Tomhet

Idag finns inte Stefan mer på Humanus. Trots att vi vetat om att han var tvingad att sluta igår trodde vi aldrig på det, vi trodde alltid att han på något sätt även idag skulle sitta vid sitt stökiga skrivbord och styra upp kaffekokningen. Men nu är det slut, 1965 finns inte mer, och vi har förlorat vår klippa som bar om inte skolan så åtminstone ovanvåningen på sina breda axlar.
Den pedagogiska furan är borta och kvar finns endast en av hans gamla matlådor.


Stefan Nordqvist på Humanus Gymnasium 2008-2009 In memoriam

Lata dagar

Äntligen blev det helg och jag har fått tillbringa två dagar av konvalescens hemma. De dagar jag var på skolan var rätt så krävande med studenten som ett högljutt crescendo. Nu förstår jag hur lätt det kan vara att gå in i väggen när du arbetar på en sådan intensiv arbetsplats som en skola ändå är.

Eftersom några av mina favoritsysslor under lediga dagar golf (mitt stora sår på handen måste läka) och poker (vill inte sätta pengar på spel då min koncentrationsförmåga inte är på topp) har helgen verkligen varit slö.

Förutom att promenera lite och umgås med fru och katt har jag mest tittat på sport och läst The Economist. Jag gillar Economist mycket på grund av dess djup och bred, tidskriften behandlar i princip all världens politik och ekonomi. Dess omfång är nästan skrämmande, efter att ha ägnat ett antal timmar med nyaste numret (13/6-2009) inser jag att jag har mer än halva kvar, trots att jag har plöjt igenom EU-valet (sex sidor plus ledare), Gordon Browns miserabla läge, USA:s fortsatt växande skuld, krisen i södra Sudan, Kina och Indiens växande flottor med mera inser jag att jag har mer än halva tidningen kvar att läsa. Jag har inte läst om Brasiliens ekonomi, om den islamitiska rörelsen i Uzbekistan och är bara halvvägs igenom den 16-sidiga specialrapporten om Euron. Förutom bred och djup så gillar jag det torra språket ”studies show that Americans are less Stakhanovite than they think” är ett exempel från veckans nummer.



Naturligtvis är tidningen vinklad (åt höger) och har liksom andra tidskrifter gjort en del fadäser bland annat stött George W Bush i valet 2000 och dennes krig mot Irak 2003 något som Economist senare erkänt varit ett misstag. Denna vinkling kan man emellertid råda bot på genom att även läsa New Left Review eller varför inte Le Monde diplomatique som numera även finns på svenska…

Som trogen Economist läsare kan jag i år se fram emot specialrapporter om Texas, arabvärlden, Indonesien och världsekonomin. Allt vad en samhällsnörd kan önska och mer därtill…

En får tacka (som vi säger i Norrland tror jag...)

Jag vill rikta ett tack till alla elever och personal på skolan för de stöd jag fått efter misshandeln jag råkade ut för i lördagsnatt (tydligen var Sveriges debacle tidigare under kvällen inte nog). Jag orkar inte beskriva händelsen ingående just nu, jag orkar överhuvudtaget inte skriva så mycket men min situation var lika hopplös som Dolons när han blev infångad av Diomedes och Odysseus, oavsett vad jag sa eller gav de som slagit ner mig från cykeln fortsatte de att sparka och slå mig.

Nåväl jag får vara tacksam över att Anna tvingade på mig en cykelhjälm för första gången på 15 år. Det hade kunnat gå riktigt illa. Just nu känner jag mig vid gott mod och hoppas att min positiva världsbild inte kommer att förändras.

När jag ännu är på gång så vill jag tacka alla som går på Humanus och ibland läser och kommentera denna blogg för ett trevligt och givande läsår. Ett grattis till er som tar studenten och ett på återseende till er som inte gör det. Jag kommer att fortsätta blogga tror jag men det kommer nog bli väldigt sporadisk nu under sommaren, vi behöver nog alla lite vila. Det är dags att gå ut och lukta på blommorna

Sommar! eller Arbeit Arbeit Arbeit IV?

Så har vi då slutligen nått juni månad även detta år och personligen pendlar humöret mellan sommarens lung och lättja samt terminslutets stress och pina. Nu på fredagen ska treornas betyg in (grattis till studenten! Det kan inte vara mycket jobb kvar för er nu...) Ettorna och tvåorna plågas naturligtvis ännu ett tag men även den mest uppgiftstyngda första eller andra ringaren måste numera kunna skåda ljuset i tunneln. Det är ju bara sju vanliga skoldagar kvar. Så grattis till ett kommande sommarlov!

Förutom rätta prov och sätta betyg så är det som alltid många andra aktiviteter den samvetsgranne gymnasieläraren måste ge sig i kast med. Allt från att spela volleyboll till att försöka planera de sista skälvande dagarna. Konsten att göra en rolig och givande lektion i ett redan betygsatt ämne är inte det lättaste, speciellt inte om du har hundra andra saker i huvudet.

Egentligen skulle detta inlägg handla om sport men jag har fått indikationer på att det är för mycket sport i detta forum så jag avstod idag. Det blev istället allmänt pladder något som passar årstiden.

Emmellertid måste jag bara förkunna min glädje över att Atletico får kvala till Champions Leuague, Osasuna klarar sig kvar och IFK Göteborg i princip redan är svenska mästare 2009. Dessutom Zlatan blev den första svensken att vinna skytteligan sedan Gunnar Nordahl och den temprementsfulle Söderling besegrade den odödlige Nadal och står nu i semifinal i min gamla favoritturnering franska öppna. Maj visade vara en underbar månad och nu är i sanning en bra tid att leva.

TRIOMF!!!!!!!

Kanske finns det trots allt en Gud...

Den heliga treeinigheten bestående av världens bästa fotbollspelare, en liten vampyr som blivit saligförklarad och fenomenet från Argentina har besegrat det mäktiga affärsimperiet Man U (sponsrat av konkursmässiga amerikanska bolag)

Det var inte ens en match det var en förnedring eller kanske en lektion? Vackert var det iaf. Det är som Xavi själv säger det handlar helt enkelt om fotboll. Inga konstigheter. Futball!!!



Barca, into your hands I comend my spirit

Ånyo en majdag i finanskrisens skugga

Befinner mig verkligen i valet och kvalet angående EU-valet. För att illustrera min ideoloiska irrfärd blev jag i ett amatörmässigt utformat test på Facebook vänsterpartist och i ett marginellt sett mindre amatörmässigt men likafullt ovetenskapligt test på DN fick jag plats i kristdemokraternas församling.

Partiernas intetsägande reklam och slogans "Europa för fredens skull", "Vi sätter jobben först", "För Sveriges bästa" gör inte saken bättre. Toppnamnen på listorna imponerar inte heller.

Då toppnamen inte imponerar och i vilket fall som helst kommer få sin välbetalda plats i Bryssel/Strassbourg förutom möjligen kristdemokratern har jag försökt att hitta någon person längre ner på listorna vars åsikter någorlunda stämmer överens med mina. Än så länge befinner jag mig i valet och kvalet inte blir det enklare av att personen jag röstade på 1999 dog inom ett år och personen jag röstade på 2004 blev bortkryssad av en EU-motståndare. Kan det vara så att min röst ger mottagaren det onda ögat? Ska jag isåfall rösta på någon jag inte gillar?

Russiovision

Ja, jag ser ibland på eurovision. Jag följer det inte alltid men som samhällsnörd med suspekt musiksmak tycker jag att det är rätt kul att uppleva den kulturella potpurrin.

I år äger spektaklet rum i Moskva och redan innan tävlingen har Georgiens osubtila "We Don't Wanna Put In" satt eurovision på den politiska kartan.

Höjdpunkten i gårdagens semifinal var pausshowen där Rysslands nygamla stormaktsambitioner visades upp. Det började med det gågna årets framgångar, segrar i Uefacupen, Hockey-VM och Miss World. Smakfullt nog lämnades Georgienkriget utanför triumftåget. Sedan tog armékören över och sjöng klassiker ackompanjerat till diverse kosacker och balettdansörer. Den storvulstiga stormakten var tillbaka. Det hela avslutades med det kommersiella succeparet t.A.T.u (ett marknadsföringsunder) på sitt nonchalanta sätt framförde deras hit "Not gonna get us". tillsammans med armékören. Vilket budskap till den övriga världen....


t.A.T.u

Vilka låtar var då bäst? Som vanligt Turkiet och Armenien