Helt enkelt lysande pedagog!! Eller?
måndag 30 november 2009
fredag 27 november 2009
Polsk höst (eller vår)
EU och pojkarna som försöker fånga månen
- Polen 2004 och framåt
Den 1:a maj 2004 blev Polen tillsammans med nio andra länder medlemmar i EU vilket var ett stort steg för den polska nationen. EU kan ses som det sista steget (om man inte räknar med EMU-samarbetet) i Polens närmande Europa. EU är, eller bör åtminstone vara, ett skydd mot Ryssland och ett sätt att få en mer västlig identitet, det vill säga att lämna den gamla öststatsidentiteten bakom sig. De flesta polacker hoppas också att EU ska hjälpa till och öka det ekonomiska välståndet såsom det har gjort för Spanien och Irland. Detta främst genom att handeln blir lättare genom den gemensamma EU-marknaden, över två tredjedelar av Polens export och en nästan lika stor andel av importen sker inom EU. Tyskland är Polens i särklass största handelspartner (Dessutom försvann hindren för jordbruksexporten till EU genom EU-inträdet). Men också att rent konkret få EU-bidrag. Polens ekonomiska utveckling efter det kommunistiska sammanbrottet var redan innan EU-inträdet varit lysande. I genomsnitt har ekonomin vuxit med cirka fem procent per år. Stora delar av kommunisttidens tunga industri har idag avvecklats, medan konsumtionsvaruindustrin och tjänstesektorn har utvecklats. Det kvarstår naturligtvis fortfarande en hel del problem innan Polen utvecklat en helt modern ekonomi bland annat lider man av stor arbetslöshet och en stor del av befolkningen är fortfarande lantbrukare eller arbetar i olönsamma industrier. Dessutom har den finansiella krisen satt käppar i hjulet för den polska ekonomin även om man absolut inte är lika illa ute som Lettland och Ukraina.
En debatt i Sverige inför Polens EU-inträdde var ”den polske rörmokaren”. Det vill säga rädslan för att polska arbetare, som arbetar för lägre löner, skulle komma till Sverige och ta våra jobb (i framförallt bygg och reparationsbranschen) eller helt sonika leva på svenska bidrag. Till och med den tidigare så entusiastiska statsministern Göran Persson (som ju varit med och drivit igenom östutvidgningen av EU 2001) uttalade sina farhågor. Nu har det inte blivit någon större anstormning till Sverige. Föga förvånande föredrar de flesta polackerna att leva i Polen framför att gå på bidrag i Sverige. Emellertid har många byggnadsarbetare flyttat utomlands för att arbeta. Så många att Polen nu lider brist på byggnadsarbetare
Den politiska makten i Polen har efter kommunismens fall ständigt växlat. Inget parti har lyckats hålla regeringsmakten i mer än en mandatperiod. I och med att partierna är nya så finns det inga större organisationer bakom dem och väldigt få har någon större partiidentitet. Detta har lett till att partierna lovar mer än de kan hålla (populistisk politik) och då folket ser att de inte lyckats med sina vallöften väljer de något annat parti. Valet 2005 vanns något överraskande av partiet Lag och Rättvisa (Prawo i Sprawiedliwość PIS) med tvillingarna Lech och Jarosław Kaczyński i spetsen. Innan valvinsten var tvillingarna mest kända för deras skådespelarinsats i filmen ”de två som stal månen” (1962). Kort efter parlamentsvalet blev Lech vald till president och sommaren 2006 tillträde Jarosław som premiärminister (något han lovat att inte bli om brodern Lech blev vald till president) vilket cementerade tvillingarnas maktställning i Polen.
Kaczyńskitvillingarna
Lag och Rättvisa har rönt stor uppmärksamhet i Europa, tyvärr ingen positiv sådan. Före valet 2005 skrev bland annat den tyska tidningen Frankfurt Allgemeine att den för första gången någonsin föredrog ett postkommunistiskt parti då alternativen (bland annat Lag och Rättvisa) var så usla. Partiets traditionella värderingar (mer inflytande för kyrkan, hårdare lagar mot abort, en viss tendens till homofobi) har inte fallit det sekulära Europa på läppen. (Idag åker många polacker till Sverige för att göra abort medan det på 60-talet var tvärtom.) Inte heller Kaczyński brödernas tro på USA (Polen är ett av få länder som fortfarande har trupper i Irak) och dess fördömande av den planerade rysk-tyska pipelinen i Östersjön har övertygat deras europeiska grannländer. Ser man till historien så är egentligen inga av dessa åsikter särskilt förvånande. Dessutom blev Lag och Rättvisa liksom sina företrädare varse om att den polska väljarens dom är hård och de förlorade makten i det senaste valet till den nuvarande premiärministern Donald Tusks Medborgarplattformen (Platforma Obywatelska, PO). Även medborgarplattformen är ett kristdemokratiskt parti men betydligt mer inriktat på en liberal ekonomi än på strikta religiösa påbud och populistiska utspel mot andra länder. EU är med andra ord betydligt bekvämare med Tusk än Kaczyński.
Det viktiga för gemene man torde i vilket fall som helst, liksom i alla andra länder, vara att den polska ekonomin visar sig vara tillräckligt robust och flexibel att frodas i globaliseringens tidevarv. Det finns mycket som talar för det (ung och välutbildad befolkning, bra geografiskt läge mitt i Europa) men även en del hinder (hög arbetslöshet, gammal industri och jordbruk, rörig politik).
- Polen 2004 och framåt
Den 1:a maj 2004 blev Polen tillsammans med nio andra länder medlemmar i EU vilket var ett stort steg för den polska nationen. EU kan ses som det sista steget (om man inte räknar med EMU-samarbetet) i Polens närmande Europa. EU är, eller bör åtminstone vara, ett skydd mot Ryssland och ett sätt att få en mer västlig identitet, det vill säga att lämna den gamla öststatsidentiteten bakom sig. De flesta polacker hoppas också att EU ska hjälpa till och öka det ekonomiska välståndet såsom det har gjort för Spanien och Irland. Detta främst genom att handeln blir lättare genom den gemensamma EU-marknaden, över två tredjedelar av Polens export och en nästan lika stor andel av importen sker inom EU. Tyskland är Polens i särklass största handelspartner (Dessutom försvann hindren för jordbruksexporten till EU genom EU-inträdet). Men också att rent konkret få EU-bidrag. Polens ekonomiska utveckling efter det kommunistiska sammanbrottet var redan innan EU-inträdet varit lysande. I genomsnitt har ekonomin vuxit med cirka fem procent per år. Stora delar av kommunisttidens tunga industri har idag avvecklats, medan konsumtionsvaruindustrin och tjänstesektorn har utvecklats. Det kvarstår naturligtvis fortfarande en hel del problem innan Polen utvecklat en helt modern ekonomi bland annat lider man av stor arbetslöshet och en stor del av befolkningen är fortfarande lantbrukare eller arbetar i olönsamma industrier. Dessutom har den finansiella krisen satt käppar i hjulet för den polska ekonomin även om man absolut inte är lika illa ute som Lettland och Ukraina.
En debatt i Sverige inför Polens EU-inträdde var ”den polske rörmokaren”. Det vill säga rädslan för att polska arbetare, som arbetar för lägre löner, skulle komma till Sverige och ta våra jobb (i framförallt bygg och reparationsbranschen) eller helt sonika leva på svenska bidrag. Till och med den tidigare så entusiastiska statsministern Göran Persson (som ju varit med och drivit igenom östutvidgningen av EU 2001) uttalade sina farhågor. Nu har det inte blivit någon större anstormning till Sverige. Föga förvånande föredrar de flesta polackerna att leva i Polen framför att gå på bidrag i Sverige. Emellertid har många byggnadsarbetare flyttat utomlands för att arbeta. Så många att Polen nu lider brist på byggnadsarbetare
Den politiska makten i Polen har efter kommunismens fall ständigt växlat. Inget parti har lyckats hålla regeringsmakten i mer än en mandatperiod. I och med att partierna är nya så finns det inga större organisationer bakom dem och väldigt få har någon större partiidentitet. Detta har lett till att partierna lovar mer än de kan hålla (populistisk politik) och då folket ser att de inte lyckats med sina vallöften väljer de något annat parti. Valet 2005 vanns något överraskande av partiet Lag och Rättvisa (Prawo i Sprawiedliwość PIS) med tvillingarna Lech och Jarosław Kaczyński i spetsen. Innan valvinsten var tvillingarna mest kända för deras skådespelarinsats i filmen ”de två som stal månen” (1962). Kort efter parlamentsvalet blev Lech vald till president och sommaren 2006 tillträde Jarosław som premiärminister (något han lovat att inte bli om brodern Lech blev vald till president) vilket cementerade tvillingarnas maktställning i Polen.
Kaczyńskitvillingarna
Lag och Rättvisa har rönt stor uppmärksamhet i Europa, tyvärr ingen positiv sådan. Före valet 2005 skrev bland annat den tyska tidningen Frankfurt Allgemeine att den för första gången någonsin föredrog ett postkommunistiskt parti då alternativen (bland annat Lag och Rättvisa) var så usla. Partiets traditionella värderingar (mer inflytande för kyrkan, hårdare lagar mot abort, en viss tendens till homofobi) har inte fallit det sekulära Europa på läppen. (Idag åker många polacker till Sverige för att göra abort medan det på 60-talet var tvärtom.) Inte heller Kaczyński brödernas tro på USA (Polen är ett av få länder som fortfarande har trupper i Irak) och dess fördömande av den planerade rysk-tyska pipelinen i Östersjön har övertygat deras europeiska grannländer. Ser man till historien så är egentligen inga av dessa åsikter särskilt förvånande. Dessutom blev Lag och Rättvisa liksom sina företrädare varse om att den polska väljarens dom är hård och de förlorade makten i det senaste valet till den nuvarande premiärministern Donald Tusks Medborgarplattformen (Platforma Obywatelska, PO). Även medborgarplattformen är ett kristdemokratiskt parti men betydligt mer inriktat på en liberal ekonomi än på strikta religiösa påbud och populistiska utspel mot andra länder. EU är med andra ord betydligt bekvämare med Tusk än Kaczyński.
Det viktiga för gemene man torde i vilket fall som helst, liksom i alla andra länder, vara att den polska ekonomin visar sig vara tillräckligt robust och flexibel att frodas i globaliseringens tidevarv. Det finns mycket som talar för det (ung och välutbildad befolkning, bra geografiskt läge mitt i Europa) men även en del hinder (hög arbetslöshet, gammal industri och jordbruk, rörig politik).
fredag 20 november 2009
Helg XII
Säga vad man vill om
Hermann Van Rompuy (och ännu finns det inte så mycket att säga) men Tony Blair brände alla sina skepp i och med invasionen av Irak 2003...
Hermann Van Rompuy (och ännu finns det inte så mycket att säga) men Tony Blair brände alla sina skepp i och med invasionen av Irak 2003...
onsdag 18 november 2009
Polen
Efter att återigen blivit inspirerad av Polen och dess historia återger jag några av mina anteckningar kring detta nedan:
Polen under andra världskriget
1939 var det återigen dags för Polen att ofrivilligt dras in i det europeiska maktspelet. Tysklands ledare Adolf Hitler hade efter att införlivat Österrike och annekterat den tyskspråkiga delen av Tjeckoslovakien lagt ögonen på de delar av det polska riket som inhyste tyskspråkiga folk. För underlätta invasionen gjorde han gemensam sak med Sovjetunionens ledare Josef Stalin där de kom överens att dela på Polen. Sagt och gjort nazityskland och kommunistsovjet delade på Polen (som naturligtvis var chanslösa mot de två stormakterna även om försvaret var hårdare och mer framgångsrikt än vad vi får lära oss i skolböckerna. Det tog exempelvis mer tid för tyskarna att invadera Warszawa än Paris). Då Polen fallit firade de bägge staterna med en gemensam segerparad i Brest-Litvosk. Hela företaget faller sig rätt osannolikt då nazisterna och kommunisterna var varandras främsta fiender. Polen stod emellertid inte ensamma utan hade gått i allians med England och Frankrike. Dessa förklarade Tyskland krig och därmed hade andra världskriget börjat. Fransmännen visade sig dock inte vara till någon större hjälp då Tyskland snabbt och lätt invaderade Frankrike. Kvar stod Storbritannien. Lyckligtvis kom sedermera supermakten USA med i kriget och tillsammans kunde de med Sovjetunionen (!), som 1941 blev anfallna av Tyskland, vända kriget till de allierades fördel.
Den tyska ockupationen av Polen var oerhört hård mot den polska befolkningen. Som vanligt var det judar, zigenare, förståndshandikappade, politiska oliktänkande som led mest. Ett av nazisttysklands största koncentrationsläger Auswitz (idag ***) låg i det ockuperade Polen. Dessutom bildades ett judiskt getto i Warszawa där judarna tvingades bo under stora umbäranden. De blev senare efter hand deporterade till koncentrationslägren. Efter ett heroiskt men futilt uppror 1943 likviderades i princip alla kvarvarande judar i gettot. Ett närmast bortglömt kapitel är likväl den polska motståndsrörelsens oblida öde. Under krigets gång hade både den brittiske premiärministern Winston Churchill och den amerikanske presidenten Franklin Roosevelt lovat polackerna att deras land skulle få frihet efter krigets slut. När den polske exilpremiärministern mötte Roosevelt kungjorda denne att ”Your country shall emerge undiminished”. Det polackerna främst var rädda för var att Polen skulle hamna under Stalins obarmhärtiga styre. Därför iscensatte den polska motståndsrörelsen Warszawaupproret 1944 när de sovjetiska trupperna närmade sig. Tanken var att liksom den franska motståndsrörelsen med hjälp av de allierade befria sin huvudstad och därmed själva göra en insats samt få ett större inflytande efter kriget. Skillnaden mellan Paris och Warszawa var emellertid att Stalin inte hade några planer att hjälpa polackerna såsom amerikanarna hjälpt fransmännen. Inte heller ville amerikanarna göra några påtryckningar för att övertyga Stalin om att hjälpa den polska motståndsarmén. Stalin och Roosevelt hade redan delat upp Europa sinsemellan. Följden blev att den polska motståndsarmén som bara hade vapen för en vecka fick se sig stå helt ensamma mot den tyska armén.
En hjärtskärande staty som hedrar de hundratals barn som stupade under upproret..
Trots detta höll polackerna stånd i över två månader medan tyskarna totalförstörde Warszawa. Gamla stan i Warszawa är inte så gammal utan nyuppbyggd efter kriget.
Gammal stad byggd under 1950-tal
Återigen hade Polen hamnat i rävsaxen när de stora länderna spelade sina maktspel. Denna gång slutade det med att Polen trots alla försäkringar från den i slutändan ointresserade Roosevelt och den välmenande men maktlöse Churchill återigen fick finna sig under utländskt ok, nu under en av historiens mest brutala diktatorer Josef Stalin. Polen förblev ockuperat trots att det var just det Storbritannien och Frankrike gått i krig för att förhindra. Stalin passade även på att rita om Polens gränser. Han flyttade Polen västerut. Det östra Polen införlivades helt i Sovjetunionen (idag tillhör det Ukraina, Vitryssland och Litauen) medan Polen fick vissa delar av det tyska riket. Se kartan.
Polen under andra världskriget
1939 var det återigen dags för Polen att ofrivilligt dras in i det europeiska maktspelet. Tysklands ledare Adolf Hitler hade efter att införlivat Österrike och annekterat den tyskspråkiga delen av Tjeckoslovakien lagt ögonen på de delar av det polska riket som inhyste tyskspråkiga folk. För underlätta invasionen gjorde han gemensam sak med Sovjetunionens ledare Josef Stalin där de kom överens att dela på Polen. Sagt och gjort nazityskland och kommunistsovjet delade på Polen (som naturligtvis var chanslösa mot de två stormakterna även om försvaret var hårdare och mer framgångsrikt än vad vi får lära oss i skolböckerna. Det tog exempelvis mer tid för tyskarna att invadera Warszawa än Paris). Då Polen fallit firade de bägge staterna med en gemensam segerparad i Brest-Litvosk. Hela företaget faller sig rätt osannolikt då nazisterna och kommunisterna var varandras främsta fiender. Polen stod emellertid inte ensamma utan hade gått i allians med England och Frankrike. Dessa förklarade Tyskland krig och därmed hade andra världskriget börjat. Fransmännen visade sig dock inte vara till någon större hjälp då Tyskland snabbt och lätt invaderade Frankrike. Kvar stod Storbritannien. Lyckligtvis kom sedermera supermakten USA med i kriget och tillsammans kunde de med Sovjetunionen (!), som 1941 blev anfallna av Tyskland, vända kriget till de allierades fördel.
Den tyska ockupationen av Polen var oerhört hård mot den polska befolkningen. Som vanligt var det judar, zigenare, förståndshandikappade, politiska oliktänkande som led mest. Ett av nazisttysklands största koncentrationsläger Auswitz (idag ***) låg i det ockuperade Polen. Dessutom bildades ett judiskt getto i Warszawa där judarna tvingades bo under stora umbäranden. De blev senare efter hand deporterade till koncentrationslägren. Efter ett heroiskt men futilt uppror 1943 likviderades i princip alla kvarvarande judar i gettot. Ett närmast bortglömt kapitel är likväl den polska motståndsrörelsens oblida öde. Under krigets gång hade både den brittiske premiärministern Winston Churchill och den amerikanske presidenten Franklin Roosevelt lovat polackerna att deras land skulle få frihet efter krigets slut. När den polske exilpremiärministern mötte Roosevelt kungjorda denne att ”Your country shall emerge undiminished”. Det polackerna främst var rädda för var att Polen skulle hamna under Stalins obarmhärtiga styre. Därför iscensatte den polska motståndsrörelsen Warszawaupproret 1944 när de sovjetiska trupperna närmade sig. Tanken var att liksom den franska motståndsrörelsen med hjälp av de allierade befria sin huvudstad och därmed själva göra en insats samt få ett större inflytande efter kriget. Skillnaden mellan Paris och Warszawa var emellertid att Stalin inte hade några planer att hjälpa polackerna såsom amerikanarna hjälpt fransmännen. Inte heller ville amerikanarna göra några påtryckningar för att övertyga Stalin om att hjälpa den polska motståndsarmén. Stalin och Roosevelt hade redan delat upp Europa sinsemellan. Följden blev att den polska motståndsarmén som bara hade vapen för en vecka fick se sig stå helt ensamma mot den tyska armén.
En hjärtskärande staty som hedrar de hundratals barn som stupade under upproret..
Trots detta höll polackerna stånd i över två månader medan tyskarna totalförstörde Warszawa. Gamla stan i Warszawa är inte så gammal utan nyuppbyggd efter kriget.
Gammal stad byggd under 1950-tal
Återigen hade Polen hamnat i rävsaxen när de stora länderna spelade sina maktspel. Denna gång slutade det med att Polen trots alla försäkringar från den i slutändan ointresserade Roosevelt och den välmenande men maktlöse Churchill återigen fick finna sig under utländskt ok, nu under en av historiens mest brutala diktatorer Josef Stalin. Polen förblev ockuperat trots att det var just det Storbritannien och Frankrike gått i krig för att förhindra. Stalin passade även på att rita om Polens gränser. Han flyttade Polen västerut. Det östra Polen införlivades helt i Sovjetunionen (idag tillhör det Ukraina, Vitryssland och Litauen) medan Polen fick vissa delar av det tyska riket. Se kartan.
fredag 13 november 2009
Helg XI
Efter en lugn och trevlig förmiddag sitter jag ensam på lärarrummet. Vissa är på utflykt till Malmö andra är på lektion och några är helt enkelt inte här. Kvar är bara jag, min dator och burkStefan. Tyvärr sitter han bara och lyssnar på musik med sina högtalare.
Jag hade tänkt skriva något insiktsfullt om kommande VM-kval men som läsaren kanske märker är saknar jag skärpa idag. I mitt huvud surrar fortfarande Carl Sagans autonoade röst "How lucky we are to live in this time..." Vi måste emellertid se frammåt det blir ett VM även utan Sverige (ni vet det landslaget med trötta spelare och potentiella tränare som hellre tränar lag i engelska div 2) och det kan faktiskt bli hur bra som helst. Kanske till och med bättre då vi slipper alla uppskruvade förväntningar kring ett mediokert Sverige.
I helgen spelas några intressanta och viktiga matcher:
Nya Zeeland möter Bahrain. Första mötet slutade 0-0 och vi får alla hålla tummarna på Bahrain!
I de europeiska mötena (se nedan) klappar hjärtat för Ryssland (har potential! Minns EM!), Ukraina (vem vill se tråk-Grekland! Minns EM!), Bosninen (Lite kul dessutom är jag rätt less på Portugal efter VM-kvalet). När det gäller Frankrike-Irland är jag bara glad att ett av lagen missar VM.
Ryssland - Slovenien
Grekland - Ukraina
Portugal - Bosnien/He
Irland - Frankrike
Nej dags för Warzsawa vi ses på tisdag!
Jag hade tänkt skriva något insiktsfullt om kommande VM-kval men som läsaren kanske märker är saknar jag skärpa idag. I mitt huvud surrar fortfarande Carl Sagans autonoade röst "How lucky we are to live in this time..." Vi måste emellertid se frammåt det blir ett VM även utan Sverige (ni vet det landslaget med trötta spelare och potentiella tränare som hellre tränar lag i engelska div 2) och det kan faktiskt bli hur bra som helst. Kanske till och med bättre då vi slipper alla uppskruvade förväntningar kring ett mediokert Sverige.
I helgen spelas några intressanta och viktiga matcher:
Nya Zeeland möter Bahrain. Första mötet slutade 0-0 och vi får alla hålla tummarna på Bahrain!
I de europeiska mötena (se nedan) klappar hjärtat för Ryssland (har potential! Minns EM!), Ukraina (vem vill se tråk-Grekland! Minns EM!), Bosninen (Lite kul dessutom är jag rätt less på Portugal efter VM-kvalet). När det gäller Frankrike-Irland är jag bara glad att ett av lagen missar VM.
Ryssland - Slovenien
Grekland - Ukraina
Portugal - Bosnien/He
Irland - Frankrike
Nej dags för Warzsawa vi ses på tisdag!
tisdag 10 november 2009
Astronomy
Återigen en dag i november och jag kan gratulera mig själv till att besegrat (förhoppningsvis) ännu ett virus. Vi närmar oss den dystraste tiden på året det blir mörkare och mörkare och ännu ingen jul i sikte. Jag tänkte pigga upp med detta underbara youtube klipp som Tobbe visade (nej det handlar inte om att bli biten av en gammal japan) mig. Astronomen och visionären Carl Sagan blir autotunad.
A still more glorious dawn awaits
Not a sunrise, but a galaxy rise
A morning filled with 400 billion suns
The rising of the milky way
Underbart!!
Om ändå Sagan fått vara i livet idag då vi har hittat över 400 exoplaneter (planeter utanför vårt solsystem). För mer info se Planet Quest
Livet och Universum kan vara intressant även om det är November.
Sen blir det ju inte sämre av att jag åker till Warszawa på fredag :)
Dessutom har vi ju kört igång med räta linjens ekvation på Matte B!!!! :)
A still more glorious dawn awaits
Not a sunrise, but a galaxy rise
A morning filled with 400 billion suns
The rising of the milky way
Underbart!!
Om ändå Sagan fått vara i livet idag då vi har hittat över 400 exoplaneter (planeter utanför vårt solsystem). För mer info se Planet Quest
Livet och Universum kan vara intressant även om det är November.
Sen blir det ju inte sämre av att jag åker till Warszawa på fredag :)
Dessutom har vi ju kört igång med räta linjens ekvation på Matte B!!!! :)
måndag 2 november 2009
Ännu en svart dag...
Så kan ånyo en svart dag läggas till den långa listan av historiska nederlag.
20 juni 1990 (Sverige-Costa Rica), 3 november 1996 (Umeå FC förlorar den avgörande kvalmatchen mot Ljungskile), 2 juli 2000 (Em-finalen) och nu 1 november 2009.
Hoc Opus, Hic Labor Est
20 juni 1990 (Sverige-Costa Rica), 3 november 1996 (Umeå FC förlorar den avgörande kvalmatchen mot Ljungskile), 2 juli 2000 (Em-finalen) och nu 1 november 2009.
Hoc Opus, Hic Labor Est
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
