Kar

Så var vi här igen. Eller vi och vi, Stefan är sjuk och vi måste klara oss utan vår klippa idag. Det stora testet kommer under eftermiddagskaffet. Hur ska vi klara av det utan Stefans stränga men kärleksfulla ordergivande?
Vi känner oss nog alla lite rädda idag.

Nåväl dags att presentera min etta på literaturlistan:

1) Snö av Orhan Pamuk



Snö handlar om den turkiske poeten Ka och hans besök i den avlägsa staden Kars.
Han blir genast indragen i en militärkupp och får veta att han borde vara tacksam både mot militären ("utan oss hade skäggen skurit halsen av dig för länge sedan") och de religiösa ledarna ("utan oss hade du förlorat din kulturella identitet")
För Ka handlar det framförallt att få träffa och komma i säng med den sköna Ipek. Ka försöker själv att samla diverse politiska motsåndarna enbart för att få lite tid ensam med denne.

Jag hade en diskussion om Snö med min gamla rektor i Båstad. Han menade att Snö var lite för detaljerad för hans smak. Jag menar att det är just det som är det som gör boken så bra! På varje sida finns det något som får dig att skratta, på varje sida finns det en höjdare.

Idén till den politiska Snö ska ha varit att Pamuk ville visa sina västerländska läsare att det kan snöa i ett muslimskt land. Det som är lite sorgligt är att Pamuk sger sig inte vill skriva en till politisk bok.

Den slutliga listan:

1) Snö
2) A storm of Swords
3) The Man in the High Castle
4) Warda
5) American Psycho och Snabba Cash

III ac II ac Roger

Länge har jag suttit och funderat över denna min tredje plats. Då plats ett och två är tämligen givna har denna placering givit mig huvudbry. Böcker såsom Jonathan Franzens Corrections, Anna Karenina, Främlingen, Brott och Straff, Ecos Baudolino har snurrat runt i mitt stundtals febriga sinne (har Hobsbawm skrivit skönlitteratur?) Slutligen höll jag fast vid min första tanke.

Nummer tre är:

Phillip K Dicks”The Man in The High Castle”


Detta är en kontrafaktisk historia där Tyskland och Japan vunnit andra världskriget och delat upp USA mellan sig. Enbart här lockar boken till läsning och inte blir det sämre av att en av huvudpersonen en desillusionerad tysk som arbetar som spion och har ett svensk alias råkar för problem då han möter en japan som är inspirerad av den svenska hjältekungen Gustav II Adolf och har läst svenska.

Boken är emellertid så mycket mer än så. Det är en existentiell roman som utan tvivel går att jämföra med Sartre och Camus. Det finns dessutom inte en alternativ verklighet utan flera, tiden är kanske egentligen inte västerländsk linjär utan österländsk cirkulär.


Nummer två är:

George RR Martins ”A Storm of Swords”

Jag tycker att trean är den både mörkaste och bästa av Martins A song of Ice and Fire serie. Se mitt tidigare inlägg om denna.

Imorgon lär ettan snöa in...

Slutligen var det en stor sportdag igår. Den största händelsen var naturligtvis den episka kampen mellan Roger Federer och Rafael Nadal. Federer den gamle mästaren siktade på att nå Sampras 14 master titlar. Ömsom arrogant och ömsom nervös klarade han inte av att slå Nadal trots att denne bivis visade tröthetstecken. Nadal driver också Federer att spela mer på marginalrna. Han måste slå hårdare, svårare för att spela ut denne Herakles. Till slut gick det inte längre. Rafa vann sin första Australian Open och Federer har nu förlorat tre av tre finaler mot Nadal.

Efteråt kunde han inte hålla tillbaka tårarna då han möttes av två så motstridiga känslor såsom bitterhet och rörd.
Bitter över att återigen förlorat mot Nadal. Bitter över att inte nå sina 14 titlar över att tiden börjar gå emot honom. Rörd över publikens hyllningar, rörd över deras kärlek. Ett stort ögonblick med två av idrottens allra största. Det blir inte bättre än så.


Två mästare

Dagens andra stora händelse skedde i det stora landet i väster. Pittsburgh snuvade Arizona på titeln men roligast är ändå reklamfilmerna som visas i pausen (speciellt ölreklamerna). Det kostar ungefär 200 miljoner kr för en 30 sekunders snutt.

Till sist kan det noteras att Real haft en bra svit under sin nya tränare sex vinster i rad. Antal intagna poäng på Barca: Noll!!!

Det måste sägas

Så är det åter fredag, åter helg men först en tung arbeit, arbeit arbeit fas.
Jag har egentlgen inte tid för detta inlägg men jag måste få detta ur mig. Jag har gått omkring och burit på detta under en längre tid. Jag kunde inte sova igår kväll på gund av det men nu ska det ut! Nu måste jag publicera min topp fem tv-serier!

En lista över de bästa tv-serierna är egentligen mer definitiv än över de bästa böckerna. Det finns över ett hundratal riktigt bra böcker medan de riktigt bra tv-serierna är relativt få. Förutom de jag har med på listan är det högst tio stycken som är värdiga att nämna. Ett axplock av dessa är black adder, six feet under och the office.

Här kommer således de objektivt (ja det är ingen subjektiv lista utan detta är de bästa tv-serierna) fem bästa serierna rangordnade:

I) Jag, Claudius
Emperor Augustus: You know Claudius I am a bit of a republican too.



II) Seinfeld
Det är som om Mozart gjort en sitcom. Seinfed är 90-talet. Independence George!!


III) Red Dwarf
Denna märkligt okända brittiska science-fiction komedin är underbar och har en av de allra största anti-hjältarna någonsin Arnold Judas Rimmer!


IV) Sopranos
Om Seinfeld är 90-talet så är Sopranos 00-talet.


V) South Park och Simpsons
Ok jag tar den feges väg ut men det går inte att välja mellan Cartman och Homer, det låter sig helt enkelt inte göras



Det går även att kolla in serierna på imdb.com. Naturligtvis har alla över nio i betyg...

Slutligen välkommnar vi Kenta till bloggosfären!

Plats 4

Tiden flyter allt fortare vad hände med januari? Snart är det slut på 2009...
Är det en tretioårskris som närmar sig.

Nåväl efter en dag med enbart tvåor är det dags för plats fyra på listan:



Warda av Sonallah Ibrahim

Egentligen borde det räcka att skriva att det handlar om en kvinnlig arabisk che guevara som strider i Dhofarkriget 65-75. Handlingen utspelar sig parallelt mellan den kvinnliga gerillasoldaten Warda i upproret mot den reaktionäre sultanen Said bin Taimur och författarens alter egos på jakt efter henne på 90-talet.

Miljön och dialogerna är underbara (något som kanske förhöjdes då jag läste den på plats). Ta bara denna diskussion mellan författarens alter ego och en saudisk diplomat inför första gulfkriget och Omans position inför invasionen av Irak.

Saudiern: Vad vill egentligen Qaboos?
Huvudpersonen: Han kanske bara vill bygga upp och modernisera sitt land i fred?
Saudiern muttrar något och beställer in en whisky.

En annan bok som hade kunnat platsa på listan är George Orwells underbara Burmese Days. En höjdare en absolut höjdare.

Listan så här långt:

4. Warda
5. American Psycho, Snabba Cash

Topp 5: Skönlitteratur

Då Andreas påbörjat sin episka fem i topp lista över skönlittratur så är det bara att följa hans exempel. Vad annat kan jag göra, alla andra arbetar...
Sedan hoppas jag att det kommer en lista om fackliterattur så att jag kan placera Hobsbawm på hans rättmätiga plats. Det går alltid att diskutera olika poänger och parametrar när det gäller sådana här listor. Det är i princip omöjligt att göra en fullständig lista. Det är alltid någon bok eller genre som saknas. Min tanke med nedanstående lista är att ge ett axplock från olika literaturstilar. Att blanda och ge. De flesta böckerna ska dessutom utan problem kunna avnjutas av våra kära elever.

Nåväl börjar ifrån botten:
V

American Psycho och Snabba Cash






Detta är två böcker som påminner mycket om varandra då de utspelar sig i pengastinna miljöer Manhattan 1989 och Stureplan 2006. Dessutom är huvudkaraktärerna giriga och saknar moraliska dubier. American Psycho handlar om aktiemäklaren Patrick Bateman som blandar sitt själslösa work hard play hard livstil (Bateman har stenkoll på vilken slipsknut som ska användas vid rätt tillfälle och när man ska dricka vilket mineralvatten)med att att vara seriemördare.

Snabba Cash handlar om Stureplansbratt-wannabeen JW som börjar sälja knark för att upprätthålla sin glamorösa livstil. Ödet för samman honom med förortskillen och rymlingen Jorge och de kommer tillsammans försöka nå nya marknadssegent för narkotika försäljningen.

Båda böckerna skildrar miljöerna på ett otroligt verkligt sätt. Det känns som att vara på plats. Blandningen företagsekonomi och dekadent leverne lockar naurligtvis den cyniska sidan av mig och båda böckerna är lysande. American Psycho är även en psykoanalyisk djupdykning medan snabba cash främst lever på miljöbeskrivningen, de kvicka dialogerna och den snabba handlingen.

Noch einmal...

Så är jag till slut tillbaka. Utan större förvarning drabbades jag av en arbeit, arbeit, arbeit fas och har fått lägga bloggandet åt sidan för att rätta arbeten och förbereda lektioner. Jag vet att vissa har problem med den prioriteringen men till styvende och sist är det sådant arbete som betalar hyran. Då kapitalanskaffningen på annat håll har gått segt de sista månaderna så har jag inte mycket val.

Jag har till och med haft planer på att helt avstå bloggen och satsa all energi på mitt lärarkall. Detta låter sig emellertid inte göras då jag har ögnat igenom de garguantiska blogginsatser som Sebastian och Tom frambringat. Jag lyfter hatten för deras prestation. Dessutom har Andreas och Tobbe varit flitiga och som alltid kommit med intressanta infall. Stefan har... Vi får helt enkelt glömma Stafans blogg den närmsta tiden...

I vissa kurser (läs: alla) brukar jag prata om globaliseringen och teknologiutvecklingns löften och hot. Just nu upplever jag själv detta på ett brutalt sett. Jag har till skillnad ifrån tidigare westinare tillgång till direktsänd Tennis från australien i bästa möjliga format (HD) men kan inte njuta av skådspelet då jag måste gå till arbetet för att kunna betala kalaset. Cui Bono?


Förvägras arbetaren

Om vi bortser från arbetets lutherska förbannelse så tycker jag det mesta går frammåt just nu på skolan. En hel del roliga saker kommer att inträffa inom det snaraste bland annat filmklubb och fotboll. Inte för att vi får glömma FekB, FekA (inte att föväxla med fekalie), Matte B, Internationell Ekonomi för att nämna ett axplock av de viktigaste kurserna här på skolan men det är kul att det händer lite andra saker här på vårt kära Humanus.

P.S. Jag har äntligen fått händerna på The World in 2009.



P.P.S För övrigt är jag förvånad att det bara var Stefan som såg storheten i mitt senaste inlägg... Var är du Maurits?