Helg V

Så är det återigen fredag efter en hård arbetsvecka kan vi alla pusta ut. Själv befinner jag mig i efterdyningarna av en mycket hård arbeit, arbeit, arbeit fas som tyvärr ser ut att ersättas med ännu en ny arbeit, arbeit, arbeit fas. Jag vet inte varför undertecknad drabbats så hårt av ödets lott.
Detta betyder att jag har en hel drös av opublicerade bloggar som jag har dagdrömt fram under mina canossavandringar fram och tillbaka till skolan. Tyvärr är tanke och handling inte samma sak vilket innebär att jag ånyo publicerar en blogg om ingenting. ”It´s a blog about nothing!”

På arbetsrummet där jag tillbringar en stor del av min vakna tid går intrigerna vidare. Johan och Mira är uppe oftare och oftare och försöker styra upp vår verksamhet, Mira sitter nästan varje dag på min stol vilket är ett oroväckande tecken för min framtid. Tobbes korståg mot en svensk litteraturkanon blir mer och mer apokalyptiskt och jag har fortfarande inte förstått vad en annons för jackor och en miniräknare har med vare sig kanon eller ugglor att göra. Uppenbarligen befinner sig Tobbe fortfarande i en högre kunskapssfär än mig.

Patrik fortsätter att blanda resonemang om valutaspekulationer, finkultur och buskishumor medan Andreas undviker oss mer och mer. Vi vill ha tillbaka Andreas! Här är en påminnelse till Tobbe och Andreas på sin plats. VAB och lediga dagar ursäktar er frånvaro när det gäller lektioner och dylikt men inte de heliga kaffestunderna. Skärpning ta mig….

Om den nye Stefan finns det inget gott att säga förutom att den gamle Stefan ibland träder fram från sitt själsliga Tullianum, de få men ovärderliga ögonblick då han spiller kaffe eller kommer med djupa inlägg på andra folks bloggar. Vi har alltid minnena. Istället är det Kenta som bär oss på sina unga men trygga axlar. Han går från stordåd till stordåd. Denne Herakles har dessutom sparat sina största bragder till nästkommande vecka. Är det en gudason som går ibland oss eller kommer Kenta som så många före honom inte klara av trycket? Något som inaktiviteten på hans blogg är ett oroväckande järtecken på. Jag har ännu inte sett en örn från Malmö komma flygande så det är för tidigt att dra några slutsatser just nu.

Slutligen påminde Sebastian mig om Champions League lottningen så efter en utsökt måltid på Godset med gott sällskap kastade jag mig på datorn där jag såg att ont ställs mot ont och gott ställs mot gott (mer eller mindre).

Total ondska: Liverpool – Chelsea
Enbart godhet: Barca – Bayern München
Svag ondska mot svag godhet: Arsenal – Villareal (grattis Sebastian)
Stark ondska mot svag godhet: Man U – Porto

Åtminstone slipper vi fyra engelska lag i semifinalerna….

Den nygamle Mikael

Vad hände med den gamle och den nye Mikael? Är frågor som ständigt hörs i lärarrum och korridorer. Den gängse uppfattningen har varit att varken elever eller lärare har haft så mycket till övers för den nuvarande Mikael som många sett som en urvattnad version av antingen den nye eller gamle Mikael.

Sanningen är att den nye Mikael som skulle komma ifrån Norrland visade sig vara en lappuggla

Det är förvisso inget problem med en uggla som den nye Mikael när det gäller undervisningen och ifall det skulle vara ett problem får Andreas, Kenta, Stefan, Patrik eller Johan gå in och styra upp de lektioner som av någon anledning skulle lida av en uggla som undervisande lärare.

Däremot är der ett problem hemmavid då min katt gillar fåglar och inte hyser några större samvetskval för att just denna uggla skulle vara den nya Mikael. Således blir det svårt för den nye Mikael att bosätta sig i den gamle Mikaels lägenhet.

Därför får jag befria den förmodade gudasonen som visade sig vara en uggla och fortsätta mitt liv och lärargärning som den gamle Mikael; den nygamle Mikael. I fortsättningen får jag hantera ålders och identitetskriser utan att hoppas på deux ex machina lösningar från det förlovade landet i norr.


Fri


Post Scriptum:Jag har mycket vettigt att skriva på bloggen det är bara det att jag ånyo befinner mig i en arbeit, arbeit, arbeit fas. All work and no play....

Men det kommer det kommer.

All work and no play make Mikael a dull boy

Redan i helgen bevisade jag devisen "Att vara lärare är ett kall och inte ett yrke".
I fredags bevistade jag treornas 100 dagars fest och i söndags var jag med i FC Pungsparks historiska triumf. Då anade jag inte att denna devis skulle genomsyra hela kommande vecka...

Måndagen var visserligen okej med trevliga möten både på Polhem och Humanus men sedan öppnades Pandoras ask.

I tisdags var arbetstiderna 8-18, i onsdags 8-20 och torsdags 8-19.

All work and no play makes Mikael a dull boy

Visst första halvan av tisdagen gick lite på halvfart men jag hade egentligen inget val. Harry (Kentas son) visade sig verkligen brinna för internationell ekonomi och politik, då vi har en världskarta på arbetsrummet kände jag en pedagogisk plikt att lära ut. Sedan fångades jag in i ett långt och fruktbart mattemöte.

Onsdagen förlöpte under mantrat "Arbeit, Arbeit, Arbeit" som endast bröts då min kära dator gick sönder, detta gjorde inte så mycket då jag hade en massa Fek B prov att rätta (Ja det var de berömda mastodontproven). Elever beklagar sig ofta över att behöva skriva prov men få om någon ägnar den stackars sate som måste rätta alla prov någon tanke... Jag blir klar vid åttasnåret.

All work and no play makes Mikael a dull boy

Det var under dessa dagar allt det onda hände. Fyra engelska lag i Champions League kvartsfinalerna gör att min tro på fotbollen minskat. Kunde inte ens det klena Arsenal få åka ut på straffar mot ett Roma som slog betydligt säkrare straffar...
Vucinic vad sysslade du med? Jag har inte sett en sådan arrogant och dålig straff sedan Maradonas miss i VM-90. Blir det en helengelsk final i Rom? Augustus måste gråta i sin himmel.

Four english teams in CL-quarterfinals makes Mikael a dull boy

Torsdagen fortsatte med inbokade aktiviteter fram till sjusnåret och jag lämnar sakteliga en av mina mest intensiva arbetsveckor bakom mig. Nu får det bli golf i helgen.

All work and no play makes Mikael a dull boy

Slutligen: Mars är ingen vårmånad ni kan slå bort de villfarelserna.

Det är mycket nu...

Vi har kommit in i ett intensivt skedde av läsåret.
Det är många prov, läxor och inlämningar för er elever och mycket att rätta, betygsätta och planera för oss lärare. Nyss pratade någon elev om utbrändhet medan många av oss lärare bokstavligt talat är nedsjunkna i arbete.

Emellertid finns det ljusglimtar, det är snart sommar och nu är det faktiskt en fem dagars helg som väntar många elever. Dessutom händer det alltid roliga saker i vardagen som när Stefan spiller kaffe på morgonen eller gömmer han sig för någon?



Quo vadis?

Hej Hopp

Servus,

Den trägne lärarbloggsläsaren har kanske märkt att bloggandet varit skralt på sistone. Detta beror till stor del att vi har mycket annat för oss. Ni vet lektioner, resurstider, pilar och dylikt. Det beror även på att det förts en del diskussion om lärarbloggens vara eller icke vara på skolan.
Jag hade tänkt skriva en slags förklaring till min bloggs existens. Ett bloggens svar på "You have been granted the greatest gift of all the gift of life. Justify yourself"

Sedan tänkte jag...shiiit pallla...
och nöjer mig med att skriva detta. Min blogg är inte alltid akademisk saklig och följer inte alltidslaviskt diverse kursmål. Det är i själva verket aldrig fallet. Jag skriver ner mina personliga betraktelser av världen, skolan och försöker då och då komma med något tänkvärt. Ibland kan man riskera att lära sig något och någon gång kanske man till och med roas av att läsa bloggen, ibland skriver jag bara oväsentlgheter som endast kan underhålla de närmast berörda om ens det.

Det övergripande syftet är att få läsaren att komma närmare mig som människan bakom den stränga lärarmasken. Ibland kan min blogg även vara sarkastisk...

Miljödiktator?

Miljön är av förklarliga själ alltid på tapeten nuförtiden. Det kan vara en rekordvarm sommar, skogsbränder i Australien, urvattnade klimatmål i diverse politiska församlingar osv, osv. Här på Humanus kan vi läsa en del tänkvärda inlägg på Andreas Blogg. Personligen är jag naturligtvis både intresserad och bekymrad över vår framtid även om jag inte är fullt så nedstämd och berörd som jag kanske borde vara. Jag tror i grund och botten att mänskligheten kommer att klara av även denna utmaning alternativet är helt enkelt helt ofattbart, även om Fermis paradox gör att vi torde vara nervösa.

Nåväl min fråga är egentligen klarar vårt politiska system av de påfrestningar som den globala uppvärmningen ställer oss inför? Vårt demokratiska system har hela tiden byggt på framsteg för medborgarna. Vem röstar på en politiker som istället erbjuder drakoniska åtgärder för att rädda miljön.

I fredags la Mads Mikkelsen (den danske skådespelaren) fram idén om en diktator för att rädda miljön. En miljödiktator. Denne skulle fungera ungefär som i det republikanska Rom, den får mer eller mindre obegränsad makt under en begränsad tid. Då kan denne genomföra de åtgärder som behövs utan att ta hänsyn till vare sig opinion eller lobyister. Eftersom maktinnehavet är tidsbegränsad ska inte heller diktatorn ha något egetintresse, åtminstone inte i teorin.

Ideén är varken ny eller Mads Mikkelsens egen utan har florerat under en lång period. Frågan är behövs det en sådan lösning? Eller är demokrati heligt?

Den 15 Mars för 2053 år sedan mördades för övrigt den störste diktatorn av dem alla Julius Ceasar.. Anledningen? Han strävade efter för stor makt...
Efter följde ett inbördeskrig som efterträddes av över 400 års kejsarstyre.

Var var det nya Real?

Först och främst; jag har aldrig gillat Real Madrid i själva verket hyser jag en viss ovilja för att inte säga förakt inför klubben. I den globala kampen mellan ont och gott har de emellertid blivit en allierad under devisen min fiendes fiende är min vän. Det handlar just nu om att undvika fyra engelska lag i kvarfinalerna i Champions League. Jag bänkade mig med ett stort mått av tillförsikt framför den numera platta dumburken. Givetvis var jag inte lika tänd som den pånyttfödda Glenn ”Il proffessore” Strömberg som verkligen njuter av att numera få åka runt på de största matcherna, vilken högtidsstund för en fotbollsälskare…, men det faktum att det nya Madrid vunnit nio raka matcher och Liverpool saknade Gerrard borde väl ändå betyda att Europas forna gigant skulle kunna avfärda det formsvaga Pool men icke. Den gamle (?) Mikael fick inte se det nya Madrid. Eller var det tvärtom?
Var det nya Real bara en chimär skapad av ett halvhyfsat försvarspel och ett anfallspel som visserligen var ett snyggt bländverk mot spanska bottenlag men slog sig slätt mot ett ultradefensivt Liverpool? Hursomhaver ser det illa ut. Det ser mycket illa ut...

Jag söker jag mig till Tyskland och Bayern för att återfå min tro. Ska Ribery och Toni kunna rubba de engelska lagen? Eller ska denna vår bli ytterligare en Canossavandring för den ödmjuke fotbollsälskaren...


liberator?