Först och främst; jag har aldrig gillat Real Madrid i själva verket hyser jag en viss ovilja för att inte säga förakt inför klubben. I den globala kampen mellan ont och gott har de emellertid blivit en allierad under devisen min fiendes fiende är min vän. Det handlar just nu om att undvika fyra engelska lag i kvarfinalerna i Champions League. Jag bänkade mig med ett stort mått av tillförsikt framför den numera platta dumburken. Givetvis var jag inte lika tänd som den pånyttfödda Glenn ”Il proffessore” Strömberg som verkligen njuter av att numera få åka runt på de största matcherna, vilken högtidsstund för en fotbollsälskare…, men det faktum att det nya Madrid vunnit nio raka matcher och Liverpool saknade Gerrard borde väl ändå betyda att Europas forna gigant skulle kunna avfärda det formsvaga Pool men icke. Den gamle (?) Mikael fick inte se det nya Madrid. Eller var det tvärtom?
Var det nya Real bara en chimär skapad av ett halvhyfsat försvarspel och ett anfallspel som visserligen var ett snyggt bländverk mot spanska bottenlag men slog sig slätt mot ett ultradefensivt Liverpool? Hursomhaver ser det illa ut. Det ser mycket illa ut...
Jag söker jag mig till Tyskland och Bayern för att återfå min tro. Ska Ribery och Toni kunna rubba de engelska lagen? Eller ska denna vår bli ytterligare en Canossavandring för den ödmjuke fotbollsälskaren...
liberator?
