onsdag 16 september 2009

Norges val

Turligt nog behöver jag fortfarande inte skämmas över att vara en fjärdedels norsk (Min mormor åkte till Sverige för att arbeta innan Norge hade blivit det rika landet det är idag). Återigen snuvades Fremskrittspartiet (Norges motsvarighet till Dansk Folkeparti och Sverigedemokraterna) på en plats i regeringen. Den bildsköne politikeraristokraten Jens Stoltenberg och hans regering får förnyat förtroende av norrmännen.


En stolt och nöjd valsegrare

Tyvärr går det inte att ignorera det faktum att över en femtedel av normännen röstade på det taffliga Fremskrittspartiet. Trots den enorma oljefonden (som på grund av inflationsrisken inte kan användas på en gång) verkar en stor del av norrmännen vara missnöjda. Många anser att det finns för många invandrare som tar deras jobb och bidrag. En stor del av norrmännen faller lätt för Fremskrittspartiets populistiska budskap om att utnyttja oljefonden och begränsa invandringen (inga fler svenskar som rensar fisk….

Naturligtvis påverkar Fremskrittspartiet norsk politik även om de inte sitter i regeringen precis som i Sverige, Danmark och Frankrike försöker de etablerade partierna förekomma den populistiske nykomlingen genom att ta över en del av deras språkbruk och politik.




När man sitter i Trondheim och njuter av sin 200 kronors pizza och 100 kronors öl kan man ju undra, vad har då framtiden att erbjuda? Med en åldrande och i princip sjunkande befolkning torde ju Europa vara i behov av invandring. Om Indien, Brasilien och framförallt Kina ska bli de kommande ekonomiska supermakterna finns det ju dessutom skäl att tro att Europa i framtiden kommer att få kämpa för att få hit folk. Eftersom européer reser mer och mer inom och utom Europa kan man ju hoppas på en ökad tolerans och världsvana även om en charterresa till Turkiet inte nödvändigtvis gör medelsvensson till en kulturell renässansmänniska. Sedan är det ju så att även om vi på något sätt lyckas styra mellan finanskrisens Skylla och den globala uppvärmningens Karybdis betyder det inte att det förmodade tekniska och ekonomiska utvecklingen kommer att förbättra livet för oss alla. Att ett lands BNP ökar betyder inte stigande ekonomiskt välstånd för alla, globalt uppsving behöver inte var lokalt och så vidare. Min fromma förhoppning är att den ökade tekniska och ekonomiska globaliseringen ska leda till en politisk och social globalisering där vi tar våra beslut inte bara som svenskar och norrmän utan som globala medmänniskor. Men visst jag är medveten om att det inte bara är en from utan även en åtminstone i det korta perspektivet är en naiv förhoppning.