Helg XI?

Ännu en vecka går mot sitt slut och jag måste säga att denna vecka har gått fort. Snart är det påsklov...

Två stora positiva nyheter basunerades dessutom ut under veckan.

I) Lagerbäck är med i VM!! Denna gång som coach för Nigeria
II) George Martins storslagna A song of Ice and Fire kommer att bli en tv-serie som produceras av HBO.



Den första nyheten har mycket arbete kvar innan det blir eller inte blir en succé. Den andra nyheten måste bli lysande.....

en måndag i mars

Så blev det ändå ett intervallpass idag trots att jag hela dagen känt mig seg och trött, har dessutom kört en del tunga pass förra veckan. Kombinationen för mycket mat och dryck samt för lite sömn innan första arbetsdagen efter lovet kändes som tillräckligt för att jag skulle stanna hemma ikväll, lägg därtill en (kanske) kommande förkylning och risig kista så fanns det tillräckligt med negativa parametrar för att stanna hemma.

Det som vägde upp förutom att det var ett tag sedan jag körde intervallträning var vädret. Det kalla blåsiga vädret gjorde sitt för att dämpa lusten till att springa. Således kan många av ovan nämnda skäl vara psykologiskt sprungen ur den ovälkomna marssnön. Hade jag känt mig seg, trött och ovillig att springa i strålande solsken och plusgrader hade jag vetat att kroppen inte är redo för ett tungt pass. Nu var det istället ett miserabelt väder och bara att knyta på sig skorna, dra på sig vinterstället och ge sig ut.

Oturligt nog så verkar inte krigsguden vara med mig även detta år utan det första som hände var att magen sa ifrån. Jag fick springa en och en halv timme då kroppen helst av allt ville lämna ifrån sig matrester (förhoppningsvis). Sprang ändå ett tempolopp i 3.50 fart i uppförsbacke något jag får vara relativt nöjd med under omständigheterna. Eller kanske inte.

22,9 mil

Den flitige Not blogg Just Thoughts läsaren har förmodligen noterat att det inte blivit så många blogginlägg den senaste tiden. Förklaringarna är legio, det bloggas inte så mycket på skolan längre (åtminstone inte på lärarhåll) och jag undervisar just nu varken i ekonomi, samhälle eller historia ämnen som jag brukar beröra i bloggen och som åtminstone i någon grad skulle kunna kopplas till skolan.

Min tid har dessutom varit relativ knapp den senaste tiden, två utomlandsresor till tre länder (Förenade Arabemiraten, Oman och Egypten) ger naturligtvis bloggstoff men tar också tid och i viss mån kraft. Dessutom har jag sprungit 22,9 mil och försöker alltjämt att öka på mitt pokerkonto. Alltid denna Luther!

Just de här 22,9 milen kan ju av icke-löpare upplevas som lite väl extremt för att inte säga absurt. Den naturliga frågan är varför? Varför springa 22,9 (egentligen 17,9 jag sprang fem mil i Egypten) mil i ett kallt, mörkt och snömoddigt februari?

Jag är egentligen en alldeles för enkel och världslig man för att svara på den frågan, även om jag naturligtvis liksom många andra har en hemsnickrad filosofi som fungerar som ett personligt rättsnöre. Tyvärr är den kanske mer fokuserad på mig själv än min omgivning. Jag har inte heller läst Running and Philosophy: A Marathon for the Mind även om den liksom ett antal andra böcker står på min vill läsa lista.



Svaret på ovan ställda fråga blir ändå. För att det är kul. Samspelet mellan kropp och själ höjs till nya nivåer, löpningen blir en sorts meditation som kryddas upp med genomsnittsfarter och pulsnivåer. Filosofen, idrottsmannen och ekonomen(statistikern) alla dessa delar av min personlighet får sitt lystmäte.
Jag mår mycket bättre av att löpa. Sedan får man väl också erkänna att det finns en vis fåfänga bakom det hela också (30-årskris, rädsla för ölmage osv...)
Den nyktre läsaren kan ju också ställa frågan, samspelet mellan kropp och själ är i sig gott men det behöver väl inte innebära drygt 20 timmars träning på en månad och jagandes kilometertider. Helt riktigt är det så men det är där den fåfängde idrottaren och ekonomen kommer in i bilden.

Visst tar all denna träning tid men jag tror att den faktiskt förbättrar min livskvalitet både på och utanför löpspåret. Kanske kan det såsmåningom till och med leda till goda blogginlägg....

Historia gånger två

Nyhetsflödet har i år domineras av naturkatastrof i Haiti, Obama i Afghanistan, ekonomisk kris i Grekland, det faktum att vi för en gångs skull har vinter, Afrikanska mästerskapet, Australienska Öppna, OS och nu också Champions League där vi alla sörjer Milan.

Det vi inte får glömma är att Atletico Madrid trots en kass säsong äntligen tagit sig till final i Copa del Rey (tidigare Copa del generalissmo !

Dessutom roar oss Dick Harrison återigen med en debattartikel på expressen: Historia i skolan blir rena snurren

Mycket Nöje

Tungt

Det blev inget lyckat mästerskap för Angolas president José Eduardo dos Santos (vid makten sedan 1979). Först den katastrofala attacken på Togos landslag i Cabinda sedan förlusten mot det unga defensiva Ghana i kvartsfinalen gör att mästerskapet med dess otroligt dåliga fotbollsplaner måste lämna en fadd eftersmak i potentatens gom.


En tung start på året

Istället kan Bouteflika (vid makten sedan 1999) glädja sig åt att hans undervärderade lag inte bara är VM-klara utan även klara för semifinal efter en meriterande seger mot Elfenbenskusten, trots att Elfenbenskusten tog ledningen två gånger, sista gången i den 87:e minuten! Verkligen en magisk afton.

Klockan fem är det dags för ett rejält tungviktsmöte då Hosni Mubaraks (vid makten sedan 1981) Egypten (6 titlar varav de två senaste) möter Paul Biyas (vid makten sedan 1982) Kamerun (4 titlar). Mycket nöje!

Ett ljus i mörker

Vartannat år lyser ett evenemang upp januari mörkret. Ett ljus, starkare än tusen solar. Jag tänker naturligtvis på afrikanska mästerskapet. Vi har sett en del roliga matcher Angola-Mali 4-4 och härliga skrällar Malawi-Algeriet 3-0, Kamerun-Gabon 0-1. Dessutom en riktig skandal då Angola och Algeriet spelade bort Mali med ett 0-0 resultat då inget lag ville spela fotboll. Precis samma sak som drabbade just Algeriet, då i offerrollen, VM-1982 när Västtyskland-Österrike drog på sig en världs moraliska vrede.

Kvartsfinalerna ser dessutom mycket intressanta ut.

Angola-Ghana
Elfenbenskusten-Algeriet
Egypten-Kamerun
Zambia-Nigeria

Värdlandet Angola torde slå ett brandskattat Ghana. Elfenbenskusten ser starka ut och
det sega VM-klara Algeriet borde inte vara något problem. I tungviktsmötet tror jag att Egypten tar chansen att gå mot sin tredje raka seger mot det just nu svajiga Kamerun.Etoo har mycket kvar att göra om han vill slå målrekordet på nio mål, Etoo har just nu 3 med max tre matcher kvar.... Zambia-Nigeria känns som den mest öppna matchen här klappar hjärtat och just nu även hjärnan för Östafrika mao Zambia.


målkung?

Med även Australienska öppna på listan är januari verkligen Eurosports månad för er som inte har den hemma går det att köpa kanalen per månad via nätet. Mycket nöje.

2010

För en gammal sjuttiotalist så låter 2010 som ett riktigt science-fiction årtal fyllt av koloniserade planeter och robotar med mänskliga känslor. Nu blir det ju inte riktigt så istället började året tragiskt med att en gerilla i Cabinda (del av Angola) anfaller och dödar en del av Togos landslagstrupp i fotboll och en jordbävning i Haiti. Föga futuristiskt.

2009 ska naturligtvis sammanfattas så småningom och jag hoppas även att kunna skriva några rader om den minst sagt intressanta resan jag började decenniumet med i Förenade Arabemiraten och Oman. Just nu gäller det emellertid att landa i den kalla och vardagliga januari med alla dess plikter och skyldigheter.

Det nya året har emellertid börjat bra såg Nadal-Söderling i Abu Dhabi en lysande match där svensken trots två setbollar inte kunde rå på urkraften från Mallorca. Sedan började ju trots allt det afrikanska mästerskapet med den helt sjuka matchen Angola-Mali. Där Mali hämtar upp ett 4-0 underläge med kvarten kvar. Helt enkelt underbart även om jag måste erkänna att jag såg matchen som förlorad och lämnade Mali åt sitt öde redan vid 2-0. Lägg till Malawis kross av VM-nationen Algeriet (3-0) den underbara matchen mellan Egypten och Nigeria (3-1) så inser man att det är en fest för oss fotbollsälskare. Jag har alltid haft en särskild plats i mitt hjärta för detta mästerskap som verkligen lyser upp januarimörkret vartannat år.



Årets största nyhet så här långt är ändå Burj Khalifa! Inte ens den mest cyniska västerlänning kan hålla tillbaka tårarna över Sheikh Mohammed bin Rasheed al-Maktoums fina gest att döpa världens högsta byggnad efter sin kusin Sheikh Khalifa bin Zayed al-Nayhan.