Så är det återigen dags för en helg. Sitter och bloggar medan Patrik lägger ut texten om matte och musik. Bachs fyrdimensionella fugor är alltid intressant att prata om när vi närmar oss fredagskvällen.
Vill också passa på att hylla vår nyaste ovanvåningsvirtuos Tobbe som exemplariskt gjorde kaffe efter lunch. Då Tobbe inte visste om vi ville ha kok eller bryggkaffe så gjorde han båda två! Det värmer, att han dessutom börjat lektionsplanera åt mig gör att han snart kan vara en riktig dominus .
Tyvärr började Tobbe dagen dåligt då han missade 08.00 kaffet. Ursäkter såsom "Jag börjar inte förrän 11.00" håller inte Tobbe!
Angående lösning till finanskrisen så kan vi nog inte vänta oss en deus ex machina lösning utan det handlar mer om att dämpa krisen och komma med åtgärder som hjälper de som drabbas. Jag kommer återkomma med ett långt inlägg rörande 2008 års största händelse om någon vecka.
Jag avslutar med ett förslag: Varje vecka utser vi veckans elev som får äran att koka kaffe häruppe under en dag.
Cura, ut valeas!
fredag 28 november 2008
torsdag 27 november 2008
November
Frid,
Så ser vi slutligen slutet på november, endast en fredag med efterföljande helg kvar. Jag började månaden i ett soligt Kalifornien och avslutar den i ett mörkt molnigt Lund. Jag måste säga att månaden varit händelserik och då pratar jag inte bara om det historiska valet i USA eller Tobbes himlafärd till ovanvåningen det har hänt mycket annat både i skolan (Stefans frihetsälskande ekorre) och ute i den vida världen finanskrisen börjar mer och mer påverka den reella ekonomin, återigen oroligheter i Thailand och ett stort gisslandrama i Indien gör att vår väg mot en bättre värld blir något krokigare att vandra den närmaste tiden.
Nu tycker jag emellertid det är dags både för elever och lärare att åtnjuta denna första adventshelg. Njut av den stundande julefriden med ett glas glögg eller julmust.
Den amerikanske komikern och samhällsdebattören Bill Maher skriver följande om denna månad:
New Rule: Never give up hope! I never thought it would happen. You never thought it would happen. But you'll be able to tell your grandkids that in November of 2008, the impossible did happen: Guns N' Roses released "Chinese Democracy"!
New Rule: As his first official act, Barack Obama must raise Joe the Plumber's taxes. I'm not saying he should raise all middle-class taxes. Just Joe. Congratulations, plumber's helper, you're in a tax bracket of one. Complete with your very own tax form, the 1040FU.
Jag brukar ju inte skriva så mycket om mitt så kallade privatliv. Men jag kan ju ge er en glimt av vad den bloggande läraren gör en vanlig torsdagskväll.
17.00: Tvättid
/Må livet behandla er väl
Så ser vi slutligen slutet på november, endast en fredag med efterföljande helg kvar. Jag började månaden i ett soligt Kalifornien och avslutar den i ett mörkt molnigt Lund. Jag måste säga att månaden varit händelserik och då pratar jag inte bara om det historiska valet i USA eller Tobbes himlafärd till ovanvåningen det har hänt mycket annat både i skolan (Stefans frihetsälskande ekorre) och ute i den vida världen finanskrisen börjar mer och mer påverka den reella ekonomin, återigen oroligheter i Thailand och ett stort gisslandrama i Indien gör att vår väg mot en bättre värld blir något krokigare att vandra den närmaste tiden.
Nu tycker jag emellertid det är dags både för elever och lärare att åtnjuta denna första adventshelg. Njut av den stundande julefriden med ett glas glögg eller julmust.
Den amerikanske komikern och samhällsdebattören Bill Maher skriver följande om denna månad:
New Rule: Never give up hope! I never thought it would happen. You never thought it would happen. But you'll be able to tell your grandkids that in November of 2008, the impossible did happen: Guns N' Roses released "Chinese Democracy"!
New Rule: As his first official act, Barack Obama must raise Joe the Plumber's taxes. I'm not saying he should raise all middle-class taxes. Just Joe. Congratulations, plumber's helper, you're in a tax bracket of one. Complete with your very own tax form, the 1040FU.
Jag brukar ju inte skriva så mycket om mitt så kallade privatliv. Men jag kan ju ge er en glimt av vad den bloggande läraren gör en vanlig torsdagskväll.
17.00: Tvättid
/Må livet behandla er väl
tisdag 25 november 2008
Lite böcker
Ett av problemet som lärare är att hinna med att förkovra sig i ämnesrelaterad litteratur. Tiden på skolan ägnas oftast åt lektionsplaneringar, möten, rättning, kaffekokning och annat. Det kan sedan vara svårt att hitta lusten till och hinna med läsningen hemmavid då det finns annat som pockar på uppmärksamheten, Fru, Champions League, Golf, Städning, Poker, och så vidare och så vidare.
Detta är faktiskt ett problem vi delar med många av er elever. När den flitige eleven kommer hem efter en intensiv dag i skolan med läxor och prov i ryggsäcken så är denne kanske inte så sugna på att sticka iväg till biblioteket och låna den där boken som er lärare rekommenderade i slutet av förra historielektionen.
Vi behöver läsa annars fastnar blir vår kunskapsbank väldigt fragmenterad för att låna en dataanalogi. Jag brukar framförallt tipsa mina historielever att intressera sig för historiska faktaböcker eller skönlitteratur för den delen då det man hinner med under ett par 100-poängskurser är väldigt lite. Men samma argument gäller naturligtvis i andra ämnen såsom ekonomi och samhällskunskap för att nämna de som är mest intressanta. Vi lärare ger er en grund som ni själva måste fylla på.
Följande bok och författarrekommendation riktar sig till den historieintresserade eleven som känner sig mogen för något riktigt tungt, jag tänker framförallt till er som går i trean och inte fick läsa Historia C.
Njuter man av både intressanta och i viss mån provokativa analyser och ett slagkraftigt språk så rekommenderar jag verkligen E.J Hobsbawm. Hobsbawm föddes i Alexandria som då tillhörde det brittiska imperiet 1917. Han var en jude som levde i Berlin under Hitlers maktövertagande och har sedan 60-taet varit en av världens mest inflytelserika historiker. Vissa historiker kallar honom för Manitou efter en gud.
Peter Englund en av Sveriges främste historiker som dessutom sitter i Nobelkommittén har skrivit detta om Hobsbawm "Till och med när han misslyckas är han strålande. Karln borde få nobelpriset." Jag är besviken på att han inte ha fått det med tanke på att Hobsbawm är 91 år gammal så känns det verkligen att det är dags.
Sedan unga år är Hobsbawm övertygad marxist något som naturligtvis präglar hans forskning och hans böcker. Hobsbawms använder marxismen som analysverktyg. Detta gör inte hans böcker mindre intressanta utan ger ett väldigt bra perspektiv då vi inte som så ofta får "segrarens bild av historien". Hobsbawm skriver själv angående borgligheten under 1800-talet:
"Själv lär jag väl inte helt kunna dölja en viss avsmak, kanske rentav ett visst förakt, för den tidsålder som skall behandlas här; men samtidigt mildras dessa känslor av en ärlig beundran för dess materiella prestationer och en ärlig strävan att förstå det jag inte tycker om"
Det är enligt mig en väldigt god utgångspunkt.
De böcker som är mest kända är Hobsbawms "tidsåldertrilogi". Där han går igenom det långa artonhundratalet det vill säga från franska revolutionen fram till nittonhundratalet. Det är i svensk översättning:
Revolutionens tidsålder (1789-1848)
Kapitalets tidsålder (1848-1875)
Imperiets tidsålder (1875-1914)
De är några av de bästa böckerna jag någonsin läst. Hobsbawms penna är både lärd, skarp och rolig. Eller vad sägs om denna analys av varför Napoleon III inte var någon "stor" ledare: Napoleon III var dessutom inte ens galen.
Dessa böcker tillhör den högre allmänbildningen och jag rekommenderar dem starkt till er antingen att ni läser nu eller om några år.
I övrigt har Hobsbawm även skrivit om det korta nittonhundratalet (1914-1989) som han kallar ytterligheternas tidsålder.
På äldre dar har Hobsbawm skrivit ett slags bokslut:
Interesting Times: a twentieth-century life (2002)
Nu på slutet har han publicerat två synnerligen negativa böcker om den nya världsordningen:
Globalization, Democracy and Terrorism (2007)
On Empire: America, War, and Global Supremacy (2008)
Som gammal marxist ser Hobsbawm inte ljust på framtiden. Jag kan gärna utveckla mina synpunkter angående Hobsbawms storhet och svaghet för er som orkat läsa så är långt och är intresserade av denne nestor.
Salve...
Detta är faktiskt ett problem vi delar med många av er elever. När den flitige eleven kommer hem efter en intensiv dag i skolan med läxor och prov i ryggsäcken så är denne kanske inte så sugna på att sticka iväg till biblioteket och låna den där boken som er lärare rekommenderade i slutet av förra historielektionen.
Vi behöver läsa annars fastnar blir vår kunskapsbank väldigt fragmenterad för att låna en dataanalogi. Jag brukar framförallt tipsa mina historielever att intressera sig för historiska faktaböcker eller skönlitteratur för den delen då det man hinner med under ett par 100-poängskurser är väldigt lite. Men samma argument gäller naturligtvis i andra ämnen såsom ekonomi och samhällskunskap för att nämna de som är mest intressanta. Vi lärare ger er en grund som ni själva måste fylla på.
Följande bok och författarrekommendation riktar sig till den historieintresserade eleven som känner sig mogen för något riktigt tungt, jag tänker framförallt till er som går i trean och inte fick läsa Historia C.
Njuter man av både intressanta och i viss mån provokativa analyser och ett slagkraftigt språk så rekommenderar jag verkligen E.J Hobsbawm. Hobsbawm föddes i Alexandria som då tillhörde det brittiska imperiet 1917. Han var en jude som levde i Berlin under Hitlers maktövertagande och har sedan 60-taet varit en av världens mest inflytelserika historiker. Vissa historiker kallar honom för Manitou efter en gud.
Peter Englund en av Sveriges främste historiker som dessutom sitter i Nobelkommittén har skrivit detta om Hobsbawm "Till och med när han misslyckas är han strålande. Karln borde få nobelpriset." Jag är besviken på att han inte ha fått det med tanke på att Hobsbawm är 91 år gammal så känns det verkligen att det är dags.
Sedan unga år är Hobsbawm övertygad marxist något som naturligtvis präglar hans forskning och hans böcker. Hobsbawms använder marxismen som analysverktyg. Detta gör inte hans böcker mindre intressanta utan ger ett väldigt bra perspektiv då vi inte som så ofta får "segrarens bild av historien". Hobsbawm skriver själv angående borgligheten under 1800-talet:
"Själv lär jag väl inte helt kunna dölja en viss avsmak, kanske rentav ett visst förakt, för den tidsålder som skall behandlas här; men samtidigt mildras dessa känslor av en ärlig beundran för dess materiella prestationer och en ärlig strävan att förstå det jag inte tycker om"
Det är enligt mig en väldigt god utgångspunkt.
De böcker som är mest kända är Hobsbawms "tidsåldertrilogi". Där han går igenom det långa artonhundratalet det vill säga från franska revolutionen fram till nittonhundratalet. Det är i svensk översättning:
Revolutionens tidsålder (1789-1848)
Kapitalets tidsålder (1848-1875)
Imperiets tidsålder (1875-1914)
De är några av de bästa böckerna jag någonsin läst. Hobsbawms penna är både lärd, skarp och rolig. Eller vad sägs om denna analys av varför Napoleon III inte var någon "stor" ledare: Napoleon III var dessutom inte ens galen.
Dessa böcker tillhör den högre allmänbildningen och jag rekommenderar dem starkt till er antingen att ni läser nu eller om några år.
I övrigt har Hobsbawm även skrivit om det korta nittonhundratalet (1914-1989) som han kallar ytterligheternas tidsålder.
På äldre dar har Hobsbawm skrivit ett slags bokslut:
Interesting Times: a twentieth-century life (2002)
Nu på slutet har han publicerat två synnerligen negativa böcker om den nya världsordningen:
Globalization, Democracy and Terrorism (2007)
On Empire: America, War, and Global Supremacy (2008)
Som gammal marxist ser Hobsbawm inte ljust på framtiden. Jag kan gärna utveckla mina synpunkter angående Hobsbawms storhet och svaghet för er som orkat läsa så är långt och är intresserade av denne nestor.
Salve...
torsdag 20 november 2008
Ännu en dag i Ehud Olmerts avklingande era
Mitt bloggande ligger för närvarande på is då jag fått indikationer att mina elever hellre vill ha tillbaka sina arbeten rättade än att se ytterligare ett blogginlägg. Dessutom har jag fått klagomål på stavfel.
Detta har gjort att jag har svårt att hänga med i bloggosfärens nestor Stefans heroiska blogg där såväl text såsom anpråk växer dag för dag. Det hela kommer antagligen sluta med en episk uppgörelse mellan Jan Björklund och den frihetsälskande (?) ekorren.
Frågan är om universum själv kommer att överleva denna tvekamp mellan disciplinära åtgärder och frihet under eget ansvar (Det är ingen som tvingar ekorren att leta mat till vintern men gör den inte det så dör den). Eller om vårt världsallt kommer implodera under detta enorma tryck.
Nyss hemkommen från det friaste landet i världen så förstår jag bägge sidor. För jänkarna finns det ingenting som är heligare än frihet (därav hatet mot skatter och annat förmynderi) samtidigt är jänkarna väldigt måna om familjen och sitt eget land. I princip alla sluter upp som en man (eller kvinna) bakom USA för att bemöa de krig och fasor som hotar landet verkliga såsom inbillade. Tänk bara på mottot på USA:s sigill E pluribus unum, av många en...
Vi är både en del av ett samhälle medan vi är individer. Individens rättigheter och skyldigheter gentemot samhället är en av den största och viktiga frågor som går att diskutera om nu inte Stefans ekorre förgör oss alla. Till slut måste nog någon elev ta sig i kragen och utropa Sic temper tyrannis, sciurus.
Nu är det återigen dags att rätta arbeten....
Detta har gjort att jag har svårt att hänga med i bloggosfärens nestor Stefans heroiska blogg där såväl text såsom anpråk växer dag för dag. Det hela kommer antagligen sluta med en episk uppgörelse mellan Jan Björklund och den frihetsälskande (?) ekorren.
Frågan är om universum själv kommer att överleva denna tvekamp mellan disciplinära åtgärder och frihet under eget ansvar (Det är ingen som tvingar ekorren att leta mat till vintern men gör den inte det så dör den). Eller om vårt världsallt kommer implodera under detta enorma tryck.
Nyss hemkommen från det friaste landet i världen så förstår jag bägge sidor. För jänkarna finns det ingenting som är heligare än frihet (därav hatet mot skatter och annat förmynderi) samtidigt är jänkarna väldigt måna om familjen och sitt eget land. I princip alla sluter upp som en man (eller kvinna) bakom USA för att bemöa de krig och fasor som hotar landet verkliga såsom inbillade. Tänk bara på mottot på USA:s sigill E pluribus unum, av många en...
Vi är både en del av ett samhälle medan vi är individer. Individens rättigheter och skyldigheter gentemot samhället är en av den största och viktiga frågor som går att diskutera om nu inte Stefans ekorre förgör oss alla. Till slut måste nog någon elev ta sig i kragen och utropa Sic temper tyrannis, sciurus.
Nu är det återigen dags att rätta arbeten....
måndag 17 november 2008
Sic Transit Gloria Mundi Ljunskile SK!!!!!
3 November 1996. Umeå.
Efter en underbar höst utan hemmaförluster under sitt första år i allsvenskan skulle UFC (Umeå Fotball Club) avfärda bylaget Ljunskile SK i en kvalmatchhemma på Gammlia. Höjdpunkten under säsongen hade varit IFK Göteborgs besök med den förre UFC spelaren Jesper Blomqvist då det blev publikrekord (resultatet blev naturligtvis oavgjort 1-1) och det faktumet att träbenet Örjan dominerade sin kant mot Helsingbors landslagsman Rolle Nilsson.
Det var kval match. UFC hade vunnit borta mot Ljunskile med 1-0 och nu var det bara en match kvar sedan väntade allsvenskan anno 1997. Vi såg alla fram emot matchen med tillförsikt. Det snöade.
Så här i efterhand var det väntat att UFC spelarna skulle vika ner sig, bli nervösa och förlora med 3-2 och således åka ut på mer insläppta mål på hemmaplan. Till skillnad mot damlaget (UIK) så finns det en stor förlorarmentalitet i mitt kära UFC.
Ljunskile ledarna dansade barfota på den snötäckta planen och vi umeåbor hade åtminstone ett decennium av fotbollsmörker framför oss. Vissa sadlade om och började intressera sig för damlaget istället (UIK fick dessutom kommunens nybyggda arena i arv då UFC), vissa började intressera sig för innebandy medan andra till slut gav upp och lämnade staden.
Remember, remember the third of November.
Jag trodde jag hade lämnat detta trauma bakom mig men sedankom Ljungskile (till skillnad från UFC som harvar i norrettan) tillbaka till årets allsvenska och alla hemska minnen återkom. Det har varit ett jobbigt år i allsvenksan IFK blev bara trea och goda lag som Norrköping och Sundsvall åkte ut medan det onda Ljunskile fick kvala. Det är därför mitt gamla hjärta tog ett glädjeskutt igår då de tappra pojkarna från bromma (med viss hjälp från domaren) såg till att stoppa LSK från vidare allsvenskt spel. Det blev en dyster stämning på Starke Arvid igår. Ljunskile fick betala för orätten 3 november 1996!
SIC TRANSIT GLORIA MUNDI, Ljunskile SK!!!!!
P.S. Vi kan nu se fram emot Ljunskile-Norrköping i superettan!
Efter en underbar höst utan hemmaförluster under sitt första år i allsvenskan skulle UFC (Umeå Fotball Club) avfärda bylaget Ljunskile SK i en kvalmatchhemma på Gammlia. Höjdpunkten under säsongen hade varit IFK Göteborgs besök med den förre UFC spelaren Jesper Blomqvist då det blev publikrekord (resultatet blev naturligtvis oavgjort 1-1) och det faktumet att träbenet Örjan dominerade sin kant mot Helsingbors landslagsman Rolle Nilsson.
Det var kval match. UFC hade vunnit borta mot Ljunskile med 1-0 och nu var det bara en match kvar sedan väntade allsvenskan anno 1997. Vi såg alla fram emot matchen med tillförsikt. Det snöade.
Så här i efterhand var det väntat att UFC spelarna skulle vika ner sig, bli nervösa och förlora med 3-2 och således åka ut på mer insläppta mål på hemmaplan. Till skillnad mot damlaget (UIK) så finns det en stor förlorarmentalitet i mitt kära UFC.
Ljunskile ledarna dansade barfota på den snötäckta planen och vi umeåbor hade åtminstone ett decennium av fotbollsmörker framför oss. Vissa sadlade om och började intressera sig för damlaget istället (UIK fick dessutom kommunens nybyggda arena i arv då UFC), vissa började intressera sig för innebandy medan andra till slut gav upp och lämnade staden.
Remember, remember the third of November.
Jag trodde jag hade lämnat detta trauma bakom mig men sedankom Ljungskile (till skillnad från UFC som harvar i norrettan) tillbaka till årets allsvenska och alla hemska minnen återkom. Det har varit ett jobbigt år i allsvenksan IFK blev bara trea och goda lag som Norrköping och Sundsvall åkte ut medan det onda Ljunskile fick kvala. Det är därför mitt gamla hjärta tog ett glädjeskutt igår då de tappra pojkarna från bromma (med viss hjälp från domaren) såg till att stoppa LSK från vidare allsvenskt spel. Det blev en dyster stämning på Starke Arvid igår. Ljunskile fick betala för orätten 3 november 1996!
SIC TRANSIT GLORIA MUNDI, Ljunskile SK!!!!!
P.S. Vi kan nu se fram emot Ljunskile-Norrköping i superettan!
torsdag 13 november 2008
Ave Humanus II
Så är man återigen tillbaks på sitt kära Humanus.
Det känns verkligen skönt att få återvände till skolan efter att
åkt omkring i sydvästra USA. Vad har Las Vegas, Kalifornien och Obama tal som inte Humanus har? Vad är 20-30 grader sol mot Lunds novemberväder?
Efter att mer eller mindre gått omkring i ett jetlagat tillstånd så börjar jag så småningom vakna till liv och ska nu börja blogga (och rätta arbeten) mer frekvent. Stefans mastodontbloggar om sina ekorrar imponerar även om jag tror att de i någon mån är ett substitut för att hans kära IFK numera spelar i Superettan. Men ibland är det i de dystraste stunderna vår skaparkraft är som störst.
Jag kommer antagligen att skriva ett blogginlägg om min resa i det stora och fria landet i väster när jag får lite tid över, naturligtvis kommer det även bli lite powerpoint bildspel på diverse lektioner men just nu nöjer jag mig med att infoga en bild över min favoritväxt den stolta Saguara kaktusen som älskar frihet.
Det känns verkligen skönt att få återvände till skolan efter att
åkt omkring i sydvästra USA. Vad har Las Vegas, Kalifornien och Obama tal som inte Humanus har? Vad är 20-30 grader sol mot Lunds novemberväder?
Efter att mer eller mindre gått omkring i ett jetlagat tillstånd så börjar jag så småningom vakna till liv och ska nu börja blogga (och rätta arbeten) mer frekvent. Stefans mastodontbloggar om sina ekorrar imponerar även om jag tror att de i någon mån är ett substitut för att hans kära IFK numera spelar i Superettan. Men ibland är det i de dystraste stunderna vår skaparkraft är som störst.
Jag kommer antagligen att skriva ett blogginlägg om min resa i det stora och fria landet i väster när jag får lite tid över, naturligtvis kommer det även bli lite powerpoint bildspel på diverse lektioner men just nu nöjer jag mig med att infoga en bild över min favoritväxt den stolta Saguara kaktusen som älskar frihet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
