Österrike och annekterat den tyskspråkiga delen av Tjeckoslovakien lagt ögonen på de delar av det polska riket som inhyste tyskspråkiga folk. För underlätta invasionen gjorde han gemensam sak med Sovjetunionens ledare Josef Stalin där de kom överens att dela på Polen. Sagt och gjort nazityskland och kommunistsovjet delade på Polen (som naturligtvis var chanslösa mot de två stormakterna även om försvaret var hårdare och mer framgångsrikt än vad vi får lära oss i skolböckerna. Det tog exempelvis mer tid för tyskarna att invadera Warszawa än Paris). Då Polen fallit firade de bägge staterna med en gemensam segerparad i Brest-Litvosk. Hela företaget faller sig rätt osannolikt då nazisterna och kommunisterna var varandras främsta fiender. Polen stod emellertid inte ensamma utan hade gått i allians med England och Frankrike. Dessa förklarade Tyskland krig och därmed hade andra världskriget börjat. Fransmännen visade sig dock inte vara till någon större hjälp då Tyskland snabbt och lätt invaderade Frankrike. Kvar stod Storbritannien. Lyckligtvis kom sedermera supermakten USA med i kriget och tillsammans kunde de med Sovjetunionen (!), som 1941 blev anfallna av Tyskland, vända kriget till de allierades fördel.
Den tyska ockupationen av Polen var oerhört hård mot den polska befolkningen. Som vanligt var det judar, zigenare, förståndshandikappade, politiska oliktänkande som led mest. Ett av nazisttysklands största koncentrationsläger Auswitz (idag ***) låg i det ockuperade Polen. Dessutom bildades ett judiskt getto i Warszawa där judarna tvingades bo under stora umbäranden. De blev senare efter hand deporterade till koncentrationslägren. Efter ett heroiskt men futilt uppror 1943 likviderades i princip alla kvarvarande judar i gettot. Ett närmast bortglömt kapitel är likväl den polska motståndsrörelsens oblida öde. Under krigets gång hade både den brittiske premiärministern Winston Churchill och den amerikanske presidenten Franklin Roosevelt lovat polackerna att deras land skulle få frihet efter krigets slut. När den polske exilpremiärministern mötte Roosevelt kungjorda denne att ”Your country shall emerge undiminished”. Det polackerna främst var rädda för var att Polen skulle hamna under Stalins obarmhärtiga styre. Därför iscensatte den polska motståndsrörelsen Warszawaupproret 1944 när de sovjetiska trupperna närmade sig. Tanken var att liksom den franska motståndsrörelsen med hjälp av de allierade befria sin huvudstad och därmed själva göra en insats samt få ett större inflytande efter kriget. Skillnaden mellan Paris och Warszawa var emellertid att Stalin inte hade några planer att hjälpa polackerna såsom amerikanarna hjälpt fransmännen. Inte heller ville amerikanarna göra några påtryckningar för att övertyga Stalin om att hjälpa den polska motståndsarmén. Stalin och Roosevelt hade redan delat upp Europa sinsemellan. Följden blev att den polska motståndsarmén som bara hade vapen för en vecka fick se sig stå helt ensamma mot den tyska armén.
En hjärtskärande staty som hedrar de hundratals barn som stupade under upproret..
Trots detta höll polackerna stånd i över två månader medan tyskarna totalförstörde Warszawa. Gamla stan i Warszawa är inte så gammal utan nyuppbyggd efter kriget.
Gammal stad byggd under 1950-tal
Återigen hade Polen hamnat i rävsaxen när de stora länderna spelade sina maktspel. Denna gång slutade det med att Polen trots alla försäkringar från den i slutändan ointresserade Roosevelt och den välmenande men maktlöse Churchill återigen fick finna sig under utländskt ok, nu under en av historiens mest brutala diktatorer Josef Stalin. Polen förblev ockuperat trots att det var just det Storbritannien och Frankrike gått i krig för att förhindra. Stalin passade även på att rita om Polens gränser. Han flyttade Polen västerut. Det östra Polen införlivades helt i Sovjetunionen (idag tillhör det Ukraina, Vitryssland och Litauen) medan Polen fick vissa delar av det tyska riket. Se kartan.
fredag 13 november 2009
Helg XI
Efter en lugn och trevlig förmiddag sitter jag ensam på lärarrummet. Vissa är på utflykt till Malmö andra är på lektion och några är helt enkelt inte här. Kvar är bara jag, min dator och burkStefan. Tyvärr sitter han bara och lyssnar på musik med sina högtalare.
Jag hade tänkt skriva något insiktsfullt om kommande VM-kval men som läsaren kanske märker är saknar jag skärpa idag. I mitt huvud surrar fortfarande Carl Sagans autonoade röst "How lucky we are to live in this time..." Vi måste emellertid se frammåt det blir ett VM även utan Sverige (ni vet det landslaget med trötta spelare och potentiella tränare som hellre tränar lag i engelska div 2) och det kan faktiskt bli hur bra som helst. Kanske till och med bättre då vi slipper alla uppskruvade förväntningar kring ett mediokert Sverige.
I helgen spelas några intressanta och viktiga matcher:
Nya Zeeland möter Bahrain. Första mötet slutade 0-0 och vi får alla hålla tummarna på Bahrain!
I de europeiska mötena (se nedan) klappar hjärtat för Ryssland (har potential! Minns EM!), Ukraina (vem vill se tråk-Grekland! Minns EM!), Bosninen (Lite kul dessutom är jag rätt less på Portugal efter VM-kvalet). När det gäller Frankrike-Irland är jag bara glad att ett av lagen missar VM.
Ryssland - Slovenien
Grekland - Ukraina
Portugal - Bosnien/He
Irland - Frankrike
Nej dags för Warzsawa vi ses på tisdag!
Jag hade tänkt skriva något insiktsfullt om kommande VM-kval men som läsaren kanske märker är saknar jag skärpa idag. I mitt huvud surrar fortfarande Carl Sagans autonoade röst "How lucky we are to live in this time..." Vi måste emellertid se frammåt det blir ett VM även utan Sverige (ni vet det landslaget med trötta spelare och potentiella tränare som hellre tränar lag i engelska div 2) och det kan faktiskt bli hur bra som helst. Kanske till och med bättre då vi slipper alla uppskruvade förväntningar kring ett mediokert Sverige.
I helgen spelas några intressanta och viktiga matcher:
Nya Zeeland möter Bahrain. Första mötet slutade 0-0 och vi får alla hålla tummarna på Bahrain!
I de europeiska mötena (se nedan) klappar hjärtat för Ryssland (har potential! Minns EM!), Ukraina (vem vill se tråk-Grekland! Minns EM!), Bosninen (Lite kul dessutom är jag rätt less på Portugal efter VM-kvalet). När det gäller Frankrike-Irland är jag bara glad att ett av lagen missar VM.
Ryssland - Slovenien
Grekland - Ukraina
Portugal - Bosnien/He
Irland - Frankrike
Nej dags för Warzsawa vi ses på tisdag!
tisdag 10 november 2009
Astronomy
Återigen en dag i november och jag kan gratulera mig själv till att besegrat (förhoppningsvis) ännu ett virus. Vi närmar oss den dystraste tiden på året det blir mörkare och mörkare och ännu ingen jul i sikte. Jag tänkte pigga upp med detta underbara youtube klipp som Tobbe visade (nej det handlar inte om att bli biten av en gammal japan) mig. Astronomen och visionären Carl Sagan blir autotunad.
A still more glorious dawn awaits
Not a sunrise, but a galaxy rise
A morning filled with 400 billion suns
The rising of the milky way
Underbart!!
Om ändå Sagan fått vara i livet idag då vi har hittat över 400 exoplaneter (planeter utanför vårt solsystem). För mer info se Planet Quest
Livet och Universum kan vara intressant även om det är November.
Sen blir det ju inte sämre av att jag åker till Warszawa på fredag :)
Dessutom har vi ju kört igång med räta linjens ekvation på Matte B!!!! :)
A still more glorious dawn awaits
Not a sunrise, but a galaxy rise
A morning filled with 400 billion suns
The rising of the milky way
Underbart!!
Om ändå Sagan fått vara i livet idag då vi har hittat över 400 exoplaneter (planeter utanför vårt solsystem). För mer info se Planet Quest
Livet och Universum kan vara intressant även om det är November.
Sen blir det ju inte sämre av att jag åker till Warszawa på fredag :)
Dessutom har vi ju kört igång med räta linjens ekvation på Matte B!!!! :)
måndag 2 november 2009
Ännu en svart dag...
Så kan ånyo en svart dag läggas till den långa listan av historiska nederlag.
20 juni 1990 (Sverige-Costa Rica), 3 november 1996 (Umeå FC förlorar den avgörande kvalmatchen mot Ljungskile), 2 juli 2000 (Em-finalen) och nu 1 november 2009.
Hoc Opus, Hic Labor Est
20 juni 1990 (Sverige-Costa Rica), 3 november 1996 (Umeå FC förlorar den avgörande kvalmatchen mot Ljungskile), 2 juli 2000 (Em-finalen) och nu 1 november 2009.
Hoc Opus, Hic Labor Est
tisdag 27 oktober 2009
torsdag 22 oktober 2009
Äntligen II !!!!!
Just när den tyngsta arbetsbördan innan höstlovet börjar lägga sig så kommer denna nyhet som en tidig jullklapp: Starbucks kommer till Sverige
Vi glömmer allt om Ericsons taskiga delrapport och annat tråkigt och drömmer oss till Starbucks mysiga lokaler.
Vi glömmer allt om Ericsons taskiga delrapport och annat tråkigt och drömmer oss till Starbucks mysiga lokaler.
onsdag 21 oktober 2009
Noch einmal arbeit, arbeit, arbeit
Eftersom dagarna är sprängdfyllda med lektioner (the hardest working guy in the business) det är pildags och den tid som eventuellt skulle finnas över genast försvinner i en malström av provrättningar, resurstider och skolkonferenser är det verkligen all work and no play makes Mikael a dull boy. Jag kan inte ens avsluta en menning känns det som.
Nåväl det vänder väl så småningom och jag kan återigen fylla bloggen med givande inlägg blandat med komplett nonsens. Nu får vi nöja oss med den varma känslan av att det finns fler världar därute.Små exoplaneter är ”överallt, helt enkelt”
Nåväl det vänder väl så småningom och jag kan återigen fylla bloggen med givande inlägg blandat med komplett nonsens. Nu får vi nöja oss med den varma känslan av att det finns fler världar därute.Små exoplaneter är ”överallt, helt enkelt”
fredag 16 oktober 2009
Helg X
Så kom då den härliga höstförkylningen samtidigt som arbetstempot skruvades upp en hel del inför det stundande höstlovet. Detta är naturligtvis bara en klen ursäkt för att jag inte upplyst er om Lissabonfördragets underbara värld. Dessvärre är det så att Gordon, Brian och de andra superhjältarna får vänta någon vecka.
Vi får i alla fall glädjas åt Honduras och Slovakiens avancemang till VM nästa år. Särskilt värmer Slovakiens VM-biljett, efter min vistelse i Wien (Bratislava ligger bara två mil bort) finns det än särskild plats i mitt hjärta som är vikt åt detta vackra land med de vänliga innevånarna. Särskilt snälla var slovakerna när de nöjde sig med ett 0-0 resultat hemma mot ett andefattigt Sverige i kvalet 2000 vilket gjorde att vi kunde gå till VM.
Sedan får vi inte glömma Honduras som har en intressant fotbollshistoria. 1969 utkämpade just Honduras det beryktade fotbollskriget mot El Salvador. Bakgrunden till kriget var att Honduras ville att El Salvador skulle stoppa massinvandringen från Salvador till Honduras. Stämningen var oförsonligt och det hela kulminerade under en VM-kval match där ett kort krig bröt ut med över 2000 döda.
Ingen av de stridande parterna vann utan båda kan ses som förlorare. I VM-kvalet drog sedermera El Salvador det längsta strået och fick vara med i VM-1970, men nu är alltså Honduras trots årets tråkiga politiska utveckling klara för VM-2010. Felicidades!
Vi får i alla fall glädjas åt Honduras och Slovakiens avancemang till VM nästa år. Särskilt värmer Slovakiens VM-biljett, efter min vistelse i Wien (Bratislava ligger bara två mil bort) finns det än särskild plats i mitt hjärta som är vikt åt detta vackra land med de vänliga innevånarna. Särskilt snälla var slovakerna när de nöjde sig med ett 0-0 resultat hemma mot ett andefattigt Sverige i kvalet 2000 vilket gjorde att vi kunde gå till VM.
Sedan får vi inte glömma Honduras som har en intressant fotbollshistoria. 1969 utkämpade just Honduras det beryktade fotbollskriget mot El Salvador. Bakgrunden till kriget var att Honduras ville att El Salvador skulle stoppa massinvandringen från Salvador till Honduras. Stämningen var oförsonligt och det hela kulminerade under en VM-kval match där ett kort krig bröt ut med över 2000 döda.
Ingen av de stridande parterna vann utan båda kan ses som förlorare. I VM-kvalet drog sedermera El Salvador det längsta strået och fick vara med i VM-1970, men nu är alltså Honduras trots årets tråkiga politiska utveckling klara för VM-2010. Felicidades!
onsdag 14 oktober 2009
Onsdag igen...
Och därför som alltid arbeit, arbeit, arbeit....
Men jag piggar upp mig själv och andra med teorin om att Higgspartikeln åker tillbaka i tiden och förstör tillverkningen av sig själv: The Collider, the Particle and a Theory About Fate
Njut av denna och det vackra höstvädret!
Men jag piggar upp mig själv och andra med teorin om att Higgspartikeln åker tillbaka i tiden och förstör tillverkningen av sig själv: The Collider, the Particle and a Theory About Fate
Njut av denna och det vackra höstvädret!
torsdag 8 oktober 2009
Hemside tävling
Den som väntar på ett inlägg rörande EU, Irland och Lissabonfördraget ber jag att vara tålmodig det kommer så småningom, tror jag. En hyfsad analogi torde annars vara just Liftarens Guide till Galaxen som Tom var inne på (boken inte filmen jag är ju trots allt lärare!)
Eftersom min uppgiftblogg vilar på blogghavets botten tillsammans med så många andra goda och intressanta bloggar tänkte jag ta tillfället i akt att på denna blogg utlysa en tävling. Humanus snyggaste och bästa hemsida! Den elev som gör den i en oberoende jurys tycke bästa hemsidan fram till jul vinner ett pris på julavslutningen! Själv hoppas jag naturligtvis på mina flitiga Informations och Layout elever.
Eftersom min uppgiftblogg vilar på blogghavets botten tillsammans med så många andra goda och intressanta bloggar tänkte jag ta tillfället i akt att på denna blogg utlysa en tävling. Humanus snyggaste och bästa hemsida! Den elev som gör den i en oberoende jurys tycke bästa hemsidan fram till jul vinner ett pris på julavslutningen! Själv hoppas jag naturligtvis på mina flitiga Informations och Layout elever.
onsdag 7 oktober 2009
tisdag 6 oktober 2009
Om..
Om en lärare sitter kvar på arbetet långt in på kvällen och varken ledning, kollegor eller elver ser detta. Arbetar då läraren över?
Mannen på bilden är för övrigt Brian Cowen Irlands premiärminister eller Taoiseach. Mer om detta senare...
Mannen på bilden är för övrigt Brian Cowen Irlands premiärminister eller Taoiseach. Mer om detta senare...
fredag 2 oktober 2009
Helg IX
Så har tiden återigen flytt ifrån oss och vi närmar oss obörnhörligen helg. En tre dagars helg för eleverna (You lucky...)
Nåväl idag gäller det verkligen för mannen nedan.
Mer om detta nästa vecka. Trevlig helg!
Nåväl idag gäller det verkligen för mannen nedan.
Mer om detta nästa vecka. Trevlig helg!
onsdag 30 september 2009
Tysk höst (som alltid) III
Efter all uppståndelse och eviga tysklandsdiskussioner som har följt mina två tysklandsinlägg kan jag rekommendera er att göra ettTysklandtest på DN.
Sedan förgylls ju kvällen med Bayern München - Juventus. Ett bra sätt att avsluta månaden på speciellt eftera att vi besegrat Agardh i fotboll under eftermiddagen.
Sedan förgylls ju kvällen med Bayern München - Juventus. Ett bra sätt att avsluta månaden på speciellt eftera att vi besegrat Agardh i fotboll under eftermiddagen.
tisdag 29 september 2009
Tysk höst (som alltid) II
Europas största ekonomi vrids således mot höger då det med all säkerhet blir en regeringskoalition bestående av Kristdemokraterna och det marknadsvänliga Folkpartiet (FDP) Efter åtta år som partiledare får äntligen Guido Westerwelle en plats i regeringen. Denna regering bör betyda; lägre skatter, mer kärnkraft och kanske också ett starkare stöd för Tysklands närvaro i Afghanistan.
Den mer vänster eller mittenorienterade läsaren kan trösta sig med att Angela Merkel knappast är någon fundamentalistisk neoliberal som kommer förlita sig mer på ideologi än fakta utan är en pragmatisk och något småtråkig politiker. CDU har dessutom varit med om att bygga den tyska välfärdsstaten så någon större nedmontering är knappast att vänta. Åtminstone kommer nedmonteringen inte ske i någon större omfattning än vad den skulle göra under en socialdemokratisk regering. Den vakne läsaren kan ju dra paralleller med Reinfeldts Sverige. Att politiken inte kommer förändra sig så mycket förklarar delvis det låga valdeltagandet.
Tröstas den vänsterorienterade läsaren inte av detta utan börjar snarare misströsta så kan kanske José Sócrates förnyade förtroende med sitt Partido Socialista i Portugal vara ett litet plåster på såret.
Bristen på politiska skiljelinjer och stor politisk debatt i Tyskland kan illustreras av följande valaffischer från den tyska valkampanjen;
Budskapet "Vi väljer kanslern" (översta bilden)och "CDU vi har mer att erbjuda" (nedersta bilden) med en bild på två politiker med urringningar är rätt så intetsägande.
Den mer vänster eller mittenorienterade läsaren kan trösta sig med att Angela Merkel knappast är någon fundamentalistisk neoliberal som kommer förlita sig mer på ideologi än fakta utan är en pragmatisk och något småtråkig politiker. CDU har dessutom varit med om att bygga den tyska välfärdsstaten så någon större nedmontering är knappast att vänta. Åtminstone kommer nedmonteringen inte ske i någon större omfattning än vad den skulle göra under en socialdemokratisk regering. Den vakne läsaren kan ju dra paralleller med Reinfeldts Sverige. Att politiken inte kommer förändra sig så mycket förklarar delvis det låga valdeltagandet.
Tröstas den vänsterorienterade läsaren inte av detta utan börjar snarare misströsta så kan kanske José Sócrates förnyade förtroende med sitt Partido Socialista i Portugal vara ett litet plåster på såret.
Bristen på politiska skiljelinjer och stor politisk debatt i Tyskland kan illustreras av följande valaffischer från den tyska valkampanjen;
Budskapet "Vi väljer kanslern" (översta bilden)och "CDU vi har mer att erbjuda" (nedersta bilden) med en bild på två politiker med urringningar är rätt så intetsägande.
måndag 28 september 2009
Tysk höst (som alltid)
Så var det återigen dags för ett tyskt val under hösten. Tyvärr har väl inte detta valet varit lika hett som tidigare årgånger. Helmut Kohls sista strid 1998m Schröders heroiska comeback 2002 och hans nästan lika heroiska och känslosamma Waterloo 2005 då han fick se sig besegrad och genast bli ordförande för Nord Stream AG (företaget som bygger gasledningen i Östersjön mellan Ryssland och Tyskland).
Jag var själv i Tyskland 2002 och upplevde dels Schröders känslosamma "Gott Sei Dank" hyllning till sin socialdemokratiska broder Persson som just vunnit det svenska valet och Schröders motståndare Edmund Stoibers nästan lika känslosamma "arbeit, arbeit, arbeit" mantra.
Anledningen till att helgens val varit så avslaget är väl främst att tyskarna har svårt att se någon större skillnad mellan de två stora partierna, socialdemokraterna (SPD) och kristdemokraterna (CDU/CSU). När socialdemokraterna tillsammans med miljöpartietregerade (Die Grünen)regerade 1998-2005 drev de igenom rätt tuffa reformer såsom sänkt ersättning till arbetslösa(Agenda 2010) för att få igång ekonomin. Att socialdemokraterna de senaste fyra åren dessutom suttit i regering med de konservativa kristdemokraterna gör att valet mellan vänster och höger inte ses som någon politisk vattendelare. Förutom detta vägrar socialdemokraterna att samarbeta med vänsterpartiet (Die Linke) vilket gör valet mellan vänster och höger ännu grumligare.
Så blev också valdeltagandet i tyska mått väldigt lågt (72,5 %) och de stora partierna tappade mark. Fortsättning följer imorgon nu är det föräldrarmöte
Jag var själv i Tyskland 2002 och upplevde dels Schröders känslosamma "Gott Sei Dank" hyllning till sin socialdemokratiska broder Persson som just vunnit det svenska valet och Schröders motståndare Edmund Stoibers nästan lika känslosamma "arbeit, arbeit, arbeit" mantra.
Anledningen till att helgens val varit så avslaget är väl främst att tyskarna har svårt att se någon större skillnad mellan de två stora partierna, socialdemokraterna (SPD) och kristdemokraterna (CDU/CSU). När socialdemokraterna tillsammans med miljöpartietregerade (Die Grünen)regerade 1998-2005 drev de igenom rätt tuffa reformer såsom sänkt ersättning till arbetslösa(Agenda 2010) för att få igång ekonomin. Att socialdemokraterna de senaste fyra åren dessutom suttit i regering med de konservativa kristdemokraterna gör att valet mellan vänster och höger inte ses som någon politisk vattendelare. Förutom detta vägrar socialdemokraterna att samarbeta med vänsterpartiet (Die Linke) vilket gör valet mellan vänster och höger ännu grumligare.
Så blev också valdeltagandet i tyska mått väldigt lågt (72,5 %) och de stora partierna tappade mark. Fortsättning följer imorgon nu är det föräldrarmöte
torsdag 24 september 2009
Ständigt detta Facebook
Trots att Facebook redan 2008 av vissa afärdades som ute (Facebbok är sååå 2007...) skapar det fortfarande rubriker. I dagens DN skrivs det bland annat om att de anställda på aktiemäklarfirman Nordnet får tillåtelse inte bara att blogga (såå 2006...)Facebooka och twittra utan även använda Flickr, Linkedin och så vidare. (Se artikel)
Arbetsgivarna pratar ofta om att de behöver anpassa sig till den nya generationen som är vana (eller beroende) av de sociala nätverken. Det går iofs också att fråga sig om det inte borde vara tvärtom att den som arbetar borde anpassa sig till den som betalar för arbetet. Eller så kan man som google satsa väldigt mycket på att arbetarna ska trivas och därmed räkna med att de ska göra ett bra arbete.
Vi har ju i och med de bärbara datorerna här på skolan ett likadant huvudbry. Vi lärare tycker ju ofta att eleverna surfar för mycket när det borde göra annat. Datorn är ett jättebra arbetsredskap men kan som all annan teknik användas till mindre produktiva saker. Frågan är om eleverna är mogna för egna datorer, det finns faktiskt en del skolor som börjat med egna datorer för att sedan återgå till verksamhet utan bärbara datorer. Här på skolan finns det reaktionära mattelärare som inte tillåter datorer på lektionerna. Frågan kommer säkert att vara uppe för diskussion de kommande åren både från elev och lärarhåll.
Arbetsgivarna pratar ofta om att de behöver anpassa sig till den nya generationen som är vana (eller beroende) av de sociala nätverken. Det går iofs också att fråga sig om det inte borde vara tvärtom att den som arbetar borde anpassa sig till den som betalar för arbetet. Eller så kan man som google satsa väldigt mycket på att arbetarna ska trivas och därmed räkna med att de ska göra ett bra arbete.
Vi har ju i och med de bärbara datorerna här på skolan ett likadant huvudbry. Vi lärare tycker ju ofta att eleverna surfar för mycket när det borde göra annat. Datorn är ett jättebra arbetsredskap men kan som all annan teknik användas till mindre produktiva saker. Frågan är om eleverna är mogna för egna datorer, det finns faktiskt en del skolor som börjat med egna datorer för att sedan återgå till verksamhet utan bärbara datorer. Här på skolan finns det reaktionära mattelärare som inte tillåter datorer på lektionerna. Frågan kommer säkert att vara uppe för diskussion de kommande åren både från elev och lärarhåll.
onsdag 23 september 2009
tisdag 22 september 2009
Tisdag
Jag trodde det skulle vara över redan när jag kom hem i början av augusti. Nu börjar lagen i alla fall falla ifrån en efter en. Ett tack skickas till Malmö FF som efter sin 5-0 bragd kanske kan nå sin efterlängtade åttonde plats trots allt. Nu är det bara AIK som måste tappa poäng. Jag antar att hela fotbollsverige och framförallt de skärseldsbundna hammarbyarna och djurgårdarna hoppas på att det goda IFK återigen vinner sitt rättmätiga guld och att vi ånyo kan äta pyttipanna på kamratgården...
måndag 21 september 2009
Fortfarande måndag
Sitter och städar skrivbordet medan Patrik, Andreas och Johan pratar på om tema, schema och så vidare...Jag vet inte om det är vädret eller psykologin som gör att jag är riktigt hungrig. En timme kvar till fikat på lärarmötet, det är bara att härda ut. Inte heller vet jag varför jag helt plötsligt börjat läsa och njuta av frihandelsaposteln Thomas L. Friedman igen? Nåväl han har ju en poäng i följande artikel....Real Men Tax Gas
Måndag! eller länk till Kenta
Efter en härlig höst/sommar helg så är det återigen dags för en arbetsvecka. Då det är höst förunnas ju inte läraren (men eventuellt eleven) av någon tredagars helg eller dylikt förutom höst/november lovet.
För de av er som inte slavisk följer min blogg och kollar efter nya kommentarer så skickar jag en länk till vår käre Japanresenär Kentas turnéblogg:
Scraps Of Tape Tour Diary
Hur funkar då livet utan Kenta? Torsdagseftermiddagen var ensam och själlös men nu börjar vi fylla tomrummet efter den turnerande virtuosen. Jag måste medge att jag var orolig idag men Andreas hade gjort kaffe och till och med hällt upp i en gullig liten termos. Bra jobb Andreas!!
För de av er som inte slavisk följer min blogg och kollar efter nya kommentarer så skickar jag en länk till vår käre Japanresenär Kentas turnéblogg:
Scraps Of Tape Tour Diary
Hur funkar då livet utan Kenta? Torsdagseftermiddagen var ensam och själlös men nu börjar vi fylla tomrummet efter den turnerande virtuosen. Jag måste medge att jag var orolig idag men Andreas hade gjort kaffe och till och med hällt upp i en gullig liten termos. Bra jobb Andreas!!
torsdag 17 september 2009
Helt ensam...
Jag är helt ensam här uppe på lärarrummet vad är det som händer...
Åt jag så mycket vitlök i morse?
Åt jag så mycket vitlök i morse?
Snart helg!!
Efter alla krånglande prejektorer, tematan och prov är det snart helg. Själv sitter jag ensam kvar på mitt lärarrum och väntar på att köra igång en resurstid. Under devisen även en blind höna kan hitta ett korn så länkar jag in Thomas L. Friedmans senaste krönika.
Have a Nice Day
Have a Nice Day
Tomhet
Johan övergav mig redan igår, Kenta gjorde kaffe sedan stack han till Japan, Tobbe skrev ett mastodont inlägg på sin blogg sedan lämnade han lärarrumet för en lektion, Patte är i Malmö medan Andreas håller hov i Landskrona. Den pedagogiska klippan Stefan är numera på fel sida stan.
Själv sitter jag ensam kvar och försöker bota den allt mer påtagliga känslan av övergivenhet med att förbereda en lektion i Finansiering och Kalkylering. Ett litet smakprov
Själv sitter jag ensam kvar och försöker bota den allt mer påtagliga känslan av övergivenhet med att förbereda en lektion i Finansiering och Kalkylering. Ett litet smakprov
onsdag 16 september 2009
Norges val
Turligt nog behöver jag fortfarande inte skämmas över att vara en fjärdedels norsk (Min mormor åkte till Sverige för att arbeta innan Norge hade blivit det rika landet det är idag). Återigen snuvades Fremskrittspartiet (Norges motsvarighet till Dansk Folkeparti och Sverigedemokraterna) på en plats i regeringen. Den bildsköne politikeraristokraten Jens Stoltenberg och hans regering får förnyat förtroende av norrmännen.
En stolt och nöjd valsegrare
Tyvärr går det inte att ignorera det faktum att över en femtedel av normännen röstade på det taffliga Fremskrittspartiet. Trots den enorma oljefonden (som på grund av inflationsrisken inte kan användas på en gång) verkar en stor del av norrmännen vara missnöjda. Många anser att det finns för många invandrare som tar deras jobb och bidrag. En stor del av norrmännen faller lätt för Fremskrittspartiets populistiska budskap om att utnyttja oljefonden och begränsa invandringen (inga fler svenskar som rensar fisk….
Naturligtvis påverkar Fremskrittspartiet norsk politik även om de inte sitter i regeringen precis som i Sverige, Danmark och Frankrike försöker de etablerade partierna förekomma den populistiske nykomlingen genom att ta över en del av deras språkbruk och politik.
När man sitter i Trondheim och njuter av sin 200 kronors pizza och 100 kronors öl kan man ju undra, vad har då framtiden att erbjuda? Med en åldrande och i princip sjunkande befolkning torde ju Europa vara i behov av invandring. Om Indien, Brasilien och framförallt Kina ska bli de kommande ekonomiska supermakterna finns det ju dessutom skäl att tro att Europa i framtiden kommer att få kämpa för att få hit folk. Eftersom européer reser mer och mer inom och utom Europa kan man ju hoppas på en ökad tolerans och världsvana även om en charterresa till Turkiet inte nödvändigtvis gör medelsvensson till en kulturell renässansmänniska. Sedan är det ju så att även om vi på något sätt lyckas styra mellan finanskrisens Skylla och den globala uppvärmningens Karybdis betyder det inte att det förmodade tekniska och ekonomiska utvecklingen kommer att förbättra livet för oss alla. Att ett lands BNP ökar betyder inte stigande ekonomiskt välstånd för alla, globalt uppsving behöver inte var lokalt och så vidare. Min fromma förhoppning är att den ökade tekniska och ekonomiska globaliseringen ska leda till en politisk och social globalisering där vi tar våra beslut inte bara som svenskar och norrmän utan som globala medmänniskor. Men visst jag är medveten om att det inte bara är en from utan även en åtminstone i det korta perspektivet är en naiv förhoppning.
En stolt och nöjd valsegrare
Tyvärr går det inte att ignorera det faktum att över en femtedel av normännen röstade på det taffliga Fremskrittspartiet. Trots den enorma oljefonden (som på grund av inflationsrisken inte kan användas på en gång) verkar en stor del av norrmännen vara missnöjda. Många anser att det finns för många invandrare som tar deras jobb och bidrag. En stor del av norrmännen faller lätt för Fremskrittspartiets populistiska budskap om att utnyttja oljefonden och begränsa invandringen (inga fler svenskar som rensar fisk….
Naturligtvis påverkar Fremskrittspartiet norsk politik även om de inte sitter i regeringen precis som i Sverige, Danmark och Frankrike försöker de etablerade partierna förekomma den populistiske nykomlingen genom att ta över en del av deras språkbruk och politik.
När man sitter i Trondheim och njuter av sin 200 kronors pizza och 100 kronors öl kan man ju undra, vad har då framtiden att erbjuda? Med en åldrande och i princip sjunkande befolkning torde ju Europa vara i behov av invandring. Om Indien, Brasilien och framförallt Kina ska bli de kommande ekonomiska supermakterna finns det ju dessutom skäl att tro att Europa i framtiden kommer att få kämpa för att få hit folk. Eftersom européer reser mer och mer inom och utom Europa kan man ju hoppas på en ökad tolerans och världsvana även om en charterresa till Turkiet inte nödvändigtvis gör medelsvensson till en kulturell renässansmänniska. Sedan är det ju så att även om vi på något sätt lyckas styra mellan finanskrisens Skylla och den globala uppvärmningens Karybdis betyder det inte att det förmodade tekniska och ekonomiska utvecklingen kommer att förbättra livet för oss alla. Att ett lands BNP ökar betyder inte stigande ekonomiskt välstånd för alla, globalt uppsving behöver inte var lokalt och så vidare. Min fromma förhoppning är att den ökade tekniska och ekonomiska globaliseringen ska leda till en politisk och social globalisering där vi tar våra beslut inte bara som svenskar och norrmän utan som globala medmänniskor. Men visst jag är medveten om att det inte bara är en from utan även en åtminstone i det korta perspektivet är en naiv förhoppning.
måndag 14 september 2009
Årsdagar
I dagarna uppmärksammas en del årsdagar.
I) elfte september
1973: Kuppen och mordet på den folkvalde presidenten i Chile Salvador Allende
2001: Terrorattackerna mot World Trade Center i New York
2003: Anna Lindh dör efter knivattacken dagen innan.
För mer elfte september händelser se: det "allvetande" wikipedia
II) femtonde september
2008: Lehman Brothers går i konkurs vilket sätter igång den största finanskrisen i modern tid. Artikel
Alla händelser som jag beskrev ovan är aktuella än idag.
Chile lever fortfarande med arvet efter Pinochet, saknaden efter Anna Lindh är väldigt stor speciellt hos socialdemokraterna, elfte september lever fortfarande kvar tänk bara på Irak och Afgahnistan. Finanskrisen kommer vi att leva med länge...
Historien är alltid med oss
I) elfte september
1973: Kuppen och mordet på den folkvalde presidenten i Chile Salvador Allende
2001: Terrorattackerna mot World Trade Center i New York
2003: Anna Lindh dör efter knivattacken dagen innan.
För mer elfte september händelser se: det "allvetande" wikipedia
II) femtonde september
2008: Lehman Brothers går i konkurs vilket sätter igång den största finanskrisen i modern tid. Artikel
Alla händelser som jag beskrev ovan är aktuella än idag.
Chile lever fortfarande med arvet efter Pinochet, saknaden efter Anna Lindh är väldigt stor speciellt hos socialdemokraterna, elfte september lever fortfarande kvar tänk bara på Irak och Afgahnistan. Finanskrisen kommer vi att leva med länge...
Historien är alltid med oss
fredag 11 september 2009
Helg VIII
Bloggen har inte direkt varit het de senaste veckorna. Jag skyller på för mycket jobb på skolan och lättja hemmavid. Här kommer i alla fall två roliga länkar för den som gillar amerikansk politik.
Obamas stora health care tal Obama med senator Joe Wilsons "skandalösa" utbrott. Är han den nye Maverick?
Joe Wilsons ursäkt som handlar mer om illegala invandrare än något annat:
Ursäkt
Obamas stora health care tal Obama med senator Joe Wilsons "skandalösa" utbrott. Är han den nye Maverick?
Joe Wilsons ursäkt som handlar mer om illegala invandrare än något annat:
Ursäkt
onsdag 9 september 2009
090909 eller ytterligare en dag i Hosni Mubaraks femte presidentperiod
Efter en god natts sömn och en uppfriskande promenad möts den flitiga läraren av en välförtjänt kopp nybryggt kaffe. Bra jobb Kenta.
Den infamösa onsdagen med dess oavbrutna lektionsström började med Lukas Modysons stora genombrottsfilm Fucking Åmål. En film som verkligen blandar skratt med ångest.
Den infamösa onsdagen med dess oavbrutna lektionsström började med Lukas Modysons stora genombrottsfilm Fucking Åmål. En film som verkligen blandar skratt med ångest.
tisdag 8 september 2009
Inaktivitet
Jag skyller all inaktivitet på min blogg på länsförsäkringar, alla dessa lektioner, förberedelser och så vidare och så vidare...
Jag har ett par tänkvärda bloggar att skriva men tyvärr saknas just nu tiden.
Tanke och handling är inte alltid samma sak...
Jag har ett par tänkvärda bloggar att skriva men tyvärr saknas just nu tiden.
Tanke och handling är inte alltid samma sak...
tisdag 1 september 2009
Varför...
Två skoldagar har redan gått denna vecka och jag frågar mig varför?
Varför har ingen kommenterat det tyska delstatsvalet?
Varför har ingen kommenterat det japanska valet?
Varför har ingen kommenterat IFK Göteborgs slakt av Elfsborg?
Det känns som om vi inte riktigt vaknat till på skolan ännu.
Varför har ingen kommenterat det tyska delstatsvalet?
Varför har ingen kommenterat det japanska valet?
Varför har ingen kommenterat IFK Göteborgs slakt av Elfsborg?
Det känns som om vi inte riktigt vaknat till på skolan ännu.
söndag 30 augusti 2009
fredag 28 augusti 2009
Helg VII eller varför är det så kul att skjuta nazister?
Även nu sensommaren i nådens år 2009 så tycker vi fortfarande att det är kul att se filmer eller spela dataspel där det skjuts nazister.
Just nu kan vi njuta av den underbara inglorius bastards på bio och sedan fortsätta massakern i det nya Wolfenstein (Se tobbes blogg).
Frågan är bara varför är det fortfarande så kul?
.jpg)
Just nu kan vi njuta av den underbara inglorius bastards på bio och sedan fortsätta massakern i det nya Wolfenstein (Se tobbes blogg).
Frågan är bara varför är det fortfarande så kul?
.jpg)
måndag 24 augusti 2009
Äntligen!!!
Den eviga tvåan (2001, 2005, 2007) fick äntligen sitt guld. Visst det blev aldrig en "stor" final och vinnarhöjden 2.32 får alla medelålders män att prata om hur mycket bättre det var på Sjöbergs tid (även om det inte riktigt stämmer). Vännen av god ordning kan iallfall glädjas åt att få en värdig mästare till skillnad från basketspelaren Donald Thomas (2007) eller turgubben Yuriy Krymarenko(2005)
tisdag 18 augusti 2009
Bortom 9/11: en post-"war on terror" värld?
2006 kunde du alltid rädda en lektion i samhällskunskap, internationell ekonomi eller historia genom att nämna George W Bush. Detta följdes av ett ramaskri av förakt och misstro mot den allt mer olyckliga presidenten. Som lärare fick man då spela djävulens advokat och försöka öka förståelsen för världens enda supermakt och dess presidents politik.
Detta var väldigt roligt och intressant men Bush och hans War on Terror är inte längre ett publikfriande lektionsämne. De som börjar ettan i år var ungefär nio år när USA inledde sin ockupation av Irak och sju när Muhammed Atta och hans anhang genomförde ett av historiens mest spektakulära terrordåd, samt sex år under W's kontroversiella vinst över Al Gore i det uppmärksamma presidentvalet 2000. Bush och hans tid är numera historia för gymnasieleven anno 2010. Sic Transit Gloria Mundi, Mikael Westin.
Kriget mot terrorismen fortsätter emellertid inte minst i Afghanistan och 2010-talet kommer att präglas av de beslut som togs under Bush-eran. USA och för all del resten av världen har inte förändrats enbart för att USA (med en relativt liten majoritet) valt Barack Obama som president. De politiska och ekonomiska utmaningarna för världens ledare och befolkning är legio och det kommer minst sagt vara en intressant tid att leva i, tänk bara på den teknologiska utvecklingen och den globala uppvärmningen. Hur kommer världen se ut 2020?
Kort sagt det kommer finnas otroligt mycket intressant och viktigt att diskutera, uppleva och lära ut i framtiden men det kom mer antagligen inte vara lika lätt och komiskt som under George W Bushs era. Sedan har vi i och för sig alltid Fox News.
För den som redan är på hugget inför 2010-talets utmaningar kan följa den amerikanska sjukvårdsdebatten. Varför inte börja med att läsa Krugmans eminenta blogg:The Swiss Menace
Detta var väldigt roligt och intressant men Bush och hans War on Terror är inte längre ett publikfriande lektionsämne. De som börjar ettan i år var ungefär nio år när USA inledde sin ockupation av Irak och sju när Muhammed Atta och hans anhang genomförde ett av historiens mest spektakulära terrordåd, samt sex år under W's kontroversiella vinst över Al Gore i det uppmärksamma presidentvalet 2000. Bush och hans tid är numera historia för gymnasieleven anno 2010. Sic Transit Gloria Mundi, Mikael Westin.
Kriget mot terrorismen fortsätter emellertid inte minst i Afghanistan och 2010-talet kommer att präglas av de beslut som togs under Bush-eran. USA och för all del resten av världen har inte förändrats enbart för att USA (med en relativt liten majoritet) valt Barack Obama som president. De politiska och ekonomiska utmaningarna för världens ledare och befolkning är legio och det kommer minst sagt vara en intressant tid att leva i, tänk bara på den teknologiska utvecklingen och den globala uppvärmningen. Hur kommer världen se ut 2020?
Kort sagt det kommer finnas otroligt mycket intressant och viktigt att diskutera, uppleva och lära ut i framtiden men det kom mer antagligen inte vara lika lätt och komiskt som under George W Bushs era. Sedan har vi i och för sig alltid Fox News.
För den som redan är på hugget inför 2010-talets utmaningar kan följa den amerikanska sjukvårdsdebatten. Varför inte börja med att läsa Krugmans eminenta blogg:The Swiss Menace
tisdag 11 augusti 2009
Rubriker
De två huvudrubrikerna i dagens svenska medier "Prinsessan Madeleine har förlovat sig" och "Ny husarrest för Aung San Suu Kyi" är båda lika intetsägande. Den förstnämnda eftersom jag inte bryr mig och den senare då det var så väntat.
Efter min och Annas resa i Myanmar 2007 så har det hänt en hel del, tyvärr i princip bara negativa saker i en nation som redan lidit så mycket de senaste 50 åren. Först det i slutändan misslyckade munkupproret bara någon månad efter vi lämnade landet och sedan orkanen Nagris som tog upp emot 200 000 liv och lämnade nästan en miljon hemlösa. Sedan har vi med nästan förstrött intresse kunna följa skenrättegången mot oppositionspolitikern Aung San Suu Kyi som anklagas för att ha släppt in en amerikansk man som simmade till hennes hus som hon satt i under hennes dåvarande husarrest.
Finns det då ingenting positivt att säga om landet som levt under militärdiktatur sedan 1962 (en av de mest repressiva), har en av världens sämsta sjukvård, bnp siffror, och så vidare…
Jag måste säga att jag älskar landet: Folket, naturen och kulturen. Som vanligt finns det en förklaring till landets nuvarande skärseld. Det är inte så att Ne Win 1962 på ensam hand kom på idén att förstöra en blomstrande demokrati. Utan problemet ligger kanske främst i kampen mellan de olika folkslagen i Myanmar något som förstärktes av britterna med deras härska genom att söndra princip under kolonialtiden. Landet har mer eller mindre befunnit sig i inbördeskrig sedan självständighetsdagen 4 januari 1948 och detta ledde till en allt större och mäktigare militär. Skulle det gå att lösa de etniska konflikterna (vilket är på väg) så finns det en fantastisk potential i landet. Såväl naturresurser som turistmål är legio. En timmes bilfärd från Bangkok finns det stränder i Burma som är minst lika spektakulära som i Thailand. Tempelområdet Bagan är tillsammans med Angkor Vat och Borobadur en av de tre största i Sydostasien osv..osv... En viss ekonomisk tillväxt kan redan skönjas i den numera lite friare ekonomin under Than Shwee som smörjs med kinesiska investeringar.
Västvärldens ekonomiska bojkott av Myanmar kan stå sig dyrt när landet så småningom börjar närma sig sin potential. Då får de västerländska företagen ge sig in i en marknad där kinesiska och indiska företag haft decennier på sig att etablera sig. Först måste emellertid en del gordiska knutar lösas...
Efter min och Annas resa i Myanmar 2007 så har det hänt en hel del, tyvärr i princip bara negativa saker i en nation som redan lidit så mycket de senaste 50 åren. Först det i slutändan misslyckade munkupproret bara någon månad efter vi lämnade landet och sedan orkanen Nagris som tog upp emot 200 000 liv och lämnade nästan en miljon hemlösa. Sedan har vi med nästan förstrött intresse kunna följa skenrättegången mot oppositionspolitikern Aung San Suu Kyi som anklagas för att ha släppt in en amerikansk man som simmade till hennes hus som hon satt i under hennes dåvarande husarrest.
Finns det då ingenting positivt att säga om landet som levt under militärdiktatur sedan 1962 (en av de mest repressiva), har en av världens sämsta sjukvård, bnp siffror, och så vidare…
Jag måste säga att jag älskar landet: Folket, naturen och kulturen. Som vanligt finns det en förklaring till landets nuvarande skärseld. Det är inte så att Ne Win 1962 på ensam hand kom på idén att förstöra en blomstrande demokrati. Utan problemet ligger kanske främst i kampen mellan de olika folkslagen i Myanmar något som förstärktes av britterna med deras härska genom att söndra princip under kolonialtiden. Landet har mer eller mindre befunnit sig i inbördeskrig sedan självständighetsdagen 4 januari 1948 och detta ledde till en allt större och mäktigare militär. Skulle det gå att lösa de etniska konflikterna (vilket är på väg) så finns det en fantastisk potential i landet. Såväl naturresurser som turistmål är legio. En timmes bilfärd från Bangkok finns det stränder i Burma som är minst lika spektakulära som i Thailand. Tempelområdet Bagan är tillsammans med Angkor Vat och Borobadur en av de tre största i Sydostasien osv..osv... En viss ekonomisk tillväxt kan redan skönjas i den numera lite friare ekonomin under Than Shwee som smörjs med kinesiska investeringar.
Västvärldens ekonomiska bojkott av Myanmar kan stå sig dyrt när landet så småningom börjar närma sig sin potential. Då får de västerländska företagen ge sig in i en marknad där kinesiska och indiska företag haft decennier på sig att etablera sig. Först måste emellertid en del gordiska knutar lösas...
måndag 10 augusti 2009
Sätt på kaffet
Så befinner man sig återigen på ovanvåningen här på Humanus. Har jag någonsin varit borta? Tiden nalkas för ännu en termin, ännu ett läsår i den pedagogiska verkstaden som vi tillbringar så stor del av vår vakna tid med att sköta om, förnya och vid visa tillfällen till och med att förbättra.
Nu tycker jag däremot att de som kan letar upp en bra bok, kokar en god kopp kaffe (har ni inget Aceh eller Java kaffe så ta för all del något annat) och njuter av lugnet före stormen. Dyker ner i en annan värld och lär oss någonting om inte annat om oss själva. Förhoppningsvis kommer det en reseskildring från sommarens Odysse så småningom under rubriken "Bland cheeseheads, orangutanger och Bintang" men vem vet vad ödet vill. Inte ens Zeus kan helt styra framtiden.
Nu tycker jag däremot att de som kan letar upp en bra bok, kokar en god kopp kaffe (har ni inget Aceh eller Java kaffe så ta för all del något annat) och njuter av lugnet före stormen. Dyker ner i en annan värld och lär oss någonting om inte annat om oss själva. Förhoppningsvis kommer det en reseskildring från sommarens Odysse så småningom under rubriken "Bland cheeseheads, orangutanger och Bintang" men vem vet vad ödet vill. Inte ens Zeus kan helt styra framtiden.
torsdag 25 juni 2009
Vale Humanus II
Sista dan på jobbet imorgon väntar Singapore och Sumatra, jag blir borta sex veckor så bloggen stänger den också. Nu på läsårets sista självande dag hade det kanske varit lämpligt att sammanfatta den gågna tiden, alla dessa lektioner, möten, prov, och så vidare...
Sommarlättjan har emmellertid infunnits sig och jag väljer istället att se frammåt och gör det med ett enda ord: Fotbollsgolf.
På återseende.
Sommarlättjan har emmellertid infunnits sig och jag väljer istället att se frammåt och gör det med ett enda ord: Fotbollsgolf.
På återseende.
måndag 22 juni 2009
Måndag igen...
Så kommer äntligen frågan: Kaffe?
Klockan närmar sig ett och jag har väntat hela dagen på att någon ska fråga men så äntligen kommer Tobbe och frågar om vi vill ha kaffe. Underbart...
Nu kan vi glömma Italiens förnedring och det faktum att Tiger ligger sex slag efter i US Open. Nu kan vi se fram emot fruktbar Matteplanering med Johan och att Sverige ska ta sig till Semifinal i U21 och snart får även den hårt arbetande läraren ta semester...
Vi får dessutom inte glömma att Tiger Woods är världens största idrottare...
Klockan närmar sig ett och jag har väntat hela dagen på att någon ska fråga men så äntligen kommer Tobbe och frågar om vi vill ha kaffe. Underbart...
Nu kan vi glömma Italiens förnedring och det faktum att Tiger ligger sex slag efter i US Open. Nu kan vi se fram emot fruktbar Matteplanering med Johan och att Sverige ska ta sig till Semifinal i U21 och snart får även den hårt arbetande läraren ta semester...
Vi får dessutom inte glömma att Tiger Woods är världens största idrottare...
torsdag 18 juni 2009
Tomhet
Idag finns inte Stefan mer på Humanus. Trots att vi vetat om att han var tvingad att sluta igår trodde vi aldrig på det, vi trodde alltid att han på något sätt även idag skulle sitta vid sitt stökiga skrivbord och styra upp kaffekokningen. Men nu är det slut, 1965 finns inte mer, och vi har förlorat vår klippa som bar om inte skolan så åtminstone ovanvåningen på sina breda axlar.
Den pedagogiska furan är borta och kvar finns endast en av hans gamla matlådor.
Stefan Nordqvist på Humanus Gymnasium 2008-2009 In memoriam
Den pedagogiska furan är borta och kvar finns endast en av hans gamla matlådor.
Stefan Nordqvist på Humanus Gymnasium 2008-2009 In memoriam
söndag 14 juni 2009
Lata dagar
Äntligen blev det helg och jag har fått tillbringa två dagar av konvalescens hemma. De dagar jag var på skolan var rätt så krävande med studenten som ett högljutt crescendo. Nu förstår jag hur lätt det kan vara att gå in i väggen när du arbetar på en sådan intensiv arbetsplats som en skola ändå är.
Eftersom några av mina favoritsysslor under lediga dagar golf (mitt stora sår på handen måste läka) och poker (vill inte sätta pengar på spel då min koncentrationsförmåga inte är på topp) har helgen verkligen varit slö.
Förutom att promenera lite och umgås med fru och katt har jag mest tittat på sport och läst The Economist. Jag gillar Economist mycket på grund av dess djup och bred, tidskriften behandlar i princip all världens politik och ekonomi. Dess omfång är nästan skrämmande, efter att ha ägnat ett antal timmar med nyaste numret (13/6-2009) inser jag att jag har mer än halva kvar, trots att jag har plöjt igenom EU-valet (sex sidor plus ledare), Gordon Browns miserabla läge, USA:s fortsatt växande skuld, krisen i södra Sudan, Kina och Indiens växande flottor med mera inser jag att jag har mer än halva tidningen kvar att läsa. Jag har inte läst om Brasiliens ekonomi, om den islamitiska rörelsen i Uzbekistan och är bara halvvägs igenom den 16-sidiga specialrapporten om Euron. Förutom bred och djup så gillar jag det torra språket ”studies show that Americans are less Stakhanovite than they think” är ett exempel från veckans nummer.
Naturligtvis är tidningen vinklad (åt höger) och har liksom andra tidskrifter gjort en del fadäser bland annat stött George W Bush i valet 2000 och dennes krig mot Irak 2003 något som Economist senare erkänt varit ett misstag. Denna vinkling kan man emellertid råda bot på genom att även läsa New Left Review eller varför inte Le Monde diplomatique som numera även finns på svenska…
Som trogen Economist läsare kan jag i år se fram emot specialrapporter om Texas, arabvärlden, Indonesien och världsekonomin. Allt vad en samhällsnörd kan önska och mer därtill…
Eftersom några av mina favoritsysslor under lediga dagar golf (mitt stora sår på handen måste läka) och poker (vill inte sätta pengar på spel då min koncentrationsförmåga inte är på topp) har helgen verkligen varit slö.
Förutom att promenera lite och umgås med fru och katt har jag mest tittat på sport och läst The Economist. Jag gillar Economist mycket på grund av dess djup och bred, tidskriften behandlar i princip all världens politik och ekonomi. Dess omfång är nästan skrämmande, efter att ha ägnat ett antal timmar med nyaste numret (13/6-2009) inser jag att jag har mer än halva kvar, trots att jag har plöjt igenom EU-valet (sex sidor plus ledare), Gordon Browns miserabla läge, USA:s fortsatt växande skuld, krisen i södra Sudan, Kina och Indiens växande flottor med mera inser jag att jag har mer än halva tidningen kvar att läsa. Jag har inte läst om Brasiliens ekonomi, om den islamitiska rörelsen i Uzbekistan och är bara halvvägs igenom den 16-sidiga specialrapporten om Euron. Förutom bred och djup så gillar jag det torra språket ”studies show that Americans are less Stakhanovite than they think” är ett exempel från veckans nummer.
Naturligtvis är tidningen vinklad (åt höger) och har liksom andra tidskrifter gjort en del fadäser bland annat stött George W Bush i valet 2000 och dennes krig mot Irak 2003 något som Economist senare erkänt varit ett misstag. Denna vinkling kan man emellertid råda bot på genom att även läsa New Left Review eller varför inte Le Monde diplomatique som numera även finns på svenska…
Som trogen Economist läsare kan jag i år se fram emot specialrapporter om Texas, arabvärlden, Indonesien och världsekonomin. Allt vad en samhällsnörd kan önska och mer därtill…
onsdag 10 juni 2009
En får tacka (som vi säger i Norrland tror jag...)
Jag vill rikta ett tack till alla elever och personal på skolan för de stöd jag fått efter misshandeln jag råkade ut för i lördagsnatt (tydligen var Sveriges debacle tidigare under kvällen inte nog). Jag orkar inte beskriva händelsen ingående just nu, jag orkar överhuvudtaget inte skriva så mycket men min situation var lika hopplös som Dolons när han blev infångad av Diomedes och Odysseus, oavsett vad jag sa eller gav de som slagit ner mig från cykeln fortsatte de att sparka och slå mig.
Nåväl jag får vara tacksam över att Anna tvingade på mig en cykelhjälm för första gången på 15 år. Det hade kunnat gå riktigt illa. Just nu känner jag mig vid gott mod och hoppas att min positiva världsbild inte kommer att förändras.
När jag ännu är på gång så vill jag tacka alla som går på Humanus och ibland läser och kommentera denna blogg för ett trevligt och givande läsår. Ett grattis till er som tar studenten och ett på återseende till er som inte gör det. Jag kommer att fortsätta blogga tror jag men det kommer nog bli väldigt sporadisk nu under sommaren, vi behöver nog alla lite vila. Det är dags att gå ut och lukta på blommorna
Nåväl jag får vara tacksam över att Anna tvingade på mig en cykelhjälm för första gången på 15 år. Det hade kunnat gå riktigt illa. Just nu känner jag mig vid gott mod och hoppas att min positiva världsbild inte kommer att förändras.
När jag ännu är på gång så vill jag tacka alla som går på Humanus och ibland läser och kommentera denna blogg för ett trevligt och givande läsår. Ett grattis till er som tar studenten och ett på återseende till er som inte gör det. Jag kommer att fortsätta blogga tror jag men det kommer nog bli väldigt sporadisk nu under sommaren, vi behöver nog alla lite vila. Det är dags att gå ut och lukta på blommorna
tisdag 2 juni 2009
Sommar! eller Arbeit Arbeit Arbeit IV?
Så har vi då slutligen nått juni månad även detta år och personligen pendlar humöret mellan sommarens lung och lättja samt terminslutets stress och pina. Nu på fredagen ska treornas betyg in (grattis till studenten! Det kan inte vara mycket jobb kvar för er nu...) Ettorna och tvåorna plågas naturligtvis ännu ett tag men även den mest uppgiftstyngda första eller andra ringaren måste numera kunna skåda ljuset i tunneln. Det är ju bara sju vanliga skoldagar kvar. Så grattis till ett kommande sommarlov!
Förutom rätta prov och sätta betyg så är det som alltid många andra aktiviteter den samvetsgranne gymnasieläraren måste ge sig i kast med. Allt från att spela volleyboll till att försöka planera de sista skälvande dagarna. Konsten att göra en rolig och givande lektion i ett redan betygsatt ämne är inte det lättaste, speciellt inte om du har hundra andra saker i huvudet.
Egentligen skulle detta inlägg handla om sport men jag har fått indikationer på att det är för mycket sport i detta forum så jag avstod idag. Det blev istället allmänt pladder något som passar årstiden.
Emmellertid måste jag bara förkunna min glädje över att Atletico får kvala till Champions Leuague, Osasuna klarar sig kvar och IFK Göteborg i princip redan är svenska mästare 2009. Dessutom Zlatan blev den första svensken att vinna skytteligan sedan Gunnar Nordahl och den temprementsfulle Söderling besegrade den odödlige Nadal och står nu i semifinal i min gamla favoritturnering franska öppna. Maj visade vara en underbar månad och nu är i sanning en bra tid att leva.
Förutom rätta prov och sätta betyg så är det som alltid många andra aktiviteter den samvetsgranne gymnasieläraren måste ge sig i kast med. Allt från att spela volleyboll till att försöka planera de sista skälvande dagarna. Konsten att göra en rolig och givande lektion i ett redan betygsatt ämne är inte det lättaste, speciellt inte om du har hundra andra saker i huvudet.
Egentligen skulle detta inlägg handla om sport men jag har fått indikationer på att det är för mycket sport i detta forum så jag avstod idag. Det blev istället allmänt pladder något som passar årstiden.
Emmellertid måste jag bara förkunna min glädje över att Atletico får kvala till Champions Leuague, Osasuna klarar sig kvar och IFK Göteborg i princip redan är svenska mästare 2009. Dessutom Zlatan blev den första svensken att vinna skytteligan sedan Gunnar Nordahl och den temprementsfulle Söderling besegrade den odödlige Nadal och står nu i semifinal i min gamla favoritturnering franska öppna. Maj visade vara en underbar månad och nu är i sanning en bra tid att leva.
torsdag 28 maj 2009
TRIOMF!!!!!!!
Kanske finns det trots allt en Gud...
Den heliga treeinigheten bestående av världens bästa fotbollspelare, en liten vampyr som blivit saligförklarad och fenomenet från Argentina har besegrat det mäktiga affärsimperiet Man U (sponsrat av konkursmässiga amerikanska bolag)
Det var inte ens en match det var en förnedring eller kanske en lektion? Vackert var det iaf. Det är som Xavi själv säger det handlar helt enkelt om fotboll. Inga konstigheter. Futball!!!
Barca, into your hands I comend my spirit
Den heliga treeinigheten bestående av världens bästa fotbollspelare, en liten vampyr som blivit saligförklarad och fenomenet från Argentina har besegrat det mäktiga affärsimperiet Man U (sponsrat av konkursmässiga amerikanska bolag)
Det var inte ens en match det var en förnedring eller kanske en lektion? Vackert var det iaf. Det är som Xavi själv säger det handlar helt enkelt om fotboll. Inga konstigheter. Futball!!!
Barca, into your hands I comend my spirit
tisdag 26 maj 2009
Ånyo en majdag i finanskrisens skugga
Befinner mig verkligen i valet och kvalet angående EU-valet. För att illustrera min ideoloiska irrfärd blev jag i ett amatörmässigt utformat test på Facebook vänsterpartist och i ett marginellt sett mindre amatörmässigt men likafullt ovetenskapligt test på DN fick jag plats i kristdemokraternas församling.
Partiernas intetsägande reklam och slogans "Europa för fredens skull", "Vi sätter jobben först", "För Sveriges bästa" gör inte saken bättre. Toppnamnen på listorna imponerar inte heller.
Då toppnamen inte imponerar och i vilket fall som helst kommer få sin välbetalda plats i Bryssel/Strassbourg förutom möjligen kristdemokratern har jag försökt att hitta någon person längre ner på listorna vars åsikter någorlunda stämmer överens med mina. Än så länge befinner jag mig i valet och kvalet inte blir det enklare av att personen jag röstade på 1999 dog inom ett år och personen jag röstade på 2004 blev bortkryssad av en EU-motståndare. Kan det vara så att min röst ger mottagaren det onda ögat? Ska jag isåfall rösta på någon jag inte gillar?
Partiernas intetsägande reklam och slogans "Europa för fredens skull", "Vi sätter jobben först", "För Sveriges bästa" gör inte saken bättre. Toppnamnen på listorna imponerar inte heller.
Då toppnamen inte imponerar och i vilket fall som helst kommer få sin välbetalda plats i Bryssel/Strassbourg förutom möjligen kristdemokratern har jag försökt att hitta någon person längre ner på listorna vars åsikter någorlunda stämmer överens med mina. Än så länge befinner jag mig i valet och kvalet inte blir det enklare av att personen jag röstade på 1999 dog inom ett år och personen jag röstade på 2004 blev bortkryssad av en EU-motståndare. Kan det vara så att min röst ger mottagaren det onda ögat? Ska jag isåfall rösta på någon jag inte gillar?
onsdag 13 maj 2009
Russiovision
Ja, jag ser ibland på eurovision. Jag följer det inte alltid men som samhällsnörd med suspekt musiksmak tycker jag att det är rätt kul att uppleva den kulturella potpurrin.
I år äger spektaklet rum i Moskva och redan innan tävlingen har Georgiens osubtila "We Don't Wanna Put In" satt eurovision på den politiska kartan.
Höjdpunkten i gårdagens semifinal var pausshowen där Rysslands nygamla stormaktsambitioner visades upp. Det började med det gågna årets framgångar, segrar i Uefacupen, Hockey-VM och Miss World. Smakfullt nog lämnades Georgienkriget utanför triumftåget. Sedan tog armékören över och sjöng klassiker ackompanjerat till diverse kosacker och balettdansörer. Den storvulstiga stormakten var tillbaka. Det hela avslutades med det kommersiella succeparet t.A.T.u (ett marknadsföringsunder) på sitt nonchalanta sätt framförde deras hit "Not gonna get us". tillsammans med armékören. Vilket budskap till den övriga världen....
t.A.T.u
Vilka låtar var då bäst? Som vanligt Turkiet och Armenien
I år äger spektaklet rum i Moskva och redan innan tävlingen har Georgiens osubtila "We Don't Wanna Put In" satt eurovision på den politiska kartan.
Höjdpunkten i gårdagens semifinal var pausshowen där Rysslands nygamla stormaktsambitioner visades upp. Det började med det gågna årets framgångar, segrar i Uefacupen, Hockey-VM och Miss World. Smakfullt nog lämnades Georgienkriget utanför triumftåget. Sedan tog armékören över och sjöng klassiker ackompanjerat till diverse kosacker och balettdansörer. Den storvulstiga stormakten var tillbaka. Det hela avslutades med det kommersiella succeparet t.A.T.u (ett marknadsföringsunder) på sitt nonchalanta sätt framförde deras hit "Not gonna get us". tillsammans med armékören. Vilket budskap till den övriga världen....
t.A.T.u
Vilka låtar var då bäst? Som vanligt Turkiet och Armenien
måndag 11 maj 2009
Till Tobbe och Christoffer
Det finns mycket att skriva om rörande helgens La Liga.
Reals genomklappning, Barcelonas snopna triumftåg på camp nou, eller varför inte Atleticos heroiska upphämtning från 0-2 med en man mindre till 3-2?
Själv stängde jag av tv:n i vredesmod efter första halvlek då jag trodde att det stod 0-3 till Espanyol mot ett andefattiga Atletico. Barcas tapp i sista minuten må ha varit poetisk rättvist men icke desto mindre tungt, nu måste vi vänta en till vecka, hade redan gjort att helgens personliga framgångar och goda humör vänts till indignation. Atleticos första halvlek förvandlade indignationen till ursinne. Efter att förbannat Atletico blev jag åter inropad till tv:n när det plötsligt stod 1-2. En halvtimme och en missad offside senare var triumfen ett faktum. Nu har Atletico helt plötsligt grepp om den sista champ league platsen inför det hyperheta mötet mot Valencia. Vilken skillnad mot 2004 då jag tillsammans med bror och far på plats såg Atletico spela noll noll mot Espanyol då matchens höjdpunkt var Torres missade straff. Ödets hjul rullar vidare. På onsdag är det dags för Barcas första titel av tre detta år.
Hjälte
Reals genomklappning, Barcelonas snopna triumftåg på camp nou, eller varför inte Atleticos heroiska upphämtning från 0-2 med en man mindre till 3-2?
Själv stängde jag av tv:n i vredesmod efter första halvlek då jag trodde att det stod 0-3 till Espanyol mot ett andefattiga Atletico. Barcas tapp i sista minuten må ha varit poetisk rättvist men icke desto mindre tungt, nu måste vi vänta en till vecka, hade redan gjort att helgens personliga framgångar och goda humör vänts till indignation. Atleticos första halvlek förvandlade indignationen till ursinne. Efter att förbannat Atletico blev jag åter inropad till tv:n när det plötsligt stod 1-2. En halvtimme och en missad offside senare var triumfen ett faktum. Nu har Atletico helt plötsligt grepp om den sista champ league platsen inför det hyperheta mötet mot Valencia. Vilken skillnad mot 2004 då jag tillsammans med bror och far på plats såg Atletico spela noll noll mot Espanyol då matchens höjdpunkt var Torres missade straff. Ödets hjul rullar vidare. På onsdag är det dags för Barcas första titel av tre detta år.
Hjälte
torsdag 7 maj 2009
Hiddinks Hybris
Guus Hiddink hade tagit sig an och lyckats få ytterligare ett fotbollslag att bli en framgångssaga att lägga till triumfer såsom Sydkorea, Australien och Ryssland och ikväll var Barca totalt utmanövrerade. Skulle den nesliga historien upprepa sig? Barca utslaget med 0-0 0-1 och Man U- Chelesa i final.
Ett tafatt och ofarligt Barca som kan illustreras av den övertände Alves och dennes ballonginlägg.
Memento Mori
Ett tafatt och ofarligt Barca som kan illustreras av den övertände Alves och dennes ballonginlägg.
Ett tungt, skärpt och farligt Chelsea som kan personifieras av en urstark Drogba.
Chealses frilägen övertrumfades endast av deras presumtiva straffar och sedan visas Abidal ut. Allt var förlorat, alla som älskar Barca grät. Sedan ett hopp. Hiddink får hybris och byter ut sin enda riktigt farliga forward Didier Drogba. Istället för 2-0 får Iniesta sitt läge. Ett ögonblicks briljans och den engelska hegemonin är bruten.
Chealses frilägen övertrumfades endast av deras presumtiva straffar och sedan visas Abidal ut. Allt var förlorat, alla som älskar Barca grät. Sedan ett hopp. Hiddink får hybris och byter ut sin enda riktigt farliga forward Didier Drogba. Istället för 2-0 får Iniesta sitt läge. Ett ögonblicks briljans och den engelska hegemonin är bruten.
Memento Mori
Triomf
måndag 4 maj 2009
Rankinglistor
Det är alltid kul att själv rangordna olika saker (bästa böcker, bästa VM och så vidare) lika roligt är det att läsa andras och kritisera. Niklas Ekdal har stuckit ut hackan och skrivit en bok där han rangordnar de 100 viktigaste svenskarna. Naturligtvis är detta en i princip omöjlig uppgift då den är så otroligt subjektiv. För att göra detta måste man först och främst definiera vad du menar med begreppen viktig och svensk.
Ekdals lista ligger på nätet och det finns mycket man kan diskutera. Är Astrid Lindgren verkligen Sveriges näst viktigaste person genom alla tider...osv...
Det mest överraskande namnet är emellertid trettondeplacerade Oden en förmodad hövding som ska ha levt mellan år 170-240. Vad det finns för källor på att denna Oden ska ha levt och varit förebild för Asaguden med samma namn förutom Thor Heyerdahls tolkning av Snorre Sturlussons Ynglingassaga kan man undra. Det finns nämligen inga. Det är så att man tar sig för pannan.
Viktiga svenskar
Ekdals lista ligger på nätet och det finns mycket man kan diskutera. Är Astrid Lindgren verkligen Sveriges näst viktigaste person genom alla tider...osv...
Det mest överraskande namnet är emellertid trettondeplacerade Oden en förmodad hövding som ska ha levt mellan år 170-240. Vad det finns för källor på att denna Oden ska ha levt och varit förebild för Asaguden med samma namn förutom Thor Heyerdahls tolkning av Snorre Sturlussons Ynglingassaga kan man undra. Det finns nämligen inga. Det är så att man tar sig för pannan.
Viktiga svenskar
torsdag 30 april 2009
pre-Red Alert
Tobbe och Christoffer har varit på mig om ett blogginlägg angående Red Alert så vi glömer fotbollen (starkt jobbat MFF), valborg (starkt jobbat studenter) och svininfluensan för ett tag och fokuserar på dataspelens underbara värld. Denna blogg var tänkt att handla om Red Alert men allting har ju sin förhistoria och min förhistoria när det gäller dataspel heter shoot ´em up. Passar detta inte kronologiskt så kan jag bara konstatera att Umeå under 90-talet var postmodernistiskt, det var innan vi gick in i den postlitterära perioden.
Det finns ett antal dataspel jag ägnade en stor del av mitt liv åt under 90-talet. Det första var självfallet Wolfenstein 3D (1992) ett av de absolut första first person shooter spelen i historien. Spelet gick ut på att skjuta en massa nazister i ett slott. Hemma hade vi inte tillräckligt med datakraft för Wolfenstein utan det fick bli hos en klasskompis. Mycket roligt även om den riktiga inlevelsen saknades kanske för att vi alltid satt fyra stycken runt datorn...
Efter Wolf så följde det spel som gav den största spelupplevelsen för mig någonsin DOOM (1993). Sommaren 1993 ägnades åt att smyga in hos en bortrest granne och spela DOOM. Ibland med kompisar, ibland utan, alltid med förevändningen att jag ska ut i det fina vädret. Grafiken och spelupplevelsen var helt annorlunda än i Wolfenstein ID Software hade tagit dataspelen till en ny era.
Sommaren 1993 handlade om att såga ihjäl helvetesyngel som inträtt vår värld genom teleporteringar mellan Phobos och Deimos.
Nej nu är det mat...
Det finns ett antal dataspel jag ägnade en stor del av mitt liv åt under 90-talet. Det första var självfallet Wolfenstein 3D (1992) ett av de absolut första first person shooter spelen i historien. Spelet gick ut på att skjuta en massa nazister i ett slott. Hemma hade vi inte tillräckligt med datakraft för Wolfenstein utan det fick bli hos en klasskompis. Mycket roligt även om den riktiga inlevelsen saknades kanske för att vi alltid satt fyra stycken runt datorn...
Efter Wolf så följde det spel som gav den största spelupplevelsen för mig någonsin DOOM (1993). Sommaren 1993 ägnades åt att smyga in hos en bortrest granne och spela DOOM. Ibland med kompisar, ibland utan, alltid med förevändningen att jag ska ut i det fina vädret. Grafiken och spelupplevelsen var helt annorlunda än i Wolfenstein ID Software hade tagit dataspelen till en ny era.
Sommaren 1993 handlade om att såga ihjäl helvetesyngel som inträtt vår värld genom teleporteringar mellan Phobos och Deimos.
Nej nu är det mat...
onsdag 29 april 2009
Ännu en dag
Dagen börjar som vanligt med en kaffekopp. Denna gång kärleksfullt tillred av Stefan då kaffetitanen Kenta tyvärr blivit sjuk. Morgonen fortsätter med ännu en djup pedagoisk diskussion elegant utfört av herrarna Sander och Nordqvist och nu sitter jag här med kaffekopp nummer två och funderar över livet.
Som brukligt är har det påpekas att det skrivs för mycket och för lite om Kung Fotboll på min blogg. Själv är ja bara nöjd över att då och då kunna producera en bloggtext. Det är inte lätt att hålla igång en blogg fråga Stefan. Detta beror inte på att det har sinat i idébanken ja har fortfarande mycket att säga, tror jag, utan helt enkelt att det tar tid att skriva och det händer en hel del nu både utanför och inne i Humanus trygga käll.
Idag hade jag faktiskt tänkt skriva om just fotboll eftersom det var gårdagskvällens höjdpunkt. Det började bra då IFK klättrade upp till sin rättmätiga plats i allsvenskan. Jag hade planer på att skriva en blogg om hur gudasönerna i Barca föndrade de dödliga i Chelsea. Nu ville Fru Fortuna och mannen i svart annorlunda och Barcas halvgudar visade sig till slut vara vanliga dödliga. Kanske kan Browns höjda skatter och Pundets svaghet till slut bryta Premier Leuages dominans i Europa.
Om vi lämnar fotbollen så kan vi konstatera att Obama har om inte lyckats uppfylla de mest messianska förhoppningarna, himmelriket är ännu inte här, så gjort en väldigt bra insats så här långt. Kanske kan vi slutligen dumpa Bush-Blair eran till historiens skräphög. Någon som jag trodde legat på ovan nämnda skräphög ett bra tag visar sig vara aktiv i allra högsta grad Kenneth Kaunda välkommen tillbaka!!!!
Som brukligt är har det påpekas att det skrivs för mycket och för lite om Kung Fotboll på min blogg. Själv är ja bara nöjd över att då och då kunna producera en bloggtext. Det är inte lätt att hålla igång en blogg fråga Stefan. Detta beror inte på att det har sinat i idébanken ja har fortfarande mycket att säga, tror jag, utan helt enkelt att det tar tid att skriva och det händer en hel del nu både utanför och inne i Humanus trygga käll.
Idag hade jag faktiskt tänkt skriva om just fotboll eftersom det var gårdagskvällens höjdpunkt. Det började bra då IFK klättrade upp till sin rättmätiga plats i allsvenskan. Jag hade planer på att skriva en blogg om hur gudasönerna i Barca föndrade de dödliga i Chelsea. Nu ville Fru Fortuna och mannen i svart annorlunda och Barcas halvgudar visade sig till slut vara vanliga dödliga. Kanske kan Browns höjda skatter och Pundets svaghet till slut bryta Premier Leuages dominans i Europa.
Om vi lämnar fotbollen så kan vi konstatera att Obama har om inte lyckats uppfylla de mest messianska förhoppningarna, himmelriket är ännu inte här, så gjort en väldigt bra insats så här långt. Kanske kan vi slutligen dumpa Bush-Blair eran till historiens skräphög. Någon som jag trodde legat på ovan nämnda skräphög ett bra tag visar sig vara aktiv i allra högsta grad Kenneth Kaunda välkommen tillbaka!!!!
fredag 24 april 2009
Helg VII
Skolan töms sakteliga här kommer lite prov på sann poesi:
On election eve last November, the little city of Manassas, Virginia became the improbable Woodstock of Generation Obama as thousands gathered to hear their candidate close his almost two-year-long campaign with a final appeal for ‘Change in America’. It was a grand finale orchestrated with considerable self-confidence and irony. Although Manassas (population, 37,000) retains blue-collar grit, the rest of Prince William County (380,000) epitomizes the greedy sprawl of the Bush era: a disorganized landscape of older townhouses, newer McMansions, faux-historical shopping centres, high-tech business parks, evangelical mega-churches, pariah islands of apartment housing, and melancholy vestiges of a graceful Virginia countryside. Assuring the County a prominent footnote in Tom Clancy novels, its southeastern corner is annexed by Marine Corps Base Quantico and the fbi national training centre.
As the Dixie edge of ‘Los Angeles on the Potomac’ and the seventh richest large county in the United States, Prince William is precisely the kind of ‘outer’ or ‘emergent’ suburb which Karl Rove famously mobilized to re-elect George W. Bush in 2004. [1] Indeed, since Nixon’s victory over Hubert Humphrey in 1968, the Republican Party has counted on Sunbelt suburbs like Prince William County to generate winning margins in national elections. Reaganomics, of course, was incubated in the famous tax revolts that shook suburban California in the late 1970s, while Newt Gingrich’s 1994 ‘Contract with America’ was primarily a magna carta for affluent voters in Western exurbs and New South edge cities. Even as the suburbs aged and densified, the Republicans drew power from the contradiction that ‘post-suburban Americans remained resolutely anti-urban even as their world has become increasingly urbanized.’ [2]
On election eve last November, the little city of Manassas, Virginia became the improbable Woodstock of Generation Obama as thousands gathered to hear their candidate close his almost two-year-long campaign with a final appeal for ‘Change in America’. It was a grand finale orchestrated with considerable self-confidence and irony. Although Manassas (population, 37,000) retains blue-collar grit, the rest of Prince William County (380,000) epitomizes the greedy sprawl of the Bush era: a disorganized landscape of older townhouses, newer McMansions, faux-historical shopping centres, high-tech business parks, evangelical mega-churches, pariah islands of apartment housing, and melancholy vestiges of a graceful Virginia countryside. Assuring the County a prominent footnote in Tom Clancy novels, its southeastern corner is annexed by Marine Corps Base Quantico and the fbi national training centre.
As the Dixie edge of ‘Los Angeles on the Potomac’ and the seventh richest large county in the United States, Prince William is precisely the kind of ‘outer’ or ‘emergent’ suburb which Karl Rove famously mobilized to re-elect George W. Bush in 2004. [1] Indeed, since Nixon’s victory over Hubert Humphrey in 1968, the Republican Party has counted on Sunbelt suburbs like Prince William County to generate winning margins in national elections. Reaganomics, of course, was incubated in the famous tax revolts that shook suburban California in the late 1970s, while Newt Gingrich’s 1994 ‘Contract with America’ was primarily a magna carta for affluent voters in Western exurbs and New South edge cities. Even as the suburbs aged and densified, the Republicans drew power from the contradiction that ‘post-suburban Americans remained resolutely anti-urban even as their world has become increasingly urbanized.’ [2]
torsdag 23 april 2009
Sweden vs. USA
Då länken på Andreas blogg inte verkar fungerar här kommer en lektion i samhällskunskap.
| The Daily Show With Jon Stewart | M - Th 11p / 10c | |||
| The Stockholm Syndrome Pt. 2 | ||||
| ||||
onsdag 22 april 2009
Livet går vidare
Ännu en givande dag då vi diskuterar det bästa året att leva i. Stefan börjar med att bestämt hävda att 1965 är det bästa året genom alla tider.
Patrik anser 1967 och Tobbe 1985. Själv hävdar jag bestämt att det antingen är 27 f. Kr eller 2001 e. Kr innan elfte september.
Mer diskussion om detta kommer möjligtvis inom kort. Jag ska fortsätta med mitt epos om de bästa VM:na men just nu klagas det över mina fotbollsmail så jag ligger lågt på den fronten.
Annars vill jag tacka Tobbe för utlåningen av två underbara böcker Ilium och Olympos skrivna av Dan Simmons efter 1965. Det är en rymdopera med antika hjältar (kan det bli bättre än så). Jag ska inte förstöra läsupplevelsen för den framtida läsaren men böckerna vimlar av lysande karaktärerna som Proustfanatikern roboten Orphu från Io, den väldigt mänsklige återupplivade antikprofessorn Thomas Hockenberry som blir inblandad i diverse intriger med bland annat Afrodite och Helena av Troja. Slutligen får vi inte glömma gudarnas konung Zeus.
Patrik anser 1967 och Tobbe 1985. Själv hävdar jag bestämt att det antingen är 27 f. Kr eller 2001 e. Kr innan elfte september.
Mer diskussion om detta kommer möjligtvis inom kort. Jag ska fortsätta med mitt epos om de bästa VM:na men just nu klagas det över mina fotbollsmail så jag ligger lågt på den fronten.
Annars vill jag tacka Tobbe för utlåningen av två underbara böcker Ilium och Olympos skrivna av Dan Simmons efter 1965. Det är en rymdopera med antika hjältar (kan det bli bättre än så). Jag ska inte förstöra läsupplevelsen för den framtida läsaren men böckerna vimlar av lysande karaktärerna som Proustfanatikern roboten Orphu från Io, den väldigt mänsklige återupplivade antikprofessorn Thomas Hockenberry som blir inblandad i diverse intriger med bland annat Afrodite och Helena av Troja. Slutligen får vi inte glömma gudarnas konung Zeus.
onsdag 15 april 2009
CL
En underbar helengelsk kvartsfinal igår (med tre engelsmän på plan)...
Två gånger kom Liverpool tillbaka.
Två gånger gjorde de rödvita två mål.
Två gånger stoppades de av Hiddink och Drogba.
Hela tiden var Chech värdelös.
Mina förhoppningar inför kvällen är att ett engelskt lag åker ut.
Mina drömmar är att två engelska lag försvinner idag.
Dessutom nya avsnitt av Red Dwarf!!
Helt plötsligt börjar livet bli underbart igen...
Två gånger kom Liverpool tillbaka.
Två gånger gjorde de rödvita två mål.
Två gånger stoppades de av Hiddink och Drogba.
Hela tiden var Chech värdelös.
Mina förhoppningar inför kvällen är att ett engelskt lag åker ut.
Mina drömmar är att två engelska lag försvinner idag.
Dessutom nya avsnitt av Red Dwarf!!
Helt plötsligt börjar livet bli underbart igen...
onsdag 8 april 2009
Jag tror på fotbollen... igen
Igår visade Porto att det fanns hopp för fotbollen.
Underbart!!!!
Nu försvinner jag från bloggen och skolan en vecka.
Lev väl...
Underbart!!!!
Nu försvinner jag från bloggen och skolan en vecka.
Lev väl...
fredag 3 april 2009
VM drömmar del II och vår i Georgia
III) 1990 Straffarnas VM
Det var den turnering vi alla hade sett fram emot efter ett åttiotal ute i kylan var Sverige åter tillbaks i finrummet och med spelare som Jonas Thern, Mats Magnusson, Anders Limpar och Glen Hysen uppkryddat med den gamle Glen Strömberg och den unge Tomas Brolin ansåg alla att vi hade goda chanser att nå åtminstone kvatsfinal.
Höjdpunkten på hysterin kom när vi slog Finland med 6-0 på Råsunda i den sista tränningsmatchen före avfärd.
Som elvaårig fotbollsnörd såg jag naturligtvis fram emot turneringen, speciellt då jag skulle se Sverige-Costa Rica på plats i Genua. Det blir inte bättre än så här...
Efter en hedersam 1-2 förlust mot Brasilien i öppningsmatchen så implodrade Olle Nordin korthus med ytterligare två 1-2 förluster mot Skottland och slutligen ovan nämda Costa Rica. Naivitet i kombination med taktisk oförmåga fällde de inte fullt så tappra svenskarna.
I övrigt var detta målfattiga och hårda VM en lång rad av besvikelser.
Brasilien som inte lyckas slå hål på det ultrafefensiva Argentina i åttondelen (0-1)
I en liten ort i nuvarande Kroatien såg jag senare hur det bollskickliga Jugoslavien i sin sista turnering fick ge sig mot ovan nämnda Argentina på straffar.
I semifinalen fick hemmanationen och favoriten Italien se sina VM-drömmar krossade av den Argentinske supermålvakten Goyochea. Min ärade fader fick se sin dröm om at se Italien vinna VM i Italien krossad.
Istället fick vi se Västtyskland slå ett Argentina utan Caniggia med 1-0 (en inslagen straff av Brehme i 85:e minuten) visserligen på plats i Tyskland men Tyskland är inte Italien. Tyskarna hade för övrigt gått till final via en straffläggning mot engelsmännen som gjorde sin bästa insats sedan 1966.
Nu är det april 2009 och våren är här. Dessutom är det påsklov. Våren är en årstid man borde uppleva i Georgia och se världens bäste idrottsman Tiger Woods vinna U.S Masters. För att hylla Tiger, U.S. Masters och våren i nämnd ordning har jag ändrat min playlist.
Trevligt lov
Det var den turnering vi alla hade sett fram emot efter ett åttiotal ute i kylan var Sverige åter tillbaks i finrummet och med spelare som Jonas Thern, Mats Magnusson, Anders Limpar och Glen Hysen uppkryddat med den gamle Glen Strömberg och den unge Tomas Brolin ansåg alla att vi hade goda chanser att nå åtminstone kvatsfinal.
Höjdpunkten på hysterin kom när vi slog Finland med 6-0 på Råsunda i den sista tränningsmatchen före avfärd.
Som elvaårig fotbollsnörd såg jag naturligtvis fram emot turneringen, speciellt då jag skulle se Sverige-Costa Rica på plats i Genua. Det blir inte bättre än så här...
Efter en hedersam 1-2 förlust mot Brasilien i öppningsmatchen så implodrade Olle Nordin korthus med ytterligare två 1-2 förluster mot Skottland och slutligen ovan nämda Costa Rica. Naivitet i kombination med taktisk oförmåga fällde de inte fullt så tappra svenskarna.
I övrigt var detta målfattiga och hårda VM en lång rad av besvikelser.
Brasilien som inte lyckas slå hål på det ultrafefensiva Argentina i åttondelen (0-1)
I en liten ort i nuvarande Kroatien såg jag senare hur det bollskickliga Jugoslavien i sin sista turnering fick ge sig mot ovan nämnda Argentina på straffar.
I semifinalen fick hemmanationen och favoriten Italien se sina VM-drömmar krossade av den Argentinske supermålvakten Goyochea. Min ärade fader fick se sin dröm om at se Italien vinna VM i Italien krossad.
Istället fick vi se Västtyskland slå ett Argentina utan Caniggia med 1-0 (en inslagen straff av Brehme i 85:e minuten) visserligen på plats i Tyskland men Tyskland är inte Italien. Tyskarna hade för övrigt gått till final via en straffläggning mot engelsmännen som gjorde sin bästa insats sedan 1966.
Nu är det april 2009 och våren är här. Dessutom är det påsklov. Våren är en årstid man borde uppleva i Georgia och se världens bäste idrottsman Tiger Woods vinna U.S Masters. För att hylla Tiger, U.S. Masters och våren i nämnd ordning har jag ändrat min playlist.
Trevligt lov
söndag 29 mars 2009
VM drömmar del I
Efter en imponerande insats lyckades ett svenskt lag med fyra allsvenska spelare i startelven kryssa borta mot Portugal och vi kan kanske drömma om ännu ett svenskt deltagande i ett mästerskap. Efter två ärorika 0-0 matcher mot Portugal och en mindre ärorik 0-0 match mot Albanien har vi goda chanser att återigen vara med i det största idrottsammanhanget som finns.
För att hålla ångan uppe så här 15 månader före det drar igång tänkte jag rangordna mina fem bästa VM. Det vill säga VM jag själv haft ynnesten att uppleva.
V) 2002 Skrällarnas turnering
Sydkorea med dess fanatiska publik och spökspelare nådde Semifinal.
Senegal slog ut Frankrike i gruppen sedan Sverige i åttondelen för att sedan åka ut mot Turkarna i kvarten. Turkarna kom trea.
Till slut blev det ändå Brasilien - Tyskland i final.
Det var en rolig turnering med många överaskningar där lag utanför Europa och Sydamerika kom långt men det blev aldrig en stor turnering. De tidiga matcherna under arbetsid förstörde också upplevelsen. Hur kan man ladda inför en åttondel som börjar klockan sju på morgonen?
IV) 1986 Maradonas turnering
Det var mitt första VM med mitt första VM samlaralbum men framförallt var det Maradonnas VM. Maradonna som efter Falklandskriget (1982) krävde och fick revansch mot England; dels genom fusk (guds hand) och dels genom ett av vm historiens vackraste mål (slalomåkning från mittplan). Jag minns fortfarande den magiska stämningen på ett turisthotell i Cypern när jag (sju och ett halvt år) och farsan gick till TV-rummet för att uppleva den magiska 3-2 finalen mot Västtyskland.
För att hålla ångan uppe så här 15 månader före det drar igång tänkte jag rangordna mina fem bästa VM. Det vill säga VM jag själv haft ynnesten att uppleva.
V) 2002 Skrällarnas turnering
Sydkorea med dess fanatiska publik och spökspelare nådde Semifinal.
Senegal slog ut Frankrike i gruppen sedan Sverige i åttondelen för att sedan åka ut mot Turkarna i kvarten. Turkarna kom trea.
Till slut blev det ändå Brasilien - Tyskland i final.
Det var en rolig turnering med många överaskningar där lag utanför Europa och Sydamerika kom långt men det blev aldrig en stor turnering. De tidiga matcherna under arbetsid förstörde också upplevelsen. Hur kan man ladda inför en åttondel som börjar klockan sju på morgonen?
IV) 1986 Maradonas turnering
Det var mitt första VM med mitt första VM samlaralbum men framförallt var det Maradonnas VM. Maradonna som efter Falklandskriget (1982) krävde och fick revansch mot England; dels genom fusk (guds hand) och dels genom ett av vm historiens vackraste mål (slalomåkning från mittplan). Jag minns fortfarande den magiska stämningen på ett turisthotell i Cypern när jag (sju och ett halvt år) och farsan gick till TV-rummet för att uppleva den magiska 3-2 finalen mot Västtyskland.
fredag 27 mars 2009
Helg VI
Stat sua cuique dies, breve et irreparablile tempus omnibus est vitae
Envar har sin faställda dag. Kort och oersättlig för alla är livets tid.
Ha en trevlig helg...
Envar har sin faställda dag. Kort och oersättlig för alla är livets tid.
Ha en trevlig helg...
onsdag 25 mars 2009
Jag minns...
Jag minns en tid då jag kunde sitta och njuta av en god bok när eleverna skrev prov. Nu sitter ja och letar/rättar elevarbeten och publicerar dem på schoolsoft. Var det meningen att det skulle vara så här?
Jag minns en tid när Stefan och jag inte alltid grälade med varandra. Då Stefan inte hela tiden påpekade att jag börjar bli gammal....
Jag minns en tid då jag inte hade en massa uriasposter; kaffekassaansvarig, fackligt ombud, förste dammsugare därhemma osv...
Jag minns en tid då jag inte var en gnällspik...
Jag minns en tid när Stefan och jag inte alltid grälade med varandra. Då Stefan inte hela tiden påpekade att jag börjar bli gammal....
Jag minns en tid då jag inte hade en massa uriasposter; kaffekassaansvarig, fackligt ombud, förste dammsugare därhemma osv...
Jag minns en tid då jag inte var en gnällspik...
måndag 23 mars 2009
Dags igen....
Timme läggs på timme, dagar på dagar och så var det måndag igen...
Förutom att förlora pengar och spelat golf har helgen ägnats åt gamla filmer och böcker. Jag har så att säga reparerat en del kulturella luckor.
Följande litteratur och film avhandlades eller slutfördes åtminstone under helgen:
Cloverfield (2008)
I am Legend (2007)
Seutonius: Kejsarbiografier (121)
Machiavelli: Fursten (1513)
Om vi börjar med filmerna var mina förväntningar högst på Cloverfield som utan att jag satt mig in i marknadsföringen verkade vara en höjdare. Hela filmen är sedd utifrån en videokamera som en av personerna använder från början för att göra en avskedsfilm åt in kompis som ska flytta till Japan i ett halvår, filmen utspelar sig på Manhattan (var annars?). Detta är ett nygammalt grepp men känns i början positivt och filmen verka kunna bli en upplevelse. Efter ett tag kommer dock känslan har jag inte sett det här hundra gånger förut? En Godzillaliknande varelse i Manhattan… Ett försök att mot alla odds rädda tjejen han är förälskad i… osv… osv…Förutom den autentiska (och således ibland också tråkiga) känslan av att det är en verklig ögonvittnesskildring finns det ingenting som lockar med denna film.
I am Legend hade jag inga förhoppningar på alls. Jag var först intresserad av att gå och se den men avskräcktes av min yngre broders hånfulla ”Hela filmbudgeten går åt Will Smiths lön” kommentar. Därför blev jag positivt överraskad av de stämningsfulla miljöerna i ett öde New York där alla utom Smith antingen är döda eller zombieliknande varelser. Den kärleksfulla relationen mellan Smith och dennes hund Sam får mig att direkt vilja gå och köpa hund. Det är en vacker film även om specialeffekterna lämnar en del att önska men för mig är handlingen viktigast. Sen är väl slutet ingen höjdare....
När det gäller Seutonius kejsarbiografier är väl den stora frågan varför har jag inte läst den för flera år sedan. Jag är nu äldre än Caligula var när han rycktes ifrån oss och nästan lika gammal som Nero när han nedsteg till Hades. Jag har ingen bortförklaring…
Kejsarbiografier är en något bristfällig översatt titel då den första porträtterade personen Julius Ceasar ju aldrig var en kejsare. Boken avhandlar likväl denne plus de efterkommande elva potentater fram till den olycksalige Domitianus (inte att förväxla med den likaledes olycksalige Commodus som vi kan se i ”Gladiator” eller dess överlägsna förlaga ”The fall of the Roman Empire”)
Förutom att Kejsarbiografier är en huvudkälla till den tid boken avhandlar (ca 60 f. Kr till 96 e. Kr) så är den extremt rolig att läsa. Förutom de mer famösa kejsarna ur den julisk-caudiska ätten (exempelvis den Gudomliga Augustus, Caligula och Nero) får läsaren lära känna Vespasianus och dennes söner. De vita Ceasarum innehåller flera minnesvärda citat och handlingar som när Vespasianus känner att döden närmar sig, menar att en kejsare måste dö stående och kämpar sig upp för att dö i armarna på dem som stödde honom. Hans son den gode Titus som när han låg till bords kom på att han under dagen inte hjälpt en enda medmänniska utropade ”Mina vänner jag har förlorat en dag!”. I övrigt gläds mitt störda ekonomsinne av att så otroligt mycket som handlade om ekonomi även under Romarrikets glansdagar.
Någon som definitivt har läst sin Seutonius är Machiavelli. Dennes bok fursten är en slags handbok i ledarskap främst riktad mot furstar i renässansens Italien och är även ett frihetsapell till det ockuperade Italien. Boken är emellertid en god grundkurs även för dem som aspirerar på att vara goda ledare idag. Även om det självklart är så att allting som var sant på 1500-talet inte gäller idag. Det som är extra intressant för den historiskt intresserade är att Machiavelli använder exempel både från antiken och från 1400-1500-talen. Machiavellis bok har ibland beskrivits som cynisk och rå. Ordet Machiavellisk används oftast i betydelsen cynisk och känslokall. I själva verket är boken väldigt modern. Det handlar om realismens intåg på arenan. Det är den realistiske fursten som ställs mot den idealiske som i princip alltid hamnar i problem.
Till slut; Då Kill Bill Vol. 1 (2003) och Star Wars: Episode III - Revenge of the Sith (2005) visades samtidigt på tv i lördagskväll slogs jag återigen av hur bra Kill Bill är och hur exceptionellt dålig Star Wars är.
Förutom att förlora pengar och spelat golf har helgen ägnats åt gamla filmer och böcker. Jag har så att säga reparerat en del kulturella luckor.
Följande litteratur och film avhandlades eller slutfördes åtminstone under helgen:
Cloverfield (2008)
I am Legend (2007)
Seutonius: Kejsarbiografier (121)
Machiavelli: Fursten (1513)
Om vi börjar med filmerna var mina förväntningar högst på Cloverfield som utan att jag satt mig in i marknadsföringen verkade vara en höjdare. Hela filmen är sedd utifrån en videokamera som en av personerna använder från början för att göra en avskedsfilm åt in kompis som ska flytta till Japan i ett halvår, filmen utspelar sig på Manhattan (var annars?). Detta är ett nygammalt grepp men känns i början positivt och filmen verka kunna bli en upplevelse. Efter ett tag kommer dock känslan har jag inte sett det här hundra gånger förut? En Godzillaliknande varelse i Manhattan… Ett försök att mot alla odds rädda tjejen han är förälskad i… osv… osv…Förutom den autentiska (och således ibland också tråkiga) känslan av att det är en verklig ögonvittnesskildring finns det ingenting som lockar med denna film.
I am Legend hade jag inga förhoppningar på alls. Jag var först intresserad av att gå och se den men avskräcktes av min yngre broders hånfulla ”Hela filmbudgeten går åt Will Smiths lön” kommentar. Därför blev jag positivt överraskad av de stämningsfulla miljöerna i ett öde New York där alla utom Smith antingen är döda eller zombieliknande varelser. Den kärleksfulla relationen mellan Smith och dennes hund Sam får mig att direkt vilja gå och köpa hund. Det är en vacker film även om specialeffekterna lämnar en del att önska men för mig är handlingen viktigast. Sen är väl slutet ingen höjdare....
När det gäller Seutonius kejsarbiografier är väl den stora frågan varför har jag inte läst den för flera år sedan. Jag är nu äldre än Caligula var när han rycktes ifrån oss och nästan lika gammal som Nero när han nedsteg till Hades. Jag har ingen bortförklaring…
Kejsarbiografier är en något bristfällig översatt titel då den första porträtterade personen Julius Ceasar ju aldrig var en kejsare. Boken avhandlar likväl denne plus de efterkommande elva potentater fram till den olycksalige Domitianus (inte att förväxla med den likaledes olycksalige Commodus som vi kan se i ”Gladiator” eller dess överlägsna förlaga ”The fall of the Roman Empire”)
Förutom att Kejsarbiografier är en huvudkälla till den tid boken avhandlar (ca 60 f. Kr till 96 e. Kr) så är den extremt rolig att läsa. Förutom de mer famösa kejsarna ur den julisk-caudiska ätten (exempelvis den Gudomliga Augustus, Caligula och Nero) får läsaren lära känna Vespasianus och dennes söner. De vita Ceasarum innehåller flera minnesvärda citat och handlingar som när Vespasianus känner att döden närmar sig, menar att en kejsare måste dö stående och kämpar sig upp för att dö i armarna på dem som stödde honom. Hans son den gode Titus som när han låg till bords kom på att han under dagen inte hjälpt en enda medmänniska utropade ”Mina vänner jag har förlorat en dag!”. I övrigt gläds mitt störda ekonomsinne av att så otroligt mycket som handlade om ekonomi även under Romarrikets glansdagar.
Någon som definitivt har läst sin Seutonius är Machiavelli. Dennes bok fursten är en slags handbok i ledarskap främst riktad mot furstar i renässansens Italien och är även ett frihetsapell till det ockuperade Italien. Boken är emellertid en god grundkurs även för dem som aspirerar på att vara goda ledare idag. Även om det självklart är så att allting som var sant på 1500-talet inte gäller idag. Det som är extra intressant för den historiskt intresserade är att Machiavelli använder exempel både från antiken och från 1400-1500-talen. Machiavellis bok har ibland beskrivits som cynisk och rå. Ordet Machiavellisk används oftast i betydelsen cynisk och känslokall. I själva verket är boken väldigt modern. Det handlar om realismens intåg på arenan. Det är den realistiske fursten som ställs mot den idealiske som i princip alltid hamnar i problem.
Till slut; Då Kill Bill Vol. 1 (2003) och Star Wars: Episode III - Revenge of the Sith (2005) visades samtidigt på tv i lördagskväll slogs jag återigen av hur bra Kill Bill är och hur exceptionellt dålig Star Wars är.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
