Den flitige
Not blogg Just Thoughts läsaren har förmodligen noterat att det inte blivit så många blogginlägg den senaste tiden. Förklaringarna är legio, det bloggas inte så mycket på skolan längre (åtminstone inte på lärarhåll) och jag undervisar just nu varken i ekonomi, samhälle eller historia ämnen som jag brukar beröra i bloggen och som åtminstone i någon grad skulle kunna kopplas till skolan.
Min tid har dessutom varit relativ knapp den senaste tiden, två utomlandsresor till tre länder (Förenade Arabemiraten, Oman och Egypten) ger naturligtvis bloggstoff men tar också tid och i viss mån kraft. Dessutom har jag sprungit 22,9 mil och försöker alltjämt att öka på mitt pokerkonto. Alltid denna Luther!
Just de här 22,9 milen kan ju av icke-löpare upplevas som lite väl extremt för att inte säga absurt. Den naturliga frågan är varför? Varför springa 22,9 (egentligen 17,9 jag sprang fem mil i Egypten) mil i ett kallt, mörkt och snömoddigt februari?
Jag är egentligen en alldeles för enkel och världslig man för att svara på den frågan, även om jag naturligtvis liksom många andra har en hemsnickrad filosofi som fungerar som ett personligt rättsnöre. Tyvärr är den kanske mer fokuserad på mig själv än min omgivning. Jag har inte heller läst
Running and Philosophy: A Marathon for the Mind även om den liksom ett antal andra böcker står på min vill läsa lista.

Svaret på ovan ställda fråga blir ändå. För att det är kul. Samspelet mellan kropp och själ höjs till nya nivåer, löpningen blir en sorts meditation som kryddas upp med genomsnittsfarter och pulsnivåer. Filosofen, idrottsmannen och ekonomen(statistikern) alla dessa delar av min personlighet får sitt lystmäte.
Jag mår mycket bättre av att löpa. Sedan får man väl också erkänna att det finns en vis fåfänga bakom det hela också (30-årskris, rädsla för ölmage osv...)
Den nyktre läsaren kan ju också ställa frågan, samspelet mellan kropp och själ är i sig gott men det behöver väl inte innebära drygt 20 timmars träning på en månad och jagandes kilometertider. Helt riktigt är det så men det är där den fåfängde idrottaren och ekonomen kommer in i bilden.
Visst tar all denna träning tid men jag tror att den faktiskt förbättrar min livskvalitet både på och utanför löpspåret. Kanske kan det såsmåningom till och med leda till goda blogginlägg....