Det måste sägas

Så är det åter fredag, åter helg men först en tung arbeit, arbeit arbeit fas.
Jag har egentlgen inte tid för detta inlägg men jag måste få detta ur mig. Jag har gått omkring och burit på detta under en längre tid. Jag kunde inte sova igår kväll på gund av det men nu ska det ut! Nu måste jag publicera min topp fem tv-serier!

En lista över de bästa tv-serierna är egentligen mer definitiv än över de bästa böckerna. Det finns över ett hundratal riktigt bra böcker medan de riktigt bra tv-serierna är relativt få. Förutom de jag har med på listan är det högst tio stycken som är värdiga att nämna. Ett axplock av dessa är black adder, six feet under och the office.

Här kommer således de objektivt (ja det är ingen subjektiv lista utan detta är de bästa tv-serierna) fem bästa serierna rangordnade:

I) Jag, Claudius
Emperor Augustus: You know Claudius I am a bit of a republican too.



II) Seinfeld
Det är som om Mozart gjort en sitcom. Seinfed är 90-talet. Independence George!!


III) Red Dwarf
Denna märkligt okända brittiska science-fiction komedin är underbar och har en av de allra största anti-hjältarna någonsin Arnold Judas Rimmer!


IV) Sopranos
Om Seinfeld är 90-talet så är Sopranos 00-talet.


V) South Park och Simpsons
Ok jag tar den feges väg ut men det går inte att välja mellan Cartman och Homer, det låter sig helt enkelt inte göras



Det går även att kolla in serierna på imdb.com. Naturligtvis har alla över nio i betyg...

Slutligen välkommnar vi Kenta till bloggosfären!

Plats 4

Tiden flyter allt fortare vad hände med januari? Snart är det slut på 2009...
Är det en tretioårskris som närmar sig.

Nåväl efter en dag med enbart tvåor är det dags för plats fyra på listan:



Warda av Sonallah Ibrahim

Egentligen borde det räcka att skriva att det handlar om en kvinnlig arabisk che guevara som strider i Dhofarkriget 65-75. Handlingen utspelar sig parallelt mellan den kvinnliga gerillasoldaten Warda i upproret mot den reaktionäre sultanen Said bin Taimur och författarens alter egos på jakt efter henne på 90-talet.

Miljön och dialogerna är underbara (något som kanske förhöjdes då jag läste den på plats). Ta bara denna diskussion mellan författarens alter ego och en saudisk diplomat inför första gulfkriget och Omans position inför invasionen av Irak.

Saudiern: Vad vill egentligen Qaboos?
Huvudpersonen: Han kanske bara vill bygga upp och modernisera sitt land i fred?
Saudiern muttrar något och beställer in en whisky.

En annan bok som hade kunnat platsa på listan är George Orwells underbara Burmese Days. En höjdare en absolut höjdare.

Listan så här långt:

4. Warda
5. American Psycho, Snabba Cash

Topp 5: Skönlitteratur

Då Andreas påbörjat sin episka fem i topp lista över skönlittratur så är det bara att följa hans exempel. Vad annat kan jag göra, alla andra arbetar...
Sedan hoppas jag att det kommer en lista om fackliterattur så att jag kan placera Hobsbawm på hans rättmätiga plats. Det går alltid att diskutera olika poänger och parametrar när det gäller sådana här listor. Det är i princip omöjligt att göra en fullständig lista. Det är alltid någon bok eller genre som saknas. Min tanke med nedanstående lista är att ge ett axplock från olika literaturstilar. Att blanda och ge. De flesta böckerna ska dessutom utan problem kunna avnjutas av våra kära elever.

Nåväl börjar ifrån botten:
V

American Psycho och Snabba Cash






Detta är två böcker som påminner mycket om varandra då de utspelar sig i pengastinna miljöer Manhattan 1989 och Stureplan 2006. Dessutom är huvudkaraktärerna giriga och saknar moraliska dubier. American Psycho handlar om aktiemäklaren Patrick Bateman som blandar sitt själslösa work hard play hard livstil (Bateman har stenkoll på vilken slipsknut som ska användas vid rätt tillfälle och när man ska dricka vilket mineralvatten)med att att vara seriemördare.

Snabba Cash handlar om Stureplansbratt-wannabeen JW som börjar sälja knark för att upprätthålla sin glamorösa livstil. Ödet för samman honom med förortskillen och rymlingen Jorge och de kommer tillsammans försöka nå nya marknadssegent för narkotika försäljningen.

Båda böckerna skildrar miljöerna på ett otroligt verkligt sätt. Det känns som att vara på plats. Blandningen företagsekonomi och dekadent leverne lockar naurligtvis den cyniska sidan av mig och båda böckerna är lysande. American Psycho är även en psykoanalyisk djupdykning medan snabba cash främst lever på miljöbeskrivningen, de kvicka dialogerna och den snabba handlingen.

Noch einmal...

Så är jag till slut tillbaka. Utan större förvarning drabbades jag av en arbeit, arbeit, arbeit fas och har fått lägga bloggandet åt sidan för att rätta arbeten och förbereda lektioner. Jag vet att vissa har problem med den prioriteringen men till styvende och sist är det sådant arbete som betalar hyran. Då kapitalanskaffningen på annat håll har gått segt de sista månaderna så har jag inte mycket val.

Jag har till och med haft planer på att helt avstå bloggen och satsa all energi på mitt lärarkall. Detta låter sig emellertid inte göras då jag har ögnat igenom de garguantiska blogginsatser som Sebastian och Tom frambringat. Jag lyfter hatten för deras prestation. Dessutom har Andreas och Tobbe varit flitiga och som alltid kommit med intressanta infall. Stefan har... Vi får helt enkelt glömma Stafans blogg den närmsta tiden...

I vissa kurser (läs: alla) brukar jag prata om globaliseringen och teknologiutvecklingns löften och hot. Just nu upplever jag själv detta på ett brutalt sett. Jag har till skillnad ifrån tidigare westinare tillgång till direktsänd Tennis från australien i bästa möjliga format (HD) men kan inte njuta av skådspelet då jag måste gå till arbetet för att kunna betala kalaset. Cui Bono?


Förvägras arbetaren

Om vi bortser från arbetets lutherska förbannelse så tycker jag det mesta går frammåt just nu på skolan. En hel del roliga saker kommer att inträffa inom det snaraste bland annat filmklubb och fotboll. Inte för att vi får glömma FekB, FekA (inte att föväxla med fekalie), Matte B, Internationell Ekonomi för att nämna ett axplock av de viktigaste kurserna här på skolan men det är kul att det händer lite andra saker här på vårt kära Humanus.

P.S. Jag har äntligen fått händerna på The World in 2009.



P.P.S För övrigt är jag förvånad att det bara var Stefan som såg storheten i mitt senaste inlägg... Var är du Maurits?

Dagen efter

Så var det dags för Obamas installationstal
Som väntat var det ett gediget arbete men levde inte riktigt upp till de astronomiska förväntningarna. Kanske en försmak av Obamas presidentskap som vi numera upplever.

Det är ju så att alltd när man har extremt höga förväntningar (Milleniumskiftet, Allsvenskan 2008, en upphaussad film) blir det ofta ett antiklimax. Blev det inte bättre än så här? Medan saker man inte har så höga förväntningar på ofta kan bli positiva överaskningar. Så var det verkligen med den 87-åriga pastorn och medborgarrätskämpen Joseph Lowerys tal. Väldigt låga förväntningar följdes av en stor positiv överaskning. Avslutningen var lika humoristisk som genial:

"Lord, in the memory of all the saints who from their labors rest, and in the joy of a new beginning, we ask you to help us work for that day when black will not be asked to get in back, when brown can stick around, when yellow will be mellow, when the red man can get ahead, man; and when white will embrace what is right. Let all those who do justice and love mercy say Amen. Say Amen "

Följ länken för hela talet:http://se.youtube.com/watch?v=7pEH37JIgBU

Det var för övrigt kul att han fick hålla ett tal då han innan varit rätt kritisk till Bush. Inför denne sade han följande på Correta Kings (änka till Martin Luther) begravning 2006:

"We know now there were no weapons of mass destruction over there. But Coretta knew and we know that there are weapons of misdirection right down here. Millions without health insurance. Poverty abounds. For war billions more but no more for the poor!"


Lowery


Slutligen; borde det inte vara en nationell helgdag idag?

Tisdag eller Kentas triumf eller nyckeln till en playlist eller inte blir det...

Ave,

Så var det återigen dags för en ny dag på Humanus. Som vanligt glider jag numera in vid åttasnåret. Jag känner mig lite osäker då inga fasta kafferutiner har satts upp för den nya terminen och en del nygamla kolleger har tillkommit, kollegor som för mig är ett osäkert kaffekort. Direkt vid ingången möter jag emellertid Kenta som ler ett litet underfundigt leende. Jag ökar takten vill komma in på arbetsrummet så fort som möjligt, vågar inte riktigt hoppas, kan det vara möjligt? Öppnar dörren och där står det en full kanna färskbryggt kaffe!!

När vi sedan alla tillsammans tagna av de starka känslorna inmundigar vårt kaffe så kommer återigen tanken "Det blir inte bättre än så här".

Bra jobb Kenta!

Den uppmärksamme läsaren av denna blogg ,eller snarare den som har på volymen på sin dator, har antagligen noterat att jag har lagt till en playlist. Detta har sin främsta inspirationskänsla i Christoffers eminenta blogg och playlist som jag lyssnar på ibland företrädesvis när ovan nämnda Christoffer har lektion med Stefan. Den rätta känslan infinner sig då.

Jag ändrade några låtar igår och varje låt har sin förklaring:

* Three Doors Down började jag lyssna på när jag läste i ett reportage av Englund att det är en av grupperna de amerikanska soldaterna i Irak lyssnar på(eller lyssnade på reportaget har numera några år på nacken och musiksmak förändras som bekant något som är plågsamt klart för en gymnasielärare.)

* Weeping Willows lyssnade jag en hel del på då jag läste Vargas Llosas underbara bok bockfesten om Trujillo (den hårdförde diktatorn på dominikanska republikens) sista dag i livet och efterföljande maktkamp. Så varje gång jag lyssnar på I'm falling in love tänker jag på Trujillos bilfärd mot sitt oblida öde...

* Sertab är en protest över att utbudet av musik från mellanöstern verkar otroligt skralt på playlist.

* Alexander the Great lyssnade jag på när jag som gymnasist skrev mitt historia A opus om Alexander den store. Ett arbete som förövrigt inte fick högsta betyg då min lärare ansåg att jag inte skrivit något om Alexanders svagheter och negativa inverkan på sin omgivning. Så faller ödets lott....


Alexander


Somewhere in time

Slutligen; bättre blir så än här