TRIOMF!!!!!!!

Kanske finns det trots allt en Gud...

Den heliga treeinigheten bestående av världens bästa fotbollspelare, en liten vampyr som blivit saligförklarad och fenomenet från Argentina har besegrat det mäktiga affärsimperiet Man U (sponsrat av konkursmässiga amerikanska bolag)

Det var inte ens en match det var en förnedring eller kanske en lektion? Vackert var det iaf. Det är som Xavi själv säger det handlar helt enkelt om fotboll. Inga konstigheter. Futball!!!



Barca, into your hands I comend my spirit

Ånyo en majdag i finanskrisens skugga

Befinner mig verkligen i valet och kvalet angående EU-valet. För att illustrera min ideoloiska irrfärd blev jag i ett amatörmässigt utformat test på Facebook vänsterpartist och i ett marginellt sett mindre amatörmässigt men likafullt ovetenskapligt test på DN fick jag plats i kristdemokraternas församling.

Partiernas intetsägande reklam och slogans "Europa för fredens skull", "Vi sätter jobben först", "För Sveriges bästa" gör inte saken bättre. Toppnamnen på listorna imponerar inte heller.

Då toppnamen inte imponerar och i vilket fall som helst kommer få sin välbetalda plats i Bryssel/Strassbourg förutom möjligen kristdemokratern har jag försökt att hitta någon person längre ner på listorna vars åsikter någorlunda stämmer överens med mina. Än så länge befinner jag mig i valet och kvalet inte blir det enklare av att personen jag röstade på 1999 dog inom ett år och personen jag röstade på 2004 blev bortkryssad av en EU-motståndare. Kan det vara så att min röst ger mottagaren det onda ögat? Ska jag isåfall rösta på någon jag inte gillar?

Russiovision

Ja, jag ser ibland på eurovision. Jag följer det inte alltid men som samhällsnörd med suspekt musiksmak tycker jag att det är rätt kul att uppleva den kulturella potpurrin.

I år äger spektaklet rum i Moskva och redan innan tävlingen har Georgiens osubtila "We Don't Wanna Put In" satt eurovision på den politiska kartan.

Höjdpunkten i gårdagens semifinal var pausshowen där Rysslands nygamla stormaktsambitioner visades upp. Det började med det gågna årets framgångar, segrar i Uefacupen, Hockey-VM och Miss World. Smakfullt nog lämnades Georgienkriget utanför triumftåget. Sedan tog armékören över och sjöng klassiker ackompanjerat till diverse kosacker och balettdansörer. Den storvulstiga stormakten var tillbaka. Det hela avslutades med det kommersiella succeparet t.A.T.u (ett marknadsföringsunder) på sitt nonchalanta sätt framförde deras hit "Not gonna get us". tillsammans med armékören. Vilket budskap till den övriga världen....


t.A.T.u

Vilka låtar var då bäst? Som vanligt Turkiet och Armenien

Till Tobbe och Christoffer

Det finns mycket att skriva om rörande helgens La Liga.

Reals genomklappning, Barcelonas snopna triumftåg på camp nou, eller varför inte Atleticos heroiska upphämtning från 0-2 med en man mindre till 3-2?

Själv stängde jag av tv:n i vredesmod efter första halvlek då jag trodde att det stod 0-3 till Espanyol mot ett andefattiga Atletico. Barcas tapp i sista minuten må ha varit poetisk rättvist men icke desto mindre tungt, nu måste vi vänta en till vecka, hade redan gjort att helgens personliga framgångar och goda humör vänts till indignation. Atleticos första halvlek förvandlade indignationen till ursinne. Efter att förbannat Atletico blev jag åter inropad till tv:n när det plötsligt stod 1-2. En halvtimme och en missad offside senare var triumfen ett faktum. Nu har Atletico helt plötsligt grepp om den sista champ league platsen inför det hyperheta mötet mot Valencia. Vilken skillnad mot 2004 då jag tillsammans med bror och far på plats såg Atletico spela noll noll mot Espanyol då matchens höjdpunkt var Torres missade straff. Ödets hjul rullar vidare. På onsdag är det dags för Barcas första titel av tre detta år.


Hjälte

Hiddinks Hybris

Guus Hiddink hade tagit sig an och lyckats få ytterligare ett fotbollslag att bli en framgångssaga att lägga till triumfer såsom Sydkorea, Australien och Ryssland och ikväll var Barca totalt utmanövrerade. Skulle den nesliga historien upprepa sig? Barca utslaget med 0-0 0-1 och Man U- Chelesa i final.

Ett tafatt och ofarligt Barca som kan illustreras av den övertände Alves och dennes ballonginlägg.

Ett tungt, skärpt och farligt Chelsea som kan personifieras av en urstark Drogba.
Chealses frilägen övertrumfades endast av deras presumtiva straffar och sedan visas Abidal ut. Allt var förlorat, alla som älskar Barca grät. Sedan ett hopp. Hiddink får hybris och byter ut sin enda riktigt farliga forward Didier Drogba. Istället för 2-0 får Iniesta sitt läge. Ett ögonblicks briljans och den engelska hegemonin är bruten.

Memento Mori

Guus Hiddink är inte Gud men den lille vampyren är kung!

Triomf

Rankinglistor

Det är alltid kul att själv rangordna olika saker (bästa böcker, bästa VM och så vidare) lika roligt är det att läsa andras och kritisera. Niklas Ekdal har stuckit ut hackan och skrivit en bok där han rangordnar de 100 viktigaste svenskarna. Naturligtvis är detta en i princip omöjlig uppgift då den är så otroligt subjektiv. För att göra detta måste man först och främst definiera vad du menar med begreppen viktig och svensk.

Ekdals lista ligger på nätet och det finns mycket man kan diskutera. Är Astrid Lindgren verkligen Sveriges näst viktigaste person genom alla tider...osv...

Det mest överraskande namnet är emellertid trettondeplacerade Oden en förmodad hövding som ska ha levt mellan år 170-240. Vad det finns för källor på att denna Oden ska ha levt och varit förebild för Asaguden med samma namn förutom Thor Heyerdahls tolkning av Snorre Sturlussons Ynglingassaga kan man undra. Det finns nämligen inga. Det är så att man tar sig för pannan.




Viktiga svenskar