Efter min och Annas resa i Myanmar 2007 så har det hänt en hel del, tyvärr i princip bara negativa saker i en nation som redan lidit så mycket de senaste 50 åren. Först det i slutändan misslyckade munkupproret bara någon månad efter vi lämnade landet och sedan orkanen Nagris som tog upp emot 200 000 liv och lämnade nästan en miljon hemlösa. Sedan har vi med nästan förstrött intresse kunna följa skenrättegången mot oppositionspolitikern Aung San Suu Kyi som anklagas för att ha släppt in en amerikansk man som simmade till hennes hus som hon satt i under hennes dåvarande husarrest.
Finns det då ingenting positivt att säga om landet som levt under militärdiktatur sedan 1962 (en av de mest repressiva), har en av världens sämsta sjukvård, bnp siffror, och så vidare…
Jag måste säga att jag älskar landet: Folket, naturen och kulturen. Som vanligt finns det en förklaring till landets nuvarande skärseld. Det är inte så att Ne Win 1962 på ensam hand kom på idén att förstöra en blomstrande demokrati. Utan problemet ligger kanske främst i kampen mellan de olika folkslagen i Myanmar något som förstärktes av britterna med deras härska genom att söndra princip under kolonialtiden. Landet har mer eller mindre befunnit sig i inbördeskrig sedan självständighetsdagen 4 januari 1948 och detta ledde till en allt större och mäktigare militär. Skulle det gå att lösa de etniska konflikterna (vilket är på väg) så finns det en fantastisk potential i landet. Såväl naturresurser som turistmål är legio. En timmes bilfärd från Bangkok finns det stränder i Burma som är minst lika spektakulära som i Thailand. Tempelområdet Bagan är tillsammans med Angkor Vat och Borobadur en av de tre största i Sydostasien osv..osv... En viss ekonomisk tillväxt kan redan skönjas i den numera lite friare ekonomin under Than Shwee som smörjs med kinesiska investeringar.
Västvärldens ekonomiska bojkott av Myanmar kan stå sig dyrt när landet så småningom börjar närma sig sin potential. Då får de västerländska företagen ge sig in i en marknad där kinesiska och indiska företag haft decennier på sig att etablera sig. Först måste emellertid en del gordiska knutar lösas...
4 kommentarer:
Harligt att du ar tillbaka i Sverige (och bloggosfaren) igen ;)
Som vanligt inleder du med ett mycket intressant amne. Domen efter Kyis rattegang ar verkligen upprorande, om an forutsagbar, och ett typiskt exempel pa makten och politikens (och politikers) ovalkomna inflytande i myanmars rattsvasende. Landet har under de senaste aren sannerligen praglats av katastrofer och fortryck. Dock vill jag inte pasta att de varit helt utan framsteg.
Munkarnas protest, Nargis framfart samt Kiys misslyckade rattegang har alla dragit uppmarksamhet mot regeringens ohumana och ohallbara styre. Det ar forvisso sant att det internationella samhallet har varit medveten om denna brutalitet under en langre tid. Desvarre kravs det ofta en mer detaljerad insyn for att gora ett bestaende intryck pa manniskan i dagens samhalle, da vi praglas av valds- och katastrofbilder fran varldens alla horn.
Det intressanta med samtliga ovanstaende fall, det som sar hopp om forandring, ar inte fortrycket. Snarare skulle jag vilja uppmarksamma folkets envisa protester och de forsok till motstand som gjorts. Trots att dessa sakerligen funnits forr ar det forst under senare tid som de setts av varlden utanfor Myanmars bubbla. Med hanvisning till vad jag skrev i ovanstaende paragraf har ett fortryckts folks protester storre paverkan pa det internationella samhallet. Trots att de mots av bakslag efter bakslag ger de inte upp (ett slaende exempel ar de individer som trotsade regeringens forbud mot humanitar hjalp at de varst drabbade omradena efter Nargis). Deras kamp for en battre framtid har blivit svarare att ignorera och syns nu mer an nansin pa den internationella radarn.
Just a note, laste en intressant intervju med Jared Genser, den amerikanska advokaten som representerar Kiy internationellt (darutover har hon tre advokater pa hemmaplan) http://amlawdaily.typepad.com/amlawdaily/2009/08/aung-sung-suu-kyi-trial.html
Måste säga att man fortfarande alltid blir lika inspirerad av att läsa din blogg!
Du har ett bra sätt att förklara och undervisa med dina analyser.
Tack för kommentarerna,
Länken med intervjun med Suu Kyis advokat visar på det svåra med att driva frågor mot så pass repressiv makt som Myanmars militärjunta.
Det betyder naturligtvis inte att man inte ska försöka. Liksom alla organisationer så består Burma's armé av en mängd olika individer med olika åsikter. Kan de mer reformsinnade militärerna få mer inflytande via stöd från omvärlden är det naturligtvis bra. Även om vi på kort sikt inte kan omvandla Myanmars politiska system så kanske vi åtminstone kan hjälpa människorna som bor där. Jag tror inte på de ekonomiska sanktionerna som är i kraft idag. De är nog bara kontraproduktiva.
Vill man läsa mer om Myanmar finns det tre otroligt bra böcker:
The River of Lost Footsteps av Thant Myint-U är boken man ska läsa om vill förstå dagens Myanmar.
Burmes Days av George Orwell är en intressant och framförallt extremt rolig bok om det svåra i att som britt arbeta det koloniala Burma på 30-talet.
Pianostämmaren av Daniel Mason är en otroligt vacker historia som handlar om pianostämmare i London som på 1880 talet får uppdraget att åka till Burma (shanstaterna)för att stämma ett piano.
Tack for boktipsen!
En annan intressant figur ar Jim Webb, den amerikanska senatorn. Han ar just nu i Myanmar, motte Than Shwe sjalv och kommer ta med sig John Yettaw till USA pa sondag. Desvarre lyckades han inte fa Kyi frislappt (foga forvanande).
Precis som du skriver ar inte ekonomiska sanktioner nagon hallbar losning. Webb's diplomatiska initiativ ar darfor valkomnat och eftersom han har nara relation till Obama hoppas jag detta ar ett tecken pa en ny strategi. Bra kommunikation ar trots allt avgorande for att losa konflikter.
Skicka en kommentar