Det finns ett antal dataspel jag ägnade en stor del av mitt liv åt under 90-talet. Det första var självfallet Wolfenstein 3D (1992) ett av de absolut första first person shooter spelen i historien. Spelet gick ut på att skjuta en massa nazister i ett slott. Hemma hade vi inte tillräckligt med datakraft för Wolfenstein utan det fick bli hos en klasskompis. Mycket roligt även om den riktiga inlevelsen saknades kanske för att vi alltid satt fyra stycken runt datorn...
Efter Wolf så följde det spel som gav den största spelupplevelsen för mig någonsin DOOM (1993). Sommaren 1993 ägnades åt att smyga in hos en bortrest granne och spela DOOM. Ibland med kompisar, ibland utan, alltid med förevändningen att jag ska ut i det fina vädret. Grafiken och spelupplevelsen var helt annorlunda än i Wolfenstein ID Software hade tagit dataspelen till en ny era.
Sommaren 1993 handlade om att såga ihjäl helvetesyngel som inträtt vår värld genom teleporteringar mellan Phobos och Deimos.
Nej nu är det mat...
4 kommentarer:
Jag vet inte hur många gånger jag snurrat runt i det något klaustrofobiska miljön i Wolfenstein och mått illa för att jag spelat lite för mycket av det. De här spelen gjorde det vi hade väntat på länge (vad jag inte gjort för att ha haft Eye of the Beholder som Doom), så dessa två håller både högt spelvärde och är viktiga punkter i spelhistorien. Lite som den oblodiga revolutionen på 1600-talet.
Tyvärr var jag bara ett litet barn när dessa spel släpptes. Men däremot har min mormor en gammal dator nere i källaren med Windows 3.1. Det är grejer! Där finns Doom II! Det har jag spelat mycket, även blivit rädd mycket!
Skärmdumpen från DOOM väcker många minnen från även min ungdoms dagar! :D
åh micke här sitter jag på en halvtaskig dator och läser dina inlägg om doom och wolf, får mig att vilja spela RTCW, men olyckligtvis är nätaggregatet på den stationära datorn trasigt, och det är alldeles för sent för datorfixar-wille att gå loss
cut my life(amrs) into pieces
Skicka en kommentar