CL

En underbar helengelsk kvartsfinal igår (med tre engelsmän på plan)...


Två gånger kom Liverpool tillbaka.
Två gånger gjorde de rödvita två mål.
Två gånger stoppades de av Hiddink och Drogba.
Hela tiden var Chech värdelös.




Mina förhoppningar inför kvällen är att ett engelskt lag åker ut.
Mina drömmar är att två engelska lag försvinner idag.


Dessutom nya avsnitt av Red Dwarf!!

Helt plötsligt börjar livet bli underbart igen...

Jag tror på fotbollen... igen

Igår visade Porto att det fanns hopp för fotbollen.
Underbart!!!!
Nu försvinner jag från bloggen och skolan en vecka.

Lev väl...

VM drömmar del II och vår i Georgia

III) 1990 Straffarnas VM

Det var den turnering vi alla hade sett fram emot efter ett åttiotal ute i kylan var Sverige åter tillbaks i finrummet och med spelare som Jonas Thern, Mats Magnusson, Anders Limpar och Glen Hysen uppkryddat med den gamle Glen Strömberg och den unge Tomas Brolin ansåg alla att vi hade goda chanser att nå åtminstone kvatsfinal.
Höjdpunkten på hysterin kom när vi slog Finland med 6-0 på Råsunda i den sista tränningsmatchen före avfärd.

Som elvaårig fotbollsnörd såg jag naturligtvis fram emot turneringen, speciellt då jag skulle se Sverige-Costa Rica på plats i Genua. Det blir inte bättre än så här...



Efter en hedersam 1-2 förlust mot Brasilien i öppningsmatchen så implodrade Olle Nordin korthus med ytterligare två 1-2 förluster mot Skottland och slutligen ovan nämda Costa Rica. Naivitet i kombination med taktisk oförmåga fällde de inte fullt så tappra svenskarna.

I övrigt var detta målfattiga och hårda VM en lång rad av besvikelser.
Brasilien som inte lyckas slå hål på det ultrafefensiva Argentina i åttondelen (0-1)

I en liten ort i nuvarande Kroatien såg jag senare hur det bollskickliga Jugoslavien i sin sista turnering fick ge sig mot ovan nämnda Argentina på straffar.

I semifinalen fick hemmanationen och favoriten Italien se sina VM-drömmar krossade av den Argentinske supermålvakten Goyochea. Min ärade fader fick se sin dröm om at se Italien vinna VM i Italien krossad.

Istället fick vi se Västtyskland slå ett Argentina utan Caniggia med 1-0 (en inslagen straff av Brehme i 85:e minuten) visserligen på plats i Tyskland men Tyskland är inte Italien. Tyskarna hade för övrigt gått till final via en straffläggning mot engelsmännen som gjorde sin bästa insats sedan 1966.


Nu är det april 2009 och våren är här. Dessutom är det påsklov. Våren är en årstid man borde uppleva i Georgia och se världens bäste idrottsman Tiger Woods vinna U.S Masters. För att hylla Tiger, U.S. Masters och våren i nämnd ordning har jag ändrat min playlist.

Trevligt lov

VM drömmar del I

Efter en imponerande insats lyckades ett svenskt lag med fyra allsvenska spelare i startelven kryssa borta mot Portugal och vi kan kanske drömma om ännu ett svenskt deltagande i ett mästerskap. Efter två ärorika 0-0 matcher mot Portugal och en mindre ärorik 0-0 match mot Albanien har vi goda chanser att återigen vara med i det största idrottsammanhanget som finns.

För att hålla ångan uppe så här 15 månader före det drar igång tänkte jag rangordna mina fem bästa VM. Det vill säga VM jag själv haft ynnesten att uppleva.

V) 2002 Skrällarnas turnering

Sydkorea med dess fanatiska publik och spökspelare nådde Semifinal.
Senegal slog ut Frankrike i gruppen sedan Sverige i åttondelen för att sedan åka ut mot Turkarna i kvarten. Turkarna kom trea.
Till slut blev det ändå Brasilien - Tyskland i final.

Det var en rolig turnering med många överaskningar där lag utanför Europa och Sydamerika kom långt men det blev aldrig en stor turnering. De tidiga matcherna under arbetsid förstörde också upplevelsen. Hur kan man ladda inför en åttondel som börjar klockan sju på morgonen?

IV) 1986 Maradonas turnering

Det var mitt första VM med mitt första VM samlaralbum men framförallt var det Maradonnas VM. Maradonna som efter Falklandskriget (1982) krävde och fick revansch mot England; dels genom fusk (guds hand) och dels genom ett av vm historiens vackraste mål (slalomåkning från mittplan). Jag minns fortfarande den magiska stämningen på ett turisthotell i Cypern när jag (sju och ett halvt år) och farsan gick till TV-rummet för att uppleva den magiska 3-2 finalen mot Västtyskland.

Helg VI

Stat sua cuique dies, breve et irreparablile tempus omnibus est vitae

Envar har sin faställda dag. Kort och oersättlig för alla är livets tid.

Ha en trevlig helg...

Jag minns...

Jag minns en tid då jag kunde sitta och njuta av en god bok när eleverna skrev prov. Nu sitter ja och letar/rättar elevarbeten och publicerar dem på schoolsoft. Var det meningen att det skulle vara så här?

Jag minns en tid när Stefan och jag inte alltid grälade med varandra. Då Stefan inte hela tiden påpekade att jag börjar bli gammal....

Jag minns en tid då jag inte hade en massa uriasposter; kaffekassaansvarig, fackligt ombud, förste dammsugare därhemma osv...

Jag minns en tid då jag inte var en gnällspik...

Dags igen....

Timme läggs på timme, dagar på dagar och så var det måndag igen...
Förutom att förlora pengar och spelat golf har helgen ägnats åt gamla filmer och böcker. Jag har så att säga reparerat en del kulturella luckor.

Följande litteratur och film avhandlades eller slutfördes åtminstone under helgen:

Cloverfield (2008)
I am Legend (2007)
Seutonius: Kejsarbiografier (121)
Machiavelli: Fursten (1513)



Om vi börjar med filmerna var mina förväntningar högst på Cloverfield som utan att jag satt mig in i marknadsföringen verkade vara en höjdare. Hela filmen är sedd utifrån en videokamera som en av personerna använder från början för att göra en avskedsfilm åt in kompis som ska flytta till Japan i ett halvår, filmen utspelar sig på Manhattan (var annars?). Detta är ett nygammalt grepp men känns i början positivt och filmen verka kunna bli en upplevelse. Efter ett tag kommer dock känslan har jag inte sett det här hundra gånger förut? En Godzillaliknande varelse i Manhattan… Ett försök att mot alla odds rädda tjejen han är förälskad i… osv… osv…Förutom den autentiska (och således ibland också tråkiga) känslan av att det är en verklig ögonvittnesskildring finns det ingenting som lockar med denna film.


I am Legend hade jag inga förhoppningar på alls. Jag var först intresserad av att gå och se den men avskräcktes av min yngre broders hånfulla ”Hela filmbudgeten går åt Will Smiths lön” kommentar. Därför blev jag positivt överraskad av de stämningsfulla miljöerna i ett öde New York där alla utom Smith antingen är döda eller zombieliknande varelser. Den kärleksfulla relationen mellan Smith och dennes hund Sam får mig att direkt vilja gå och köpa hund. Det är en vacker film även om specialeffekterna lämnar en del att önska men för mig är handlingen viktigast. Sen är väl slutet ingen höjdare....


När det gäller Seutonius kejsarbiografier är väl den stora frågan varför har jag inte läst den för flera år sedan. Jag är nu äldre än Caligula var när han rycktes ifrån oss och nästan lika gammal som Nero när han nedsteg till Hades. Jag har ingen bortförklaring…

Kejsarbiografier är en något bristfällig översatt titel då den första porträtterade personen Julius Ceasar ju aldrig var en kejsare. Boken avhandlar likväl denne plus de efterkommande elva potentater fram till den olycksalige Domitianus (inte att förväxla med den likaledes olycksalige Commodus som vi kan se i ”Gladiator” eller dess överlägsna förlaga ”The fall of the Roman Empire”)

Förutom att Kejsarbiografier är en huvudkälla till den tid boken avhandlar (ca 60 f. Kr till 96 e. Kr) så är den extremt rolig att läsa. Förutom de mer famösa kejsarna ur den julisk-caudiska ätten (exempelvis den Gudomliga Augustus, Caligula och Nero) får läsaren lära känna Vespasianus och dennes söner. De vita Ceasarum innehåller flera minnesvärda citat och handlingar som när Vespasianus känner att döden närmar sig, menar att en kejsare måste dö stående och kämpar sig upp för att dö i armarna på dem som stödde honom. Hans son den gode Titus som när han låg till bords kom på att han under dagen inte hjälpt en enda medmänniska utropade ”Mina vänner jag har förlorat en dag!”. I övrigt gläds mitt störda ekonomsinne av att så otroligt mycket som handlade om ekonomi även under Romarrikets glansdagar.


Någon som definitivt har läst sin Seutonius är Machiavelli. Dennes bok fursten är en slags handbok i ledarskap främst riktad mot furstar i renässansens Italien och är även ett frihetsapell till det ockuperade Italien. Boken är emellertid en god grundkurs även för dem som aspirerar på att vara goda ledare idag. Även om det självklart är så att allting som var sant på 1500-talet inte gäller idag. Det som är extra intressant för den historiskt intresserade är att Machiavelli använder exempel både från antiken och från 1400-1500-talen. Machiavellis bok har ibland beskrivits som cynisk och rå. Ordet Machiavellisk används oftast i betydelsen cynisk och känslokall. I själva verket är boken väldigt modern. Det handlar om realismens intåg på arenan. Det är den realistiske fursten som ställs mot den idealiske som i princip alltid hamnar i problem.

Till slut; Då Kill Bill Vol. 1 (2003) och Star Wars: Episode III - Revenge of the Sith (2005) visades samtidigt på tv i lördagskväll slogs jag återigen av hur bra Kill Bill är och hur exceptionellt dålig Star Wars är.